On the Edge of Glory
Leicester är tre poäng från att vinna Premier League och på väg att åstadkomma en av de största skrällarna i sporthistorien. På söndag kan den osannolika sagan nå sitt slut.
För den som följt Leicester genom åren så har de verkligen varit turbulenta år som följt klubben. Klubben har alltid varit en jojoklubb i bemärkelsen att de frekvent växlat mellan första- och andradivisionen. Men de senaste tjugo åren har varit extra händelserika och kan få ett väldigt osannolikt avslut, som ingen vågade drömma om för ett par år sedan.
Bottennappet kom för fjorton år sedan då man gick i konkurs. Samma säsong blev man nedflyttade till the Championship. Visserligen räddades klubben ekonomiskt av ett konsortie lett av Gary Lineker och köptes senare av den amerikansk-serbiske affärsmannen Milan Mandaric, men spelmässigt gick det sämre. Klubben hade flera tränarbyten på kort tid och misären kulminerade med att klubben blev nedflyttade till League One säsongen 2007/2008.
De återvände snabbt till the Championship genom Nigel Pearson som ledde dem till en femte plats men säsongen avslutades tungt i en smärtsam förlust på straffar mot Cardiff. Pearson lämnade i samband med ägarbytet då deras thailändska ägare tog över ägarrollen. Därefter blev det återigen turbulent med portugisen Paolo Sousa som fick en katastrofal inledning på säsongen och de låg sist i the Championship. Ersättaren Sven-Göran Eriksson gjorde okej ifrån sig men bemästrade aldrig riktigt the Championship och fick sparken i mitten på säsongen 2011/12 efter en svag inledning på sin andra säsong i klubben.
Dåvarande ägaren Mandaric, Svennis och nuvarande vice-ordförande Aiyawatt Raksriaksorn.
Det blev Pearson som ersatte mot alla odds. Pearson gjorde vad han kunde under säsongen och laget slutade i mitten, men säsongen efter skulle återigen få ett jobbigt avslut då man åkte ut i sista sekunden i kvalet till Premier League mot Watford, efter att Anthony Knockaert missat en straff och Watford kontrade och avgjord genom Troy Deeney. Återigen kändes livet tomt för oss Leicesterfans.
Säsongen efter gjorde Leicester en mycket stark säsong och vann the Championship i överlägsen stil. En ny utmaning i Premier League väntade för Pearson och visst såg det ljust ut till en början, exempelvis seger med 5-3 hemma mot Man United! Men segern var bara en falsk signal och Leicester förlorade i princip match på match tills åretsskiftet då man låg sist.
Segern med 5-3 mot United kommer man minnas länge.
Det dröjde tills april då klubben mirakulöst vaknade till liv och lyckades genom åtta segrar på nio matcher klättra till en fjortonde plats i tabellen. Dock pågick mycket bakom kulisserna och Pearson fick sparken för sitt upprepade förargelseväckande beteende vid sidan av planen senare samt att han försvarat sin son som skämt bort klubben totalt i en sexhärva i Thailand.
Ersättaren blev Claudio Ranieri som direkt dömdes bort av i princip alla men han fortsatte mot alla odds som lokförare på segertåget som bara fortsatte att spela stabilare och bättre.
Allt som allt är det en omtumlande resa som Leicester gjort genom åren, genom tre divisioner, en som kan få ett minst sagt lyckligt slut kantat med många jobbiga stunder. Glädjen att ta sig tillbaka till Premier League och den dystra sanningen väl där. Att laget för ett år sedan låg sist i Premier League och ett år senare är man mycket oväntat i klar serieledning och man har haft den platsen under större delar av säsongen.
På söndag kan klubben göra sin bästa säsong någonsin genom att vinna Premier League. Det kan bli en emotionell eftermiddag minst sagt.
Får Leicester lyfta bucklan i år? Här är förra säsongens mästare Chelsea.