Ranieri tackar för sig
Under fredagskvällen kom Claudio Ranieris första uttalande sedan han fått sparken.
Yesterday my dream died.
After the euphoria of last season and being crowned Premier League Champions all I dreamt of was staying with Leicester City, the Club I love, for always.
Sadly this was not to be.
I wish to thank you my wife Rosanna and all my family for their never ending support during my time at Leicester. My thanks go to Paolo and Andrea who accompanied me on this wonderful journey. To Steve Kutner and Franco Granello for bringing me the opportunity to become a Champion.
Mostly I have to thank Leicester City Football Club. The adventure was amazing and will live with me forever. Thank you to all the journalists and the media who came with us and enjoyed reporting on the greatest story in football. My heartfelt thanks to everybody at the Club, all the players, the staff, everybody who was there and was part of what we achieved. But mostly the supporters. You took me into your hearts from day one and loved me. I love you too. No one can ever take away what we together have achieved, and I hope you think about it and smile every day the way I always will. It was a time of wonderfulness and happiness that I will never forget. It’s been a pleasure and an honour to be a Champions with all of you.
Claudio Ranieri
Ni får ursäkta om texten är på engelska, men det är för svårt att översätta och få med värdet och känslorna i det Ranieri uttrycker.
Ranieri kommer alltid ha en speciell plats i all Leicestersfans hjärtan. Mannen som gjorde det omöjliga, möjligt, med en härlig blandning av charm och entusiasm. Hans citat, pizzasnack och jämförelser.
För egen del minns jag särskilt Community Shield-matchen mot Man United på plats på Wembley Stadium, då Leicesterklacken med klar och kraftfull stämma sjunger Ranieri, ooooh. Ranieri, ooooh. He came from Italy, to manage the City efter matchen då spelarna och ledarna tackar publiken, följt av ett varmt och vänligt leende på Ranieris läppar och han bugade som den gentleman han var och fortfarande är. Riktigt häftigt.
We will miss you, Claudio.
