Reserapport från östra London - del två
Andra delen av Patrik Lundqvist reserapport med riktigt lower league fotboll och ännu en match med Orient.
Måndag 10 februari St Albans City – Bideford
Måndagar innebär sällan ett smörgåsbord av matcher att välja på för ett gäng fotbollsturister från Sverige, det som fanns på menyn denna kväll var antingen en tur till Derby för toppmöte i Championship eller non leaguefotboll. Derby valdes bort ganska fort eftersom det skulle innebära övernattning där och det kändes väl ambitiöst. Dessutom är det alltid trevligt att besöka lag en bra bit ner i seriepyramiden.
Dagen spenderades inne i centrala London med sedvanliga besök på stadens shoppingstråk samt en och annan turistpub. Strax efter lunch begav vi oss med pendeltåg norrut mot St Albans, en resa på ca 25 minuter. Väl på plats ställde vi in siktet på en pub i utkanten av stadskärnan. Jag har besökt staden innan och då var jag på Ye old fighting cocks som säger sig vara den äldsta puben i England, en titel som det finns fler etablissemang som gör anspråk på antar jag. Hur som helst så är detta ett mycket trevligt ställe belägen i närheten av stadens katedral alldeles bredvid en park. Det är väldigt lågt i tak så man fick vika ihop sina 190 cm en bit för att kunna röra sig där inne och en öppen eld i ett av rummen satte en rejäl Ernstprägel på stället. Ingen fotbollspub förvisso men har ni vägarna förbi så rekommenderar jag definitivt ett besök här.
På väg ner till arenan Clarence Park som för övrigt ligger ett stenkast från tågstationen slank vi in på ytterligare en mycket trevlig pub, kommer inte ihåg vad den hette men helt klart ett bra ställe. Där inne träffade vi på några gentlemän med sympatier för hemmalaget och en kvart tjugo minuter före kick off slog vi följe med dessa herrar ner till stadion.
Matchen var ett toppmöte i Calor League Premier som är tre steg under League Two om jag fattat det hela rätt. Att se brittiska matcher på den här nivån brukar nästan alltid innebära att man kan förvänta sig samma ingredienser, tempo, hjärta och att det smäller i varje närkamp. Ni som uppskattar tiki-taka och sambalir bör undvika besök på dessa arenor.
Första halvleken började med att bortalaget gjorde 1-0 ganska omgående men hemmalaget jobbade sig in i matchen och efter ca 20 minuter var det kvitterat via straff. Innan halvleken var slut hade dessutom hemmalaget lyckats åka på två utvisningar, bra jobbat!
Med tanke på utvisningarna tror man ju att hemmalaget skall gå in i den andra halvleken med lite mer kyla och vara rädda om poängen man har men taktik är grovt överskattat. Man blåste på för fullt framåt och flyttade upp så mycket folk i anfallen att det stundtals bara var en mittback kvar på egen planhalva. Hade bara bortalaget kunnat spela lite fotboll längs marken och flyttat runt bollen lite så hade man nog kunnat avgöra matchen men i den här ligan förlitar man sig på klassiska vapen som långa bollar, inlägg och att vara först in i varje duell. Nu hade väl i och för sig det idoga regnandet gjort att planen inte var i toppskick men nog hade gräset kunnat användas mer. Innan matchen var över hade även bortalaget fått en spelare utvisad och i slutet var hemmalaget nära att forcera in ett segermål men 1-1 stod sig tiden ut.
Stämningen på arenan var riktigt bra, hemmafansen höll igång och stöttade sitt lag till 100% hela matchen. Första halvleken stod dom bakom bortalagets målbur och efter paus när lagen bytt planhalva hade hemmafansen helt enkelt gått över och ställt sig bakom det andra målet. Apropå fans fick vi berättat för oss att det tydligen skall finnas en norsk supporterklubb till St Albans som brukar besöka laget några gånger varje säsong. Kvällens publiksiffra uppgick till 363 personer men jag måste säga att det lät som fler.
Det bästa med gräsrotsfotboll i England är dock det vänliga bemötande man får av de lokala fansen som turist, samt det faktum att allt inte är så utstuderat kommersialiserat som det numera dessvärre är på allt för många håll i fotbollsvärlden. Bakom läktaren fanns en supertrevlig pub med riktig öl i riktiga glas, hamburgarna med stekt lök kunde fås för en rimlig peng och speakern hälsade oss välkomna inför matchen. Det bästa är dock souvenirbutikerna på den här nivån. Glöm storklubbarnas megastores med själlösa produkter, här handlar det mer om loppisar med begagnade matchprogram, fanzines, fotbollsböcker mm. Härom året besökte vi grannklubben Boreham Wood och där kunde man hålla på och botanisera bland gamla matchprogram från tidigt åttiotal och framåt, höll på att aldrig komma där ifrån. Den här gången nöjde jag mig med en stilig mössa.
Jag rekommenderar verkligen alla fotbollsentusiaster ett besök i Non League, visst är det kul att se världsstjärnor i Premier League live men det här är en helt annan upplevelse som är minst lika trevlig!
Tisdag 11 februari Bristol City hemma
Tisdag och Orient-day! Vad passar bättre än en stabil frukost hos närmsta grannen och ärkerivalen? Visst hade det varit trevligare att vakna upp i en av hörnlägenheterna som vetter ut mot Brisbane Road men i väntan på en lottovinst för att kunna finansiera det så får detta duga.
Dagen tillbringades ute i Stratford med lite fönstershopping och en och annan öl mellan varven. Efter lunchen delade vi på oss och jag och en av mina vänner tog sikte på en publunch i närheten. Resten i vårt sällskap drog tillbaka till Upton Park där det skulle spelas kvällsmatch mot Norwich.
Efter en stabil och manlig lunch innehållande kött och öl tog vi en promenad bort mot Leyton. Vi passerade först något etablissemang vid namn Railway Tavern och sedan King Harold som ligger ganska nära tunnelbanestationen i Leyton. Båda pubarna såg riktigt trevliga ut men vi hade redan ställt in siktet på det säkra kortet Birbeck Tavern. Ganska skapligt med folk och ett riktigt bra ställe att i lugn och ro sitta ner och prata om livet över en öl eller två innan matchen. När vädret blir bättre finns här dessutom möjlighet att sitta ute och njuta och för dom som vill ägna sig åt lite fysisk aktivitet erbjuds även ett biljardbord.
Med lite mer än timmen kvar till avspark beger vi oss så bort till supporterpuben där det som vanligt var gott om folk, som tur var inte mer än att vi kom in. Köpte matchprogrammet där man bland annat fick veta att Scott Cuthbert putsat skorna åt Henrik Larsson som ung, en sådan ära för Henke! Sprang även på dom lokala herrarna från lördagsmatchen som blev glada att se mig igen. Dom tyckte jag skulle satsa på att komma över i vår när det blir Play Off men så här i efterhand med facit tillgängligt så vet jag inte om det är någon bra idé, jag verkar ju bara föra otur med mig. Förhoppningsvis kan laget nu fixa en direktuppflyttning i stället.
Matchen är bara att glömma, 0-2 innan första halvleken ens kommit halvvägs. Orient lyckades dock ta sig tillbaka in i matchen innan halvlek och man spelade riktigt bra ett tag, Lisbie gjorde 1-2 sedan Bristols målvakt släppt en lite billig retur och med lite flyt kunde det faktiskt också blivit en kvittering.
Vi hade biljetter på Tommy Johnston Stand och pausen spenderades nere i baren där min vän i god tid gått ner och köpt oss varsin öl. Känslan inför andra halvlek var att detta skulle kunna fixa sig, Orient var på gång.
Andra började som väntat med en massiv press från hemmahjältarna, dock utan att dom där riktigt vassa målchanserna skapades. Mittfältet åt sig in i matchen mer och mer och precis när man började vädra kvittering kliver så vår käre Jalal in i matchen igen.
Gästernas tredje mål är inget annat än en målvaktstavla och efter detta så var matchen givetvis över, så även Jalals sejour i E10 tack och lov. I matchen mot Peterbourugh så fanns det helt klart fler syndabockar än Jalal och givetvis förlorade han inte denna matchen på egen hand heller, men han är definitivt den största anledningen till att denna drabbning går åt skogen. Dock skall han ha credd för att han faktiskt höjer handen bakom ryggen och ber om ursäkt till fansen bakom mål när glåporden haglade som värst över honom efter det klumpiga ingripandet. Jag är faktiskt tämligen övertygad om att om inte City fått sitt 3-1 så hade Orient säkert kvitterat och kanske rent av kunnat trycka in ett segermål. De senaste matcherna har visat hur viktigt det är med en stabil keeper som funkar ihop med backlinjen och som inte bjuder på enkla baklängesmål i jämna matcher, vi får be en bön att vi får behålla Jakupovic lånetiden ut.
Kvällens läktarkommentar 1: ”Bring on Simpson!”, ”Simpson?”, ”Yeah Bart Simpson!”
Kvällens läktarkommentar 2: ”We´re staying up!!” (Bristols supportrar efter 3-1 målet), ”So are we!” (Frusterad Orientsupporter några rader bakom oss)
Efter matchen tog vi tunnelbana tillbaka hem till Upton Park igen där man möttes av idel glada miner efter att hemmalaget lyckats vinna. Vi sammanstrålade med resten av sällskapet på den mer än lovligt sunkiga puben The Queen. Stället ligger precis vid tunnelbanestationen och är så sliten och nergången att svenska miljö och hälsomyndigheter inte hade tillåtit en krögare att ens servera ett glas vatten i en sådan här miljö. Att äta här är således inte att tänka på och etablissemanget rekommenderas definitivt inte för hypokondriker eller personer med kraftig bakteriefobi.
Slutet gott, allting gott. Dessvärre fick man inte se en enda Orientpoäng den här gången men trots det ser jag redan fram emot nästa gång!
Ha det fint!
Patrik
