LOFC
Kan man gå från nagelbitande nervositet till tibetanskt lugn på bara fyra dagar och inför säsongens viktigaste match? Svaret blir jakande om man sätter sig ner och studerar motståndet. Cornelis säger det nog bäst: ”Jag ska be att få ställa upp med en visa om en tupp, som var gammal och utsliten, impotent och väderbiten”.
Orient åker till Valley Parade på lördag konstigare än så är det inte. Det har varit blandade insatser på sistone från Martin Lings trupp, men det är som man kan förvänta sig. O's har tagit sig ur fler trånga situationer än Houdini genom åren och här kommer ytterligare en. Inte den värsta, långt ifrån, ser ut som rep men är egentligen lakritsremmar. Bara att tugga sig igenom och sen är man fri!
Debutsäsongen i League One har inte genomförts på ett övertygande sätt och frågetecknen är många. Samtidigt har man vid vissa tillfällen visat vad man är kapabla till och därför är jag inte längre orolig. Bradford har verkligen inte visat någonting, inte i år! Bantams vinner aldrig på hemmaplan och de få spelare som visar form blir skadade. Nu senast lånet från Watford, Ashikodi, som bröt benet mot Brighton. Visst man vann sist, men även hönan Agda får till det ibland. Vi som håller på LOFC vet vad vi får. Det är inte alltid vackert, ofta hårresande ojämnt och alltid i sista minuten. Men det görs med hjärta och vi vill inte ha det på något annat sätt. Mot ännu en säsong i League One.
Up the O's!
