Orient är tillbaka
Orient är mästare. Orient är tillbaka i the Football League. Uppflyttade som seriesegrare. Den första titeln på 49 år och ändå kvarstår Wembley och the FA Trophy.
Orient vinner inte titlar. Det var något som oroat alla fans sedan man ramlade ur the Football League. Allt på grund av Francesco Becchettis katastrofala tre år som ägare av klubben med två nedflyttningar på tre säsonger. För att ta sig ur the National League utan ett nervöst play-off krävs en serieseger. Något sådant hade Orient inte klarat av sedan säsongen 1969/70. Majoriteten av dagens fans hade aldrig någonsin sett en spelare från Orient lyfta en pokal i segeryra.
Ett utsålt Brisbane Road visste förutsättningarna och de kunde nästan inte vara bättre. Orient serieledare inför sista omgången. Tre poäng före jagande lag, Salford som dessutom var fem mål bakom och Solihull Moors åtta mål bakom. Dagens motståndare, redan nedflyttade Braintree Town som i och för sig hittat lite form på slutet men ändå ett bottenlag. Det skulle krävas ett misslyckande av monumentala proportioner för att misslyckas. Fansen var utan tvekan mycket mer oroliga än spelarna inför avspark.
Själv stod jag på Stadshagen och delade denna oro. Allt man ville ha var ett tidigt mål som lugnade allas nerver. Det blev inte en sådan dag. Jag lyssnade på referatet från matchen som på Brisbane Road var synnerligen trist. Orient tog inga risker. En poäng räckte så ordern för dagen verkade vara att undvika misstag. Det som hände skedde på andra platser.
Salford tog en tidig ledning borta mot Hartlepool. Men sen kom lugnande besked efter hand. Salford nere på tio man efter ett rött kort i slutet på första halvlek. Hartlepool gör 1-1, sen 2-1 och 3-1. Solihull Moors hamnade i underläge mot Daggers, kvitterade, men sen hände ingenting mer där. På Stadshagen körde Norrtull över Som United. Det stod 7-0 i paus så hela andra halvlek blev bara en väntan på slutsignalen. Precis som på Brisbane Road.
Orient avslutade säsongen med att spela 0-0 mot ett bottenlag. Den euforiska planstormning som sedan följde sköljde bort all uppdämd väntan och alla gamla hemska minnen. Fyrtionio års väntan på en titel. Tretton år sedan senaste uppflyttningen. Fem år sedan en förlust på straffar i en playoff-final. Tre år av italienskt ägande som resulterade i två nedflyttningar, att man ramlade ur the Football League efter 112 år och en klubb på gränsen till konkurs. En säsong, 46 matcher, med svajiga domarinsatser, slitna arenor och kravet att sluta etta.
Nu är det gjort. Orient är tillbaka i the Football League. En hemsk organisation men en plats där man hör hemma. Om bara tre veckor kan man fullborda en non-league double då man möter AFC Fylde på Wembley i finalen av the FA Trophy. Men Orient vinner inte titlar eller cuper. Eller hur var det nu? Jag kommer vara på plats för det kan ju bli en historisk eftermiddag. Det förtjänas att skrivas mer om. Men inte av mig. I alla fall inte på SF. Vore kul om andra kunde ta över och få liv i den här sidan igen. För som man säger i östra London:
