Hetast & kallast - v.42
Efter ett plågsamt landslagsuppehåll var Manchester United tillbaka i spel och tog emot topplaget Southampton hemma på Old Trafford. Robin van Persies ledningsmål såg ut att räcka med Adam Lallana ville annat och kvitterade i slutskedet. Under en inte allt för rolig vecka var Jonny Evans hetast.
Hetast
3. Adnan Januzaj: David Moyes har fått en del befogad kritik men också överdrivet mycket obefogad kritik. Något skotten däremot bör hyllas för är förtroendet han ger Adnan Januzaj, om än i brist på formtoppade yttrar. Visserligen blev det inga två mål som mot Sunderland, men belgaren var suveränt bra framåt och låg bakom det mesta i anfallsväg för Manchester United. Att en artonåring står ut på detta sätt är både beundransvärt och aningen oroväckande. För all skit tränaren får är det trots allt spelarna som kopiöst underpresterat denna säsong. Adnan är dock ett av få undantag och fortsätter att utvecklas i lagom god takt. För att vara så pass ung är han överdrivet mogen i sitt spel, trots att valpigheten ännu inte slipats bort. Det ska man inte heller förvänta sig, men om två-tre år kan Manchester United myket väl ha en av ligans bättre offensiva pjäser.
2. Michael Carrick: Vissa anser att Southampton vann mittfältskampen och att Michael Carrick av den enskilda anledningen gjorde en dålig match. Detta stämmer inte nödvändigtvis. Tvärtom stod engelsmannen för en mycket positiv insats. Sanningen är att Manchester United ofta förlorar slaget om det centrala mittfältet. Vi kan, rent teoretiskt, tänka oss hur det hade utspelat sig utan Michael på planen. Inga roliga bilder. Få, om någon, i denna liga tvingas ta ett större ansvar, så är det. Den moderna fotbollen har blivit allt mer centrerad, lag ställer upp med tre man på mittfältet och får ett numerärt överläge. Detta var ett stort problem ifjol när Carrick fick så gott som inget understöd av Tom Cleverley och Anderson. Med Marouane Fellaini finns dock goda förutsättningar att stärka det centrala mittfältet men nyförvärvet har ännu inte anpassat sig till spelet i Manchester United. Med allt detta sagt hade Michael Carrick en tuff uppgift framför sig mot storspelande Adam Lallana & Co., men skötte det väldigt bra trots allt, stängde ytor, vann boll och fördelade den vidare på det där charmiga sättet som bara han själv kan. Det borde inte finnas några tvivel längre om att Michael är världens bästa centrala mittfältare. Även när laget går trögt och han själv inte presterar på topp är han så ofantligt bra att det nästan blir löjligt. Lionel Messi klarar sig ett år utan guldbollen, för guds skull ge den till Michael Carrick.
1. Jonny Evans: Minns ni den där hemska söndagen när Manchester United fick stryk med 1-6 och Jonny Evans blev utvisad? Inte jag heller. Sedan den miserabla insatsen mot Manchester City för två år sedan har Jonny varit en lysande mittback på alla sätt och vis. Att Nemanja Vidic skadade sig allvarligt samma år var inte bra, men nordirländaren fick chansen och snacka om att han tog den. Den fantastiska utveckling han hade säsongen 2008/09 stannade av, aningen, och istället såg vi en osäker Evans som emellanåt bjöd på misstag. Men inte bara blev han det vi hoppades på utan mer därtill, betydligt mer. De senaste säsongerna har Jonny varit lagets tveklöst bästa mittback. Gamla meriter är just det...gamla meriter. Varken Rio Ferdinand eller Nemanja Vidic bör se sin plats som självskriven, tvärtom ska endast en av dem bilda mittbackslås med Jonnyboy. Om ens det, för de rutinerade rävarna har sett allt annat än solida ut under säsongsinledningen. Det har däremot Jonny Evans. Surprise surprise.
Kallast
3. Stämningen: Saker och ting ser inte ljusa ut för Manchester Uniteds del i nuläget. Långt ifrån. Men samtidigt var man naiv nog att tro på supportrarnas ord när Sir Alex tackade för sig i maj månad. Då, minsann, skulle vi alla stå bakom David Moyes. Då var ett par mellanår acceptabelt, bara Moyes får sätta sin prägel på laget. "In Moyes we trust". Vilket jävla skitsnack, ärligt talat. Manchester Uniteds framgångsvåg har inneburit massvis med plastfans som är beredda att byta skepp så fort det går trögt. För all del, gör det. Få minns tiden innan Sir Alex tog över. Den bästa tränare som någonsin existerat fick Manchester United att sväva på moln, nu är vi dock nere på jorden igen tillsammans med alla övriga lag. Förväntade man sig på allvar att allt skulle fortsätta som vanligt efter 26 år? Stå bakom tränaren var det, efter åtta omgångar ska David lynchas och med facit i hand "skulle vi hämtat in Jose Mourinho". Ja då hade det säkert sett bra ut, även om allt Sir Matt och Sir Alex byggde upp raserar. Men i slutändan handlar det bara om att vinna, och ett kryss mot Southampton är inte en vinst, så in med en ny tränare genast. The United Way, haha...
2. Marouane Fellaini: Vi ska inte vara allt för hårda mot Marouane då han knappt hunnit möblera om det nya hemmet, men när sågarna ändå tagits fram mot allt och alla så kan vi konstatera att det inte heller ser särskilt bra ut med belgaren centralt. Att han inte är den mest mobila spelaren i världen visste man om, däremot klickar det inte heller defensivt. Ofta blir han bortgjord och tvingas orsaka frispark. Samtidigt finns det ingen tvekan om Marouane Fellainis högsta nivå så det är bara att fortsätta köra på och anpassa sig till livet i Manchester United. Kan bara bli bättre fortsättningsvis.
1. Wayne Rooney: Vi har hyllat honom för den underbara säsongsinledning han stått för men lördagen visade oss Wayne Rooneys sämsta sida. För en svagare insats har engelsmannen sällan gjort i Manchester United-tröjan. Den där viljan och beslutsamheten som är synonymt med Wayne var som bortblåst. Istället såg han ointresserad ut - precis som alla andra - och stod för en hel del misstag. Visst, spelare brukar inte briljera efter landslagsuppehåll, men bättre kan Wayne och mer ska vi förvänta oss av någon som varit lysande de senaste månaderna. Nya tag mot Real Sociedad nu, för Rooney och hela laget.