What Does the Fox Say? Oktober 2014
Här kommer en något försenad omgång av Leicesterredaktionens månadskrönika för oktober månad.
Leicester gjorde resultatmässigt en klart mycket sämre månad än augusti och september då denna resulterade i ett kryss och två förluster, och skillnaderna mot 5-3-segern hemma mot Man United var mycket tydliga. Läs mera nedan om månaden i oktobers omgång av krönikaserien ”What Does the Fox Say”.
Matcher:
Leicester inledde månaden med en på förhand enkel match mot jumbon Burnley. Efter segern mot United var självförtroendet på topp, och efter en skakig första halvlek tog Leicester ledningen i den andra halvleken och såg ut att gå mot seger. Men i den 96:e tilläggsminuten kvitterar Burnley och Leicester fick bara med sig en poäng, slutresultatet blev 2-2.
Leicester släpper in 0-1 mot Burnley.
Efter landslagsuppehållet i mitten på månaden åkte Leicester norrut för att möta formsvaga Newcastle borta på St’ James Park. Leicester spelade ganska bra, men lyckades inte stå emot the Magpies som vann med 1-0, och som för övrigt var inledningen på deras uppgång.
Leicesters David Nugent i närkamp med Newcastles Paul Dummett.
I månadens sista match väntade starka Swansea på bortaplan, och i matchen var det tydligt att den walesiska klubben är klart bättre då man ganska enkelt avfärdade ett blekt Leicester med 2-0.Läs mra om den matchen här.
Spelarläget:
Under månaden hade Leicester inga nya skadeförhinder värda att nämna, utan klarade sig undan dessa bekymmer. För den intresserade länkar jag en video som BBC gjort och som handlar om klubbens medicinska team, som i sin tur verkar hantera skadeförebyggandet väldigt väl.
Flertalet spelare var under månaden på landslagsuppdrag; målvakten Kasper Schmeichel börjar etablera sig som förstemålvakt även i Danmark då han vaktade målet mot Albanien (1-1) och Portugal (0-1) i kvalet till EM 2016, och mittfältaren Andy King spelade 90 minuter i samma kvalspel hemma Bosnien och Hercegovina (0-0), men bara 47 minuter mot Cypern då han blev utvisad efter 47 minuter! Unge anfallaren Tom Lawrence satt på bänken i bägge matcherna för Wales.
I kvalet till Afrikanska mästerskapen nästa år spelade yttermittfältaren Riyad Mahrez bägge matcherna i dubbelmötet med Malawi, medan vänsterbacken/ yttermittfältaren Jeff Schlupp satt bägge matcherna på bänken för Ghana mot Guinea.
Kapten Wes Morgan spelade 90 minuter borta i en vänskapsmatch mot Japan med sitt Jamaica, som slutade i förlust för the Reggae Boyz.
Sist men inte minst spelade mittbacken Liam Moore bägge matcherna för Englands U-21 landslag då de tog sig vidare till U-21-EM i Tjeckien nästa år via kvalmatchen mot Kroatien. Moore gjorde även ett av målen i det andra mötet.
Slutligen skall sägas att Andy King har förlängt sitt kontrakt med klubben i ytterligare fyra år, samt att anfallaren Gary Taylor-Fletcher lånats ut till Championsipklubben Sheffield Wednesday i en månad.
Sagt på Twitter:
Gary Lineker inför Swanseamatchen, samma helg som spanska El Clásico spelades: Lots of terrific games today, but the big one kicks off this evening. The monster. The thriller. The classic, that is...Swansea v Leicester.
(sv: Flera spännande matcher idag, men de riktigt spännande spelas i kväll. Monstret. Trillern. Klassikern…mellan Swansea och Leicester).
Gary Lineker (nr 10) mot Sverige i fotbolls-EM 1992.
Peter Schmeichel, Unitedlegendar och målvakten Kaspers pappa, svar till Linekers ovanstående tweet är lätt ironiskt: I'm with you on that one, El Clasico is a non event in comparison.
(sv: Jag håller med dig. El Clásico är inte ens en tävling i jämförelse).
Lineker återigen i samband med Swanseamatchen: Barca crushed. Leicester getting battered. Might watch the bloody dancing.
(sv: Barcelona får storstryk. Leicester mörbultas. Borde väl lika gärna se på den jävla danstävlingen, och syftar på brittiska Strictly Come Dancing, som TV4:s Let’s Dance grundar sig på).
Några reflektioner:
Den här krönikan är visserligen lite försenad, vilket kanske är bra då man kan dra slutsatsen utifrån Leicesters två spelade matcher i november att lagets fina inledning på säsongen helt och hållet mattats av, och oktober innebar slutet på den utmärkta starten som de fick. På förhand var det ju givet att Leicester skulle få det tufft denna säsong, så därför kanske man inte ska bli förvånad att det kommer bli ett antal nederlag denna säsong. Så varför blir man alltjämt besviken då klubben förlorar?
Jag tror att detta har att göra med två anledningar: dels är vi Leicesterfans vana att klubben vann för det mest förra säsongen i the Championship, och därav så har man ännu inte hunnit ställa om. Dels tror jag att efter att man spelat bra mot Everton, Arsenal och Man United så slog optimismen i taket, nästan ordagrant, för att därefter falla direkt, vilket Leicesters form gjort. Förutom fansen gäller nog detta även spelarnas och klubbens del. En annan aspekt tror jag kan nog vara att spelarna och Nigel Pearsons brist på rutin från spel-/ tränarerfarenhet från Premier League börjar genomsyra.
Det skall dock tilläggas att Leicester inte varit totalt utspelade i någon match. Visst har de i de flesta matcher som det gått sämre spelat mycket bättre men de var inte totalt usla. Potentialen finns där att hålla sig kvar, men det lär bli tufft om den svaga formen fortsätter.
