Barnsley - Charlton
1 - 1

Matchreferat: Barnsley – Charlton 1-1

Trots att det ännu en gång bara blev en poäng inkasserad så var det stora nöjet att The Addicks stod för en till stora delar positiv insats, när man åkte tur och retur mellan SE7 och Barnsley i lördags.

Inför match
Sex raka ligamatcher utan förlust. Ja, så såg facit ut inför den ganska långa bortaresan till Oakwell och Barnsley i South Yorkshire. I den mening går det också att stoppa in att bara två av de sex nämnda matcherna har slutat med vinst och att par matcher däremellan varvats med rejäla bottennapp i diverse cupspel. Men vi förbehåller vi oss från att helst prata om. Slutsatserna är i alla fall att det för tillfället handlar om ett svårslaget Charlton, men som har svårt att omvandla insatser till tre poängare och som har en rejäl lägstanivå att förbättra.

I sedvanlig ordning är det en tuff utmaning som väntar när man ska bege sig till just Barnsley. Ett lag som så fort man befinner sig i League One är med och tampas på tabellen övre halva och allra oftast runt play-off platserna – så även denna säsong. Tränar gör Neill Collins den här säsongen och till hans förfogande har han en stark och välbyggd spelartrupp, där dess centrala mittfält med flertalet namnkunniga alternativ är den lagdel som imponerar mest. Eller vad sägs om Herbie Kane, Jon Russell, Adam Phillips,, Josh Benson och inte minst – den ungerska landslagsmannen – Callum Styles. Formen inför helgens omgång bestod av tre raka ligamatcher utan förlust, där de två senaste matcherna betytt att man brottat ned både Wycombe och Reading för räkning.

I Charlton fortsatte digra skadebekymren att göra sig påminda när 4-3-3 laguppställningen formerades. Ashley Maynard-Brewer hade en försvarslinje framför sig från höger med Tennai Watson, Michael Hector, Terell Thomas och Tayo Edun. På mittfältet fick Chem Campbell – efter sitt mål senast – nytt förtroende bredvid George Dobson och Scott Fraser på mittfältet. Längst fram utgick sedan Alfie från höger, Corey Blackett-Taylor från vänster, och Slobodan Tedic från centralt. Bänken färgades sedan av egna produkter och ungdomlighet, plus Sam Walker och Louie Watson.

Matchen
Ja, den här matchen började bra för Charltons del. Det var faktiskt den bästa inledningen på många veckor nu. Man dominerade possession och var spenderade större delen av tiden på Barnsleys planhalva. På så vis var det inte helt orimligt att en och annan chans skulle dyka upp så småningom, och det gjorde det bland annat i den sjunde minuten när Blackett-Taylor rann emellan Barnsleyförsvaret för första gången. Dessvärre satt skottet i burgaveln och CBT fick vänta med målskyttet ett tag till.

Det finns mer att nämna från Charltons offensiv, i form av att både Alfie May och Chem Campbell hade distansskott som får räknas till målchanserna. Åt andra hållet gjorde samtidigt Maynard-Brewer en imponerande räddning på ett hårt och vobblande långskott från Herbie Kane - ett skott som såg ut att reprisera mittfältarens mål från Charltons förra besök på arenan. Men trots den i så hög grad positiva starten skulle Charlton hitta ett sätt att hamna i underläge - eller så var det snarare domaren som gjorde det.

En längre boll dumpades ner mot Charltons kortlinje för Kane att jaga på. George Dobson gjorde i sin tur sitt defensiva uppdrag för Charlton, vann sin närkamp och täckte ut bollen för inspark. Eller, det trodde han och alla andra också. Men trots att bollen passerat kortlinjen och således var ur spel, lyckades Kane peta in bollen innanför linjerna igen och fortsatte spela vidare. Han drev in ostört mot straffområdet och spelade snett inåt till en omarkerad Adam Phillips, som behärkast placerade in bollen i krysset bakom Maynard-Brewer, till 0-1 (24). Ledningsmålet gjorde att benen slogs undan något för Charltonspelarna. Den positivt spelmässiga från inledningen kom av sig och Barnsley hade fått ett resultatmässigt övertag att spela utefter. Resultatet stod sig in i halvtid.

Förhoppningen om att Charlton skulle hitta en väg tillbaka in i matchen fanns såklart inför de återstående 45 minuterna. En välkommen förändring för att nå dit var att Michael Appleton, efter en timmes spel, valde att byta ut en fullkomligt uddlös Slobodan Tedic och kastade in Daniel Kanu istället. Fram tills att det här skulle få någon vidare effekt fortsatte Barnsley spela på sitt resultat, och kunde då och då sticka upp med anfall som var nära en utökning av resultatet. Inbytte John McAtee hade två chanser för egen del, men Maynard-Brewer dominerade både sin mållinje och sitt straffområde.

Med 20 minuter kvar hade det börjat sås tvivel om att Charlton kanske skulle behöva ge sig hem tomhänta, trots en då ganska bra bortainsats. Men då klev så återigen Blackett-Taylor in i handlingarna - och det på egen hand. Tayo Edun utnyttjade slarvigt passningsspel från Barnsleys sida och bröt bollen högt upp på offensiv planhalva. Han tog sedan fart och kunde med lite tur - genom en välriktad touch på en motståndare - chippa fram bollen till Blackett-Taylor. Nu var CBT helt förbi sin bevakning på tre man och kunde trampa långt in i straffområdet för att dunka in 1-1 (70). Ett högljutt och vilt gestikulerande firande tilltog sedan från CBT, vilket inte direkt gav en känslan om att har ögonen på någon annan klubbadress som det ryktas om i januari.

Resultatet var nu någorlunda rättvist och balanserat efter matchbilden, och stod sig härifrån till slutsignal. Ingen vinst men inte heller någon förlust, utan en poäng som gör att Charlton fortsätter göra sig relevanta på tabellens övre halva och jakt på play off platserna inför januarifönstret.

Efter match
Det är lite tudelade känslor efter den här matchen, och speciellt då så här ett par dagar senare när resultatet har hunnit landa lite mer. På förhand känns det som att man hade tagit ett 1-1 resultat mot Barnsley på bortaplan. Men efter matchens inledande 25 minuter och hur Charlton ser ut under större delen av andra halvlek så är det faktiskt lite småsurt att det inte blev tre poäng den här gången på Oakwell. Barnsleys ledningsmål faller sig extremt snopet, även om man i perioder härefter också spelade bättre, fick matchbilden dit man ville och till viss del kunde spela på resultat. Det var ett tydligt exempel på hur viktigt ett ledningsmål kan vara för en matchbild, oavsett hur den har sett ut.

Omgångens poäng
3p – Ashley Maynard-Brewer: Klev fram med ett par viktiga reflexräddningar i första halvlek och dominerade sedan sitt straffområde för att avvärja och avskräcka Barnsleys tunga offensiv. Avgörande för att det blev poäng, trots den överlag positiva insatsen.

2p – Corey Blackett-Taylor: Nytt mål från CBT, och det gör inte direkt att flyttryktena kommer tonas ner inför januarifönstret. Så länge Alfie May får utgå från en högerkant så är CBT lagets främsta orosmoment för motståndarna, och kvitteringen visade verkligen på när Corey bara bestämt sig att bollj*veln skulle in i mål.

1p – Terell Thomas: Lite flaxig och flängig emellanåt, men annars en solid och bra insats från Terell. Han brukar ta de chanser han får, även om Hector och den för tillfället skadade Jones går före i rangordningen. Stark i duellerna och bra på att bryta mönstret genom att ta fram bollen i planen.

Charlton: Maynard-Brewer; T Watson, Hector, Thomas, Edun; Dobson (c), Fraser, C Campbell (Mbick 82), May, Blackett-Taylor (T Campbell 90+1), Tedic (Kanu 63)
Ej använda avbytare: Walker, Elerewe, Asiimwe, L Watson

Barnsley: Roberts; Williams (c), De Gevigney, McCart; O’Keeffe, Dodgson, Connell, Kane (Watters 83), Phillips; Cole (Jaló 78), Cosgrove (McAtee 56)
Ej använda avbytare: Killip, Russell, Lopata, Cotter

Domare: Simon Mather
Publik: 11, 716 (644 från Charlton)

UP THE ADDICKS!!!!!