Krönika: Dead man walking?
Magister Grafström funderar högt inför dagens derby och minns Roy Hodgsons surrealistiska kommentarer efter derbyförlusten i oktober 2010.
…to get a result here would have been Utopia – Roy Hodgson efter förlustmatchen på Goodison Park 17 oktober 2010.
Liverpools korta resa till Goodison Park kommer tidigare för Brendan Rodgers än vad som var fallet för Roy Hodgson, men dagens match riskerar att få samma typ av effekt. För det var efter förlusten mot Everton i oktober 2010 som många slutade blunda för vad de verkligen såg. Det var då de som tvivlat från början fick så mycket vatten på sin kvarn att diskussionerna inte längre kunde föras i sansad ton. Liverpool låg på nittonde plats i tabellen och hade just gjort en riktig plattmatch mot lokalrivalen. En match där laget såg ut att sakna både kvalitet och inställning. Det hade kunnat beskrivas som en dålig dag på jobbet, att en förlust på Goodison Park var en isolerad händelse. Roy Hodgson beskrev det så här till The Guardian:
"Vi drabbades av den intensiva press som alltid infinner sig när du kommer till Goodison. I slutet av den första halvleken började vi jämna ut spelet. Enligt mig dominerade vi sedan den andra halvleken fullständigt. Jag tycker lagets formation var bra i dag, passningsspelet höll en mycket hög nivå och vi hade god rörlighet. Vi gjorde inte mål, det gjorde Everton, men jag vägrar gå med på att vi blev utspelade eller var underlägsna. Den andra halvleken var det bästa jag har sett Liverpool spela under min tid här, det är något som är säkert."
En fullständigt verklighetsfrånvänd beskrivning av matchen. Everton körde över Liverpool, och endast en idiot lyfter fram att Liverpool minsann hade 56 procent av bollinnehavet och hade fler avslut på mål, för ett lag som leder med 2-0 strax efter paus är väldigt nöjda med att motståndarna rullar bollen i den egna backlinjen. Få försvarare gör mål, ingen försvarare gör mål – i rätt bur – ståendes på egen planhalva. Det var en match där Liverpool saknade precis ALLT som behövs i ett derby, eller i en match mot en ärkerival.
I dag riskerar Liverpool inte att ligga näst sist efter slutsignalen, men Brendan Rodgers har å andra sidan ett avslut på fjolårets säsong i ryggsäcken som han inte kommer bort ifrån. Eller, det hade han kunnat göra om det inte vore för den lilla detaljen att inga av de problem som fanns då har försvunnit trots nyförvärv och en sommarledighet. Rodgers har också sett laget göra en precis lika meningslös insats som Hodgsons Liverpool gjorde mot Everton i oktober 2010, nämligen förlusten mot Manchester United tidigare under säsongen. Även där saknades allt vad kvalitet och inställning heter. Då hade Rodgers åtminstone sinnesnärvaron att beskriva det som hände i korrekta ordalag. Det var uselt.
Jag tror inte Rodgers får gå om Liverpool förlorar mot Everton, uppsägningen kommer att komma senare än så. Men skulle Rodgers vara sugen på att bli av med jobbet kan han läsa Hodgsons citat ovan och, om det jag förväntar mig sker i dagens derby (nämligen att Everton kastar sig ur startgroparna, trycker tillbaka Liverpool, får ett mål med sig i ett psykologiskt viktigt läge och så småningom spelar av matchen mot ett tafatt Liverpool som varken vet ut eller in), säga ungefär det Hodgson sa den 17 oktober 2010. Intervjun med The Guardian avslutades med följande citat (jag låter det stå på originalspråk):
"The dream was we would come here on the back of new owners and win the game but there is no point in attempting to analyse dreams. This would have been the ideal opportunity to turn things around on the back of the positive entry of the new owners and to get a result here would have been Utopia."
Vill du fullständigt alienera dig gentemot de egna supportrarna och bli av med jobbet, säg då att en seger på deras hemmaplan är som en utopi.