Arsenal - Aston Villa
3 - 1

Matchrapport: Arsenal - Aston Villa

En högoktanig första halvlek satte tonen för Arsenals kväll och lade grunden för en trepoängare.

Fredagskväll. För många är timmarna efter arbetsveckans slut den stund i veckan då anspänningar släpps, djupa andetag tas och fötter läggs upp på soffbord. Vanligtvis är så fallet även för mig. När Arsenal däremot spelar under detta tidsblock blir sinnesstämningen den motsatta. För säga vad man vill om Mikel Artetas Arsenal, det är sällan okontroversiellt, slätstruket och fridfullt.

Minuterna runt matchstart blev passande nog riviga. Precis innan avspark bjöd Emirates Stadiums vaktmästare på en strålkastarshow som förde tankarna till en hockeymatch i Jönköping, snarare än en fotbollsmatch i London. Precis efter avspark revs Gabriel ner av bortalagets Ollie Watkins, en aktion som resulterade i en rasande röd vit reaktion och ett gult kort till den forne Brentford-mannen.

Det var ett frenetiskt Arsenal som tog sig an matchinledningen. Tuggandes fradga provade Pierre-Emerick Aubameyang en cykelspark och Nuno Tavares en vänsterslägga. Strax därefter hade även Arsenal en boll i nät, ett mål som dömdes bort då Alexandre Lacazette var något för närgången i det föranledande närkampsspelet.

Tydligt var det att hemmalaget hade något att bevisa efter fadäsen senast. Påeldade av en (med Premier League-mått mätt) högljudd hemmapublik tryckte Arsenal ner ett Aston Villa som såg tagna ut av stundens plötsliga allvar. Matchbilden blev följaktligen böljande, med många tuffa närkamper och stora ytor att spela på.

De konkreta målchanserna uteblev dock. Viljan och energin fanns hela tiden där, men utan det där lilla sista är vilja och energi klena tröster. Detta till trots var Thomas Parteys stöt i ribban i den tjugonde minuten var nära. Ännu närmare skulle han komma tre minuter senare då han nickskarvade in en hörna från Emile Smith-Rowe. 1-0, och ett välförtjänt kvitto på en förtroendeingivande matchinledning.

Drygt tio minuter senare borde Arsenal, enligt all rim och reson, utökat sin ledning. En omställning startad av Smith-Rowe hittade fram till Tavares på vänsterkanten som kunde framställa en framstormande Bukayo Saka. Väl där menade dock Emiliano Martinéz att släkten är värst och nöp det något timida avslutet med ett par släpande benskydd. Det skulle dock inte bli några fler mål innan halvleksvilan.

Så verkade det länge och väl, iallafall. Men i halvlekens absolut sista skede stupade Lacazette i straffområdet. Straffen som följde var, om jag ska uttrycka mig diplomatiskt, generöst tilldelad. Om det är något Premier League-lag som har gjort sig förtjänt av en tveksam VAR-fördel så är det dock just Arsenal. Aubameyangs straff räddades av Martinéz, men returen som lämnades var för snäll och gabonesen kunde enkelt lyfta in 2-0.

Efter 15 minuter spelreklam signerad Viaplay noterade jag att Leon Bailey värmde upp för Aston Villa. Genast osade jag katt och ett obehag växte: det var tydligt att Aston Villa skulle lägga in en högre växel och vid tidig utdelning vore en matchutveckling likt den i måndags inte alls otänkbar.

Så blev dock aldrig fallet. Även om lejonen från Birmingham hade några pigga inledande minuter vägdes dessa upp med omställningar i motsatt riktning. En av dessa resulterade även i ett 3-0-mål, ett 3-0-mål som i mångt och mycket punkterade matchen. En läcker skarv med yttersidan från Aubameyang landade hos Smith-Rowe som via Tyrone Mings och via stolpen fick bollen i nät. För protokollets skull ska det även tilläggas att målet kom i matchminut 56.

Det skulle tröja en dryg halvtimme tills matchen fick en pulshöjning värd att notera. En något tilltrasslad situation strax utanför Arsenals straffområde ledde till att bollen petades fram till den inbytte Villa-mittfältaren Jacob Ramsey, som drog till och fick en helt osannolik träff. En FIFA-skruv upp i krysset senare var en tremålsledning plötsligt en tvåmålsledning. Trots att Aston Villa hade ett hyfsat läge till ytterligare en reducering någon minut senare efter ett långt inkast var det aldrig ens nära att vara nära. Arsenal redde ut stormen och tog en efterlängtad trepoängare.

Spelarbetyg (enligt följande skala):

1 = Underkänd
2 = Godkänd
3 = Bra
4 = Väldigt bra
5 = Världsklass

Aaron Ramsdale - 3
Stabil överallt, framförallt i luftrummet där Aston Villa inte hade en suck. Dessutom en n fin frilägesräddning i andra halvlek.

Nuno Tavares - 3
Täckte upp väl för en skadad Kieran Tierney. Tågade fram fint till vänster och borde haft en assist när han friställde Bukayo Saka.

Gabriel - 3
En trygg punkt som pallade trycket när Aston Villa spelade tungt och högt. Börjar närmar sig toppformen.

Ben White - 3
En av Whites bättre matcher i Arsenaltröjan. Sansad i passningsspelet och dirigerade backlinjen väl med sitt positionsspel

Takehiro Tomiyasu - 3
Självförtroendet i offensiven växer, vilket snart kommer att ge frukt. Visade prov på en fin passningsfot och höll rent bakom sig.

Emile Smith-Rowe - 4
Som nästan alltid på spelhumör. Slet, utmanade och fick ett något turligt mål in på kontot som belöning. Slog dessutom hörnan till 1-0-målet.

Thomas Partey - 4
När Thomas Partey är bra, då är han riktigt, riktigt bra. Visade vilken dynamisk spelfördelare han är och satte dit skallen för ett viktigt ledningsmål.

Albert Sambi Lokonga - 2
En väldigt tuff tvåa. Belgaren gjorde det tydligt vilken potential han besitter, men var för dagen något för valpig i sitt beslutsfattande.

Bukayo Saka - 2
En ordinär insats från en extraordinär spelare. Saknade för dagen skärpan i de avgörande skeendena, borde trots detta haft en boll i nät.

Pierre-Emerick Aubameyang - 4
Mål, assist och en fyra i betyg trots en straffmiss. Faktum är att gabonesen, när han får till det, inte kan förnekas.

Alexandre Lacazette - 3
När Lacazette har något att bevisa är han en oerhört störningsmoment. Hans hårda jobb och smartness i offensiv zon gav idag upphov till en straff.

Avbytare:

Martin Ödegaard - 2
Kom in i ett skede av matchen där tempot var lågt och gjorde inte mycket för att dra upp det.

Ainsley Maitland-Niles - 2
Karaktäristiskt nog fick Maitland-Niles avlasta på mittfältet när en match skulle stängas och han gjorde det så nyttigt som han ofta gör. Inte mer, inte mindre, och det räcker bra.

Gabriel Martinelli spelade för kort tid för att betygsättas.