Samhällets olycksbarn
Att Orients förlust mot Leeds på Brisbane Road fick mig att tänka på Victor Hugos roman kan verka märkligt men det finns flera anledningar. Läs vidare för att få reda på vilka.
O's inkasserade sin 4:e raka förlust och de goda minnena från i höstas när man toppade serien bleknar allt mer. Mot Leeds var man inte ens nära. Inte någon gång under 90 minuter. Det egna spelet var med ett ord miserabelt.
Mittförsvaret hade stora problem. Inte konstigt med tanke på att Tamika Mkandawire fått kliva direkt in i truppen trots en lång skadeperiod och Alton Thelwells sargade knä märks mer och mer. Att Thelwell ersattes av Sam Oji precis tillbaka i truppen underströk bara besvären. Glenn Morris insats mellan stolparna höll siffrorna nere. Att hans smeknamn är the Cat kan vara värt att hålla i minnet!
Mittfältet hade stora problem. Adam Chambers gjorde en av sina sämsta matcher, Andy Barcham var anonym och Paul Terry har tjänat ihop rätten att starta på bänken med råge nu. Jason Demetriou får godkänt men väger fortfarande för lätt i vissa lägen. Sean Thornton kom in när matchen redan var död och fick inte mycket uträttat.
Anfallet kan ha haft ledigt. Vad jag minns hade Mkandawire Orients bästa målmöjlighet. Adam Boyd träffade nog Casper Ankergren med ett skott i 1:a halvlek. Men dansken läckte inte en enda gång under det här mötet.
Tamika som lovat koppla Jermaine Beckford glömde ta strypkopplet. Han såg ut att ha fått med sig ett löpkoppel istället. Det fungerade hjälpligt under inledningen men vartefter matchen led verkade han glömt vart spärren satt. Till slut fick Beckford springa lös och gjorde då förstås mål. Han borde egentligen gjort fler. Måhända var han ovan vid 4 ben och missade bara därför?
O's föll till sin sämsta tabellposition på hela säsongen och är precis kvar på övre halvan. Nu med en apa på ryggen. Leeds klättrade upp på 6:e plats. Playoff igen alltså vilket osökt för oss tillbaka till samhällets olycksbarn.
I romanen kommer vändpunkten för Valjean när biskopen Myriel ger honom en andra chans trots att han stulit från honom. Han får dessutom ytterligare 2 ljusstakar i silver om han lovar att bli ärlig och börjar hjälpa andra. I somras fick Leeds också en andra chans. Tyvärr verkar ordförande Ken Bates missat det där med löftet men är ordentligt sugen på ljusstakarna. Gärna i ett set om 15.
Leeds största tillgång är deras fans sägs det. En hel hög hade rest ner till östra London vilket gav säsongens bästa publiksiffra 7.602. Ett utsålt stadion trots en officiell kapacitet på 9.271. Ligans säkerhetsregler gör dock att det bara kan bli så fullt på träningsmatcher. Unitedfansen är också en grupp olycksbarn. Tänk bara på alla de gånger deras klubb dömts bort, behandlats illa, utsatts för komplotter och bestraffats. Skulle någon en dag skriva en bok i ämnet skulle den antagligen bli mer omfattande än Victor Hugos roman vilket inte vill säga lite.
Varför Orients säsong så totalt kommit av sig är svårt att säga. Måhända är säsongen för lång och truppen för tunn. Att det sista skall ändras framöver är inte troligt. Det finns inte ekonomi för det. Höja publiksnittet är ett sätt att ge klubben mer pengar. Nya ägare är en annan. En rik man som sägs hålla på O's är Andrew Lloyd Webber. Han skriver musikaler. Bland andra Cats som ett tag var den längst spelade musikalen någonsin. Den 8:e oktober 2006 förlorade den dock titeln till en ny långkörare då den 21:a säsongen av Les Miserables drog igång på Queen's Theatre i West End! Cirkeln känns sluten på någon sätt. Up Victor Hugo!
Leyton Orient – Leeds United 0 – 2 (0 – 1)
Brisbane Road, åskådare 7.602
League One, 5 april 2008
Målskyttar: ingen för Orient, Huntington och Beckford för Leeds
Varningar: Mkandawire och Ibehre för Orient, ingen för Leeds
Plagiat: inget för Orient, Persson för Leeds
Orient: Morris; Purches, Thelwell (Oji 41), Mkandawire, Daniels; Barcham (Gray 67), Chambers, Terry (Thornton 60), Demetriou; Ibehre och Boyd.
Kvar på bänken: Palmer och Echanomi.
