Liverpool - Tottenham Hotspur 2-1: Sent avgörande i toppstriden
76-24 i bollinnehav. 1.29-1.65 i xG. Det var två olika sätt att spela fotboll som möttes när Liverpool tog emot Tottenham på Anfield. Liverpool spelade till sig chanser, medan Tottenham kontrade till sig dem. Och det var det som gjorde det så oväntat när Firmino sent avgjorde från just en hörna.
Matcher mot Tottenham slutar ofta med hög puls. Sena mål och sena missar har nästan känts som vardag sedan Klopp tog över Liverpool. Avgörandena har nästan uteslutande gått i Liverpools favör, och så var det även idag.
Liverpool tog direkt tag i matchen. Det var ett lag fyllt med kreativitet och självförtroende som kom ut, vilket var i stor kontrast till det vi såg i helgen mot Fulham. Det var däremot inga helt klara målchanser som skapades, utan det var ett antal halvchanser som Liverpool spelade sig fram till. Det kändes nästan som att Lloris fick göra samma räddning 3-4 gånger då varje avslut satt alldeles för rakt på.
Men sedan kom den där gnutta av tur Liverpool verkade behöva i avslutningssituationerna. Mohammed Salahs avslut styrdes perfekt in i det bortre hörnet, och där var Lloris helt chanslösa. Och ifall Liverpool hade spelat med självförtroende innan kändes det nu som att tyglarna hade släppts helt. Spelarna verkade spela med ett sådant självförtroende att 2,3 och 4-0 inte skulle känts orimligt. Mané kände sig till och med het nog för att testa på en cykelspark från straffområdeslinjen. Men medan reprisbilderna rullade och man nästan satt och skrattade i soffan ändrades matchbilden helt. Reprisen bröts bryskt och skärmen visade nu Son helt fri med Alisson, 1-1. Vad hände egentligen? Var det en repris från en annan match som råkades visa? Eller hade Son råkat springa sig hundra meter offside? Nej, han var onside och 1-1 var ett faktum. Ifall Tottenhams säsong ska summeras i en halvlek är det med denna.
I den andra halvleken fortsatte Liverpool dominera bollinnehavet, men inte med samma kreativitet eller spelglädje som i första. Samtidigt lyckades Tottenham kontra till sig ännu fler chanser. Tottenham kontrade till sig tre chanser i matchen och samtliga kom från deras vänsterkant. Vid första glans kanske det kändes som att det var Rhys Williams som var syndabock vid målet och vid chanserna, och visst han hade kunnat gjort det bättre. Men han måste få mer hjälp av Alexander-Arnold i försvarsspelet. Williams gjorde sin debut i Premier League och lämnades alldeles för ofta ensam med Son eller Bergwijn. Matchen fortsatte stå och väga. Bollinnehav mot kontringsspel. Tiden gick och Klopp höll sig kall med att göra sitt första byte, bänken var svag och startelvan spelade bra, men ett byte kanske inte skulle skadat.
Men sen kom avgörandet. Via en hörna i nittionde minuten. Och ifall man hade sett hela denna match och sedan sagt att ett av lagen hade avgjort på en hörna tror jag att majoriteten hade gissat på att det var Tottenham och inte Liverpool. Det är iallafall så cynisk jag är som fotbollsupporter. Men icke sa nicke. Firmino lurade bort Alderweireld och nickade för kung och fosterland in det avgörande 2-1 målet. Det var ett välförtjänt mål som kom på ett oväntat sätt.
Firmino med det sena avgörandet
Liverpool går med denna vinst upp i serieledning och passerar just Tottenham. Mourinho klagade på att han aldrig kunnat bete sig som Klopp på sidlinjen och att det bästa laget inte vann. Allt är rätt i världen och fotboll känns som fotboll igen.
