Manchester C - Manchester U1 - 2
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Hahahaha… classic Manchester United. När matchen såg ut att rinna United ur händerna small det till – först en gång, sedan en gång till. Sena vändningar är inget Amorim behöver implementera i United, de finns i klubbens DNA. Men redan nu kan vi se tydliga tendenser och linjer i vad Amorims United vill, lägg därtill sena vändningar och Manchester City kan gå hem. Vi är bäst i stan.
Tre tankar om matchen
Ruben Amorim sätter ned fötterna
Redan igår kom en läckt startelva som visade att varken Alejandro Garnacho eller Marcus Rashford skulle ingå i den, det rapporterades även att Rashford skulle utelämnas från matchtruppen helt och hållet. När startelvan så kom 75 minuter innan matchstart bekräftades spekulationerna, ingen av de två offensiva pjäserna fanns med i matchtruppen. Tankarna började direkt flöda; skador, sjukdom, petning? När Ruben Amorim kommenterade sin startelva blev det klart – han hade gjort sina val utifrån en utvärdering av sportsliga aspekter och aspekter som mer rör hur spelarna är och hanterar livet som United-spelare. Det visade sig vara val han gjort, petningar trots att båda spelarna var tillgängliga.
Samtidigt berättade han att det inte handlar om att skicka något meddelande eller några signaler – men det spelar ju ingen roll, det är onekligen signaler som skickas. Och tydliga sådana, dessa val görs inför hela världen i ett Manchester-derby.
I grunden är det inget positivt att Rashford och Garnacho – två viktiga och skickliga spelare – petas, det beror ju på att saker inte står rätt till. Men det betyder också att United har en tränare som inte är rädd att ta jobbiga beslut. Sånt här kan alltid slå åt olika håll, hur tar spelarna i fråga och resten av truppen det. Erik ten Hag tog också strider med lite blandade resultat. Viktigt är ändå att enskilda spelare inte kan styra utan det är Amorim som ska styra detta och bygga en kultur, antingen hakar man på eller så lämnas man kvar. Det gillar jag. Portugisen har satt ned fötterna med all tydlighet och signaler är skickade – vad händer härnäst?
Det som händer: Manchester är rött!
MANCHESTER ÄR RÖTT! Hahahaha, och Manchester City förlorar igen. Det är en sen vändning. Helt underbart, ju. Ruben Amorim har just vunnit sin hittills största match som United-tränare, han har efter några förluster tagit beslut i laguttagningen som sticker ut och skickat signaler – inte bara till de petade spelarna utan också till hela truppen. Att då få med sig den här vändningen mot Manchester City på Etihad Stadium bara stärker portugisens aktier och status. Detta är en typ av match som gör att man kan bygga vidare och skapa tro – för även om kvitteringen kom lite från ingenstans så var det ändå inte bara att United fick med sig den här segern. Det finns strukturer i Uniteds sätt att spela, det finns linjer vi kan se och det fanns en plan för hur matchen skulle utföras. United skulle inte tokrusa i pressen, man skulle vara kompakta och pressa vid rätt tillfällen. Man skulle också kunna slå till i omställningar och samtidigt våga visa tålamod när man väl hade bollen. Visst saknas fortfarande en del i det offensiva spelet, fler spelare behöver ansluta i offensivt straffområde och bolltempot behöver höjas – men den defensiva strukturen börjar sitta (tänker inte nämna defensiva hörnor idag) och Ruben Amorims Manchester United går faktiskt att tro på över tid.
SuperAmad
När Rashford och Garnacho inte fanns med blev det offensiva ansvaret betydligt större på Amad, och som han visade att han kan axla den fanan i Manchester United. Ständigt aktiv och farlig – han fixar straffen och sätter dessutom ett magiskt segermål. Om han så inte skulle göra något mer i United-tröjan kommer han gå till historien som en kultspelare, men han kommer vinna oss många matcher i flera år framöver.
Så fort han får bollen både kan och händer saker, han har en fart och en bollkänsla som sticker ut och håller absolut högsta nivå. Han har visat att han kan ta rollen som wingback och han visade nu att han också kan ta en av de två tia-rollerna. Även om han inte alltid lyckas och ibland tar felbeslut visar han en framåtanda och tvekar inte en enda gång. Det är aldrig att han slår ut med armarna och skiter i att ta jobbet, det är inte en enda gång han inte väljer att gå rakt mot motståndaren. Han har gjort sig helt given i startelvan, han har visat sig kunna prestera på en hög och jämn nivå över tid och han är en sådan där spelare man gärna betalar pengar för att se – när han dessutom fixar derbyvändningar blir han odödlig. I natt ska jag drömma om Amad och om ett rött Manchester.
Spelarbetyg
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
André Onana: 4
Det är inte så att han ställs på särskilt stora prov sett över hela matchen, och det insläppta målet kan han inte göra något åt. Efter att senaste tiden svajat med fötterna höjer han det spelet – även om det inte känns helt tryggt alla gånger. Skönt att se denna match efter de två senaste.
Matthijs de Ligt (ut 78’): 5
City skapar inte allt för mycket, men nederländaren har ganska bra koll på det han gör. Lugn och trygg med bollen och bryter upp några anfall som kunde blivit farliga. Känns stabil, hade kanske önskat lite högre bolltempo ibland.
Harry Maguire: 6
Central ledarfigur som befinner sig på rätt plats och har full koll på händelserna matchen igenom. Hanterar Erling Haaland, nickar undan bollar, styr och står upp. Utan att ha kaptensbindeln på armen agerar han som en kapten – står till exempel upp för laget när Walker faller av en vindpust och det blir heta känslor.
Lisandro Martinez: 5
Efter att under längre tid haft svårt att hitta sitt rätta jag är detta ett stort kliv i positiv riktning. Söks upp en del av Haaland men sköter det bra och står för en del fina brytningar. Lite långsam och obeslutsam med boll vid en del tillfällen, men höjer sedan passningsspelet i andra halvlek. Efter att ha övat på den genomskärande bollen några gånger hittar han Amad helt perfekt till det avgörande målet.
Noussair Mazraoui (ut 78’): 6
Får spela wingback och ställs gång på gång mot vindsnabba Doku, en uppgift han skötte med bravur. Visst har han vissa bekymmer vid något tillfälle, men genomgående har han fin koll på högerkanten. Vinner bollar, är konstruktiv när han väl har den och fyller på längs kanten – typexempel är anfallet som ger Fernandes friläge. Sticker återigen ut på ett positivt sätt, lite förvånande utbytt.
Manuel Ugarte: 5
Fortsätter på sin stigande formkurva och göra en fin match. Spelar precis exakt utifrån sina förutsättningar, gör inget som han inte behärskar. Vinner boll, slår enkla passningar på ett lugnt vis som gör att de spelare som ska sköta offensiven kan göra det. Täcker upp och ger ett tajmat intryck matchen igenom.
Bruno Fernandes: 4
Inleder matchen lite lägre i plan men kliver högre när Mount går ut. Lyckas inte bli lika involverad som han brukar kunna vara, men samtidigt arbetar han både offensivt och defensivt och försöker styra tempot i omgångar. Missar ett friläge men revanscherar sig när han bestämt trycker in kvitteringen på straff.
Diogo Dalot: 4
Får fortsätta spela och har fortfarande inte riktigt hittat rätt i Ruben Amorims lag. Men det man ändå kan ge Dalot är att han fortsätter köra på, han fortsätter visa sig på kanten och kanske borde han fått bollen lite mer när han löper sig fram till fria ytor. Dessvärre är slutprodukten för svag.
Amad (ut 91’): 7
Ja, men det är klart vi ska ta i. Är den spelare som ständigt skapar oroligheter på Citys planhalva – även om han envisades med att springa offside stup i kvarten under första halvlek. Snappar upp bollen för att vinna straff och rullar sedan in segermålet efter en aktion som kommer från allra högsta hyllan.
Mason Mount (ut 14’):
Spelade för kort tid för att betygsättas. Började fint med några öppnande passningar men gick så klart sönder innan det ens gått en kvart. Man tycker ju synd om Mason, vars kropp inte längre verkar hålla för elitfotboll.
Rasmus Højlund (ut 78’): 4
Vid några tillfällen lyckas dansken hålla upp bollen och stångas väl mot City-försvaret, men ofta blir han ganska ensam – framförallt när bollen ska skickas in i straffområdet. Löper mycket och försöker stressa motståndare, men tappar bort sin roll i eget straffområde när Gvardiol nickar i 1-0. Borde (?) kanske fått en straff med sig när Dias får omkull honom, och frispelar Fernandes väldigt fint.
Inhoppare
Kobbie Mainoo (in 14’): 4
Får tidigt kommer in på mittfältet och har inledningsvis lite svårt att bli kompis med bollen. Växer ju längre matchen går och visar prov på sin fina teknik när han hittar lite ytor offensivt. Sticker inte ut på något håll, men fullt godkänd.
Antony (in 78’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.
Leny Yoro (in 78’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.
Joshua Zirkzee (in 78’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.
Victor Lindelöf (in 91’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.
Tränare
Ruben Amorim: 5
Laguppställningen signalerade ungefär hur vi kunde vänta oss se United ta sig an matchen. Matchplanen fungerade också helt okej, även om det fortfarande finns en hel del kvar för att nå hela vägen i mål – konstigt vore väl annars. Hade önskat att United kunnat hota City än mer när deras defensiv faktiskt svajat som den gjort sista tiden, men valet att peta Rashford och Garnacho ur truppen gjorde också att alternativen från bänken var färre. Bytena kom senare än vi vant oss vid trots underläge, men här arbetar vi the long game. Stor seger på många sätt.
Den där avslutningen såg man kanske inte komma, men vilken vändning! Dela med er av tankar och känslor i kommentarsfältet!
