Owen - Inte som andra
Var det egentligen någon som inte trodde att detta skulle ske?
Visst har sumpandet varit enormt frustrerande. Och visst har Owens oförmåga att hitta nätet inledningsvis kostat oss en och annan poäng. Men allvarligt talat. Var det någon som trodde att detta skulle bli särskilt långvarigt?
Det är visserligen inte säkert att det vänder tack vare detta, men de två sista var riktiga ”Owen-mål” och ett bättre svar på tal kunde han inte ha gett.
I fotbollsengland fick vår stjärna visserligen mottaga kritik, men de flesta som uttalade sig var ändå hyggligt överens. Frågan är inte om, frågan är när. De som valde att vara tysta tyckte förmodligen att det hela var för självklart och inte värt besväret eller så ville dom påstå motsatsen, att Owen var usel och inte längre att räkna med, men innerst inne så visste de att de snart skulle bli överbevisade och tvingade att ta på sig dumstruten.
Jag ska inte säga att jag aldrig varit oroad, men Owen är inte som andra och därför reagerar man annorlunda. Owen är unik. Som fotbollsspelare och som målskytt.
Han är en vinnare i ordets alla bemärkelser och lika säker som du kan vara på att Glenn Strömberg kommer att nämna ”Atalanta” åtminstone vid ett tillfälle varje gång han får en minut i fotbollskväll, lika säker kan du vara på att en vinnare som Michael Owen alltid kommer igen.
Owen är ingen Kevin Phillips som gör en fenomenal säsong för att sedan i det närmaste försvinna när försvararna höjer bevakningen. Owen klarar det, Owen är inte som andra.
Owen är heller inte som Andreas Andersson som behöver någon [läs Stefan Pettersson] som levererar tillräckligt exakta och hårda passningar så att han inte hinner undan och på så sätt hamnar i protokollet.
Inte heller är Owen som Stan Collymore och spårar ur när det börjar snackas pengar, berömmelse och landslag. Owen är inte som alla andra.
När Michael Owen var blott 6 år gammal förstod hans föräldrar att deras son hade en ovanlig talang för fotboll. När kamraterna antingen var rädda för bollen, eller bara slog till den med tåspetsen, så sköt Owen med vristen. De lär sig andra kanske när de blivit dubbelt så gamla, om ens då.
När Ian Rush gjorde 72 mål på en säsong i skollaget kallades det rekordet för oslagbart. Sedan kom Owen och gjorde 92. Men så är han inte heller som alla andra.
Skönt att vi behåller formen i ligan
Förutom att hylla Owen så kan man också efter dagens match konstatera att det är skönt att vi behåller formen i ligan. Trots att det varit lite si och så med spelet i Europa.
Matchen påminner mycket om hur det såg ut ifjol. Vi skapar inte så mycket framåt, men ändå något fler klara chanser än motståndaren. Sen har vi naturligtvis i det närmaste maximal utdelning, men någon gång ska man ju ha det också.
Mycket stark prestation av oss att bryta Citys’ förlustfria svit på Maine Road och också viktigt att hålla nollan då vi spelar med ny backlinje återigen och med tanke på att Keegans’ lag, som alltid, är starka i offensiven.
Det enda som saknas idag är djupledslöpningar från fler personer än just Owen. Jag har tidigare uttryckt vår avsaknad av löpstarka mittfältsspelare och ska jag inte börja med det på allvar igen så får nog någon lov att kliva fram. Gerrard har kapaciteten, men i en sådan här match är det inte aktuellt. Den som borde tagit ett större ansvar på den fronten idag är Emile Heskey. Nu gör ”Bruno” en mycket bra match, i synnerhet defensivt, så jag ska inte bli allt för kritisk, men vi måste sträva efter att få Heskey att komma rätt vänd med fart och boll mot motståndarmålet vid fler tillfällen för då blir vi mycket svårare att handskas med.
Till sist. £30M för Owens’ vänsterfot. Det tycker jag var lite i underkant Houllier!
Med Owen på plan kan vi slå alla lag.
