Luton - Manchester U1 - 2
Reality check and reset
Efter en inget annan än fantastisk start på spelåret 2024 - med avancemang i FA-cupen efter segrar mot Bolton och Everton samt obesegrade i tre raka Premier League-matcher (Burnley, Brighton och Newcastle), kom en reaktion och förlust hemma mot jumbon The Blades med 1-3. Var det ett olycksfall i arbetet? En kombination av underskattning av motståndet och en överskattning av den egna förmågan som ett spelförande lag? Alldeles oavsett - chans till revansch mot Manchester United.
Många fans var inte alls förvånade att Luton "gjorde en Luton" förra helgen. Alltså förlorade en match där man ansågs vara favorit, mot en motstånd som man förväntades slå tillbaka. Det är sen gammalt. Luton Town är en klubb och ett lag som trivs och frodas när man får slå underifrån och har allt att vinna. Jag tror verkligen inte det handlade om underskattning. I motsvarande möte på Bramall Lane vann The Hatters något turligt efter att hemmalaget gjort inte mindre än två dråpliga självmål. Sheffield är inte ofarliga och när Chris Wilder vann den taktiska matchen mot Rob Edwards genom att parkera bussen och låta Luton ha bollinnehavet, så fick han maximal utdelning.
Luton lyckades inte dyrka upp gästernas försvar och blev brutalt straffade av effektivt kontringsspel. Försvarsspelet var inte bra och flera individuella misstag blev kostsamma. Men det är kanske en naturlig effekt av att Luton de senaste matcherna tagit storta steg i det offensiva spelet. Kanske på bekostnad av den ödsmjukhet och noggrannhet som krävs för att i varje sekund freda det egna målet?
Balansen mellan offensiv satsning och noggrannhet i defensiven måste hittas igen och jag tror att laget och Rob Edwards har gjort sin läxa.
Jag hade förmånen att vara på plats på Kenilworth Road i matchen mot Sheffield United. Vilken arena. Vilken atmosfär. Old time English football. Även om stämningen ju längre matchen led blev rätt platt, så förstår jag verkligen hur annorlunda det måste vara för spelarna i lag som t.ex. Manchester United när de kommer på besök. "Bring the noise" på söndag!
Stämningen har varit god i veckan efter förlusten och blickarna har redan riktats mot helgens höjdare hemma mot Red Devils. Faktum är att Luton har haft ett otroligt stort bollinnehav de senaste matcherna och att det offensiva spelet, fram till Sheffield-matchen, verkligen varit imponerande! Men allra mest effektivt är det när man får komma i snabba spelvändningar och där man får nyttja Ogbenes och Doughtys snabbhet och kreativitet på kanterna och Adebayos rörlighet på topp. Med Ross Barkley och Sambo Lokonga som dynamos och temposättare på mitten.
Mot Manchester Untied lär Luton inte vara spelförande. Det passar utmärkt. Även om United är mer stabila nu och har radat upp (nåja) segrar så går laget definitivt att såra. Särskilt om Luton lyckas isolera Lindelöf (lär väl spela vänsterback nu när Luke Shaw är ett frågetecken) i dueller mot Ogbene och om vi kan sätta press på Harry Maguire centralt.
I Luton saknas långtidsskadade Nakamba och Lockyer samt Mads Andersen. Det ska bli spännande att se om/hur Rob Edwards möblerar om i startelvan. Oddsen är låga på att Teden Mengi ersätter Reece Burke i trebackslinjen och att Jordan "Clicker" Clark får stiga åt sidan till förmån för Andros Townsend eller Jacob Brown. Tahith Chong och Issa Kabore trycker också på för en startplats.
Nyckeln blir noggrannhet i försvaret och att laget verkligen vågar kliva på rejält i sin press när lägena uppstår. Då har Luton en bra chans att stjäla poäng.
COYH!
