Reserapport från östra London - del ett
Första delen av en reserapport från Orientsupportern Patrik Lundqvist. Inkluderar en del Premier League fotboll samt ett besök på den mörka sidan av östra London.
En jalalslaktad dröm?
Lördag den 8 februari, Peterborough hemma
Klockan är ungefär nio när jag vaknar till i mitt enkelrum. Kvällen innan var om inte blöt så i alla fall inte helt torr och det var först nu, några glas vatten och två värktabletter senare som ögonen gick att öppna på allvar. Hotellet som är mitt hem i två nätter är IBIS Stratford och det kan absolut rekommenderas för Orientturister då det ligger på bekvämt promenadavstånd från arenan med ett par pubar strategiskt placerade längs vägen. Mitt resesällskap som bestod av sex glada medelålders män hade gett sig iväg till Liverpool respektive Birmingham för att följa sina PL favoriter, glory hunters.
Då frukost inte ingick i boendet så gick jag ut runt hörnet för att inta den klassiska Traditional English breakfast på en Wetherspoons pub runt hörnet, i stort sett bara fibrer och vitaminer. Går igenom lite sociala medier och får klart för mig att Orient lånat in ännu en målis vid namn Shaun Jalal som kommer att gå rakt in i dagens startelva, tyckte det kändes bra med en lite mer rutinerad målvakt än unge Larkins men så fel man kunde ha…
Stärkt av frukosten styrde jag mot centrala London för att reka lite i affärerna, lika bra att kolla upp med en gång vad man kan köpa med sig hem till ungarna dessutom var det fortfarande gott om tid till avspark. Jag hade bestämt mig för att gå direkt till supporterklubbens bar på arenan och siktade på att vara där i tid till att den tidiga Premier League matchen startade. På väg ut till arenan får jag sms från två i mitt resesällskap på plats i Liverpool. Dom befann sig hos en kompis till en av dom som bor där och som skulle fixa biljetter till Liverpool – Arsenal, lite problem var det men en timme innan kick off lyckas han ordna två stycken biljetter från klubben, gratis. Med tanke på hur den matchen utvecklades så kan man ju lugnt säga att dessa två herrar befann sig i ”Zonen” denna dag.
Inne på supporterbaren var det relativt välbesatt redan, på TV skärmarna visades Yeovil – Leeds i stället för själlös storfotboll. Två timmar innan avspark dyker kapten Nathan Clarke upp för att ta emot ett pris, hörde inte riktigt vad mannen med mikrofonen sa men jag tror att han hade blivit framröstad till januari månads bästa spelare av fansen. Trevlig och uppslupen stämning inne på puben precis som senast jag var här, stod bland annat och pratade med två lokala herrar som tyckte det var lite exotiskt med en svensk som höll på O´s. Varför Leyton Orient undrade dom, tja svaret på den frågan är helt enkelt att det var det första engelska laget jag såg live och något brittiskt favoritlag var jag ju tvungen att ha. Över huvud taget tycker jag att det finns någon familjär och lokal stolthet runt klubben som man känner av allra bäst just här på supporterklubbens pub någon timme innan avspark. Dessa båda gentlemän uttryckte det riktigt bra: ”You feel like you´re a part of the club” Låter klyschigt men det är nog faktiskt så, tom jag som denna eftermiddag är på plats för endast femte matchen på Brisbane Road känner en liten gnutta delaktighet. Men så är man väl en obotligt gammaldags fotbollsromantiker med.
En halvtimme innan avspark går jag upp för att ta plats uppe på West stand, på väg dit köpte jag ett ex av fanzinet Pandamonium och en våg av nostalgi sköljde över mig! Jag hör till den generationen som upplevde den stora boomen på den svenska fanzinescenen i början av nittiotalet. På den tiden var det ett måste att besöka bokhandeln Sportspages varje gång man besökte London, där bunkrade man upp med mängder av brittiska fanzines. Dessutom såg varje svensk fanzineredaktör med lite självrespekt till att även deras alster fanns att köpa här, those were the days…
Ny målvakt igen alltså, det är något med mina besök och målvaktsproblem. Sist jag var här bevittnade jag en match mot Brentford, då gjorde en inlånad målis vid namn Paul Rachubka sin debut för O´s. Han avlöste i sin tur en annan inlånad målis vid namn Marek Stech som hade blivit skadad efter endast två matcher, samme Stech som vaktade målet för Yeovil i matchen på TV innan för övrigt. Jag minns att det svajade rejält i samspelet mellan backlinje och målvakt den gången och jag hade väl lite av dom farhågorna nu med, så rätt man skulle få...
Strax innan avspark tornar dock en fantastiskt vacker regnbåge upp sig över den östra långsidan och då kändes det som att något fint var på gång .
Matchen i sig är det ingen idé att jag skriver för mycket om, ni har säkert redan läst den eminenta matchrapporten här på sidan. Vissa saker är dock värt att tillägga:
Mooney var tillbaka och gjorde mål direkt, för övrigt var han helt okej.
Jalal i målet hade det inte lätt, dock var han inte så dålig som rubriken på denna reserapport antyder men jag kunde inte låta bli att använda mig av denna lilla ordlek. Men faktum kvarstår, andra målet borde han tagit och hans ingripande kostar poäng.
Laget spelade inte smart i slutet av matchen, i stället för att spela säkert och nöja sig med en poäng satsar man på alla tre poäng. Förvisso är det den inställningen som tagit laget dit dom är idag men ibland får man vara lite cool och bara spela av matchen. Den store syndabocken här var den annars utmärkte Romain Vincelot vars slarviga agerande på övertid kostar poäng.
Min store favorit Kevin Lisbie startade matchen på bänken och kom in med ca en halvtimme kvar av matchen. Inte heller han stod riktigt att känna igen denna eftermiddag, ett antal slarviga passningar kom från hans normalt sett fina fötter varav en höll på att resultera i ett baklängesmål.
Bra publiksiffra och eftersom Peterborough hade med sig ett rejält följe så var det riktigt bra stämning på Brisbane Road denna eftermiddag. Den hemmaläktare där det är mest drag är helt klart södra läktaren men även västra hänger på mellan varven. Bästa draget jag upplevt i Leyton under mina besök här.
Planen var förvånansvärt bra med tanke på det sanslösa regnandet som drabbat England denna vinter, bortsett från kanten längs med West Stand där det var riktigt blött så såg det bra ut. Tror för övrigt inte det gick en enda dag utan att det regnade, men för en som är uppväxt på västkusten nära regnets huvudstad så var detta inget att oroa sig för.
Efter matchen promenerade jag tillbaka till Stratford, gick igenom shoppingmeckat Westfields som sägs vara Europas största, dyrt fint och massor med folk, undvik. Slank in på en pub för en pint och en kyckling tikka masala och waelsiskt PL derby på skärmarna och efter detta blev det inte mycket mer gjort. En lång dag och ett snöpligt slut på matchen hade dragit ner energin en aning.
Söndag 9 februari , Tottenham – Everton
Vaknade tidigt efter att ha somnat in ganska tidigt kvällen innan. Tillsammans med ena delen av mitt resesällskap som tillbringat lördagen på Villa Park så blev det pubfrukost även denna morgon. Denna gång blev det även en pint till för att verkligen förstärka känslan av Full English breakfast Efter frukost var det dags att omgruppera till ett nytt boende, då en i sällskapet är hardcore West Ham så skulle följande tre nätter tillbringas på Upton Park. Har bott där en gång innan och det där med hotellverksamhet kan dom på den arenan.
Tidig avspark betydde att vi nu fick skynda på lite ifall vi ville få till ett pubbesök innan matchen. Vi tog tunnelbana ut till Seven sisters och tog den klassiska promenaden bort till White Hart Lane. Mycket folk i rörelse och efter ett par försök att tränga oss in på en pub gav vi upp och gick rakt in på arenan för en dansk öl i plastflaska. Hade fixat biljetter på kortsidan uppe i hörnet via general sale på hemsidan så vi fick lite spridda platser, dock ganska nära varandra. 41 pund kostade biljetten och då tycker jag det är helt okej som en engångsföreteelse men det är fullt förståeligt att många fans inte har råd att se sitt lag regelbundet. Detta är ju också något som märks på stämningen. Visst är det så att när hemmalaget gjort mål eller trycker på så dundrar det till rejält när sången böljar runt hela arenan men en match mellan vilka som helst av dom svenska storstadslagen i allsvenskan har helt klart mycket bättre stämning.
Fotbollen som vi bjöds på var helt okej även om förväntningarna var lite högre. Everton var klart bäst i första och borde gjort mål på någon av sina chanser men en duktig Loris i kassen höll Spurs kvar i matchen. I andra jämnade spelet ut sig och efter att hemmalaget spräckt nollan så var gästerna aldrig riktigt nära att hota. I slutet av matchen byttes trotjänaren Defoe in och fick en fin hyllning av hemmapubliken inför sitt äventyr i MLS.
Kvällen avslutades med att hela resesällskapet på 7 pers intog en indisk hål i väggen krog ute vid Upton Park, riktigt gott och trevligt var det!
Sista stoppet blev en fullständigt magisk karaokekväll på en sådan där riktigt sunkig lokal East End pub, legendarisk kväll som vi inte skall gå in på mer här.
