svenskafans-logo
EnglandEngelsk fotboll
2024-08-17 13:30

Charlton - Leyton Orient
1 - 0

Matchreferat: Charlton - Leyton Orient 1-0

Matchreferat: Charlton - Leyton Orient 1-0

Två segrar på de två inledande ligamatcherna är efter idag än så länge facit för The Addicks del, något man inte har varit bortskämda med på många säsonger. 

Tisdagens hemmamatch (förlust, 0-1) mot ligakonkurrenten Birmingham City i Ligacupens första omgång får ursäkta och flytta på sig - för under lördagen väntade säsongens “riktiga” hemmapremiär när The Valley gjordes i ordning för League One-fotboll. Likt förra säsongen vankades det Londonderby direkt när Leyton Orient blev det första laget för säsongen att komma till SE7 - dock med tillägget att förra säsongens möte både var hemma- och ligapremiär, eftersom man då möttes i den första omgången. En match som då slutade med vinst för Charlton med 1-0, efter mål av numera flyktade George Dobson. 

Om det ska tas lite kort så startade lördagens motståndare med en förlust i sin första match. Det blev en hedersam förlust på Brisbane Road med 1-2 mot topptippade Bolton Wanderers. Sedan dess hann även de med en match i Ligacupen och där slog man ut League Two-laget Newport med 4-1. Utöver att Orient är den mest geografiskt närbelägna ligakonkurrenten, så är man även denna säsong den enda Londonrivalen i divisionen. Nu är det knappt så att Orient, bortsett från att det är ett Londonlag, kan kallas för en rival till Charlton. Det brukar vara ett långt mellanrum mellan åren som lagen delar samma division och på grund av olika geografiska utgångspunkter i staden är det kanske inte de hetaste derbymötena - men visst, likväl ett derby, om vi ska få anledning att kalla någon match för det. 

Både på och utanför planen var det annars mycket som var sig likt när Charlton nu åter skulle göra sig redo för ligafotboll och försöka bygga vidare på förra helgens premiärseger mot Wigan (0-1). I jämförelse med senast syntes en ändring i startelvan och det var att Luke Berry kommit in på mittfältet för att göra sin startdebut för klubben, medan Karoy Anderson roterades ut till bänken. 
 


Matchen startade med lagom optimism från båda lagen. Det fanns energi i aktionerna som utfördes och man kände på varandra som lag - både i spelet och i närkamperna. En som kanske hade för mycket energi var den före detta Charltonspelaren Sean Clare (2021-23). Han gick med näsan högt och uppträdde något övertaggad,  och det här fick sin konsekvens när han i 24:e minuten kastade sig in med en vårdslös tackling och klippte Josh Edwards som var på språng. Bestraffningen blev ett gult kort, men reprisbilder visade att domaren inte bord ha nöjt sig där. Ingen boll var inblandad i situationen utan det var enbart Edwards fotled som mottog hela smällen. Edwards, som var mycket bra mot Wigan och så även i inledningen på denna matchen, bars ut på bår och det lär dröja ett tag innan vi ser honom spela fotboll igen. I fortsättningen av matchen utsattes Clare, vid varje bolltouch, för burop och skällsord från läktarhåll. På egen bekostnad gjorde sig Clare nu impopulär i Charltonkretsar. 

Thierry Small ersatte Edwards, och i övrigt var matchen länge ett ställningskrig där respektive lag letade efter metoder att bryta ned den andres struktur. Charlton hade, likt matchen mot Wigan, ganska svårt att ta sig fram till några hundraprocentiga målchanser. Det här genomsyrade både den första och andra halvleken. I nuläget saknas en hel del beslutsamhet, fantasi och kreativitet i offensiven för att på ett självklart vis besegra en motståndare - i alla fall av Wigan och Leyton Orients kunnande. Detta leder därmed ofta till en utebliven slutprodukt där man fastnar vid straffområdeslinjen, inspelen är för tama eller att man hoppas på att ett inlägg ska studsa rätt och att någon kanske hinner först fram på en andraboll. 

I andra änden av planen är känslan det motsatta, att Nathan Jones defensiva struktur verkligen har satt sig på kort tid. Leyton hade, också likt Wigan, problem med att tränga igenom trebackslinjen med vare sig individuella eller kollektiva prestationer. En gång hittade man in bakom Macauley Gillesphey med ett instick till den något snabbare Charlie Kelman, men Gillesphey gjorde tillräckligt för att störa Kelman och dennes avslut hade varken tillräckligt med kraft eller placering för att överlista Will Mannion i Charltonmålet - därmed gick mot sin andra hållna nolla. Och således går det att, utifrån nuvarande läge, dra den tillfälliga slutsatsen att Charlton är väldigt mycket tvärtemot förra säsongen. En stark defensiv och en tillfälligt idéfattig offensiv. Förra säsongen var det öppna spjäll i båda ändarna. 

För andra matchen i rad skulle alltså segern sitta rätt långt inne, men Charlton kom att i ett tidigare skede förtjäna segern den här gången. För om den första halvleken stod och vägde, så var Charlton det bättre laget genomgående under den andra. Man erhöll bollen och rullade runt, medan Leyton fick satsa på resultatlösa omställningar mot den sammansvetsade backlinjen. I chansväg hade Luke Berry ett skott som blockerades, Conor Coventry curlade ett skott som med hjälp av touch studsade i överliggaren och Kayne Ramsay bröt sig fram med ett skott som gick utanför. 

Med initiativet i sin hand men på väg mot ett oavgjort och mållöst resultat, så drog Nathan Jones det väntade kort som Charlton har möjligheten att göra med sin breda anfallsuppsättning. Chuks Aneke och - debutant - Matty Godden byttes in mot startduon Gassan Ahadme och Tyreece Campbell. Leyton hade tidigare svarat upp med att sätta in bekantingen Diallang “DJ” Jaiyesimi (2020-24) - men han var precis lika svag som vi minns honom. En annan mer älskad föredetting, Darren Pratley (2018-21), beträdde inte planen den här gången. 

Men Charltons byten gav som sagt effekt och Charlton tryckte ned Leyton mer och mer. Bortalaget försökte få matchen ur sin rytm genom förseelser och tidsfördröjning - man var helt enkelt nöjda med ett kryss och en poäng. Detta är dock svårt använda som försvar när Charlton kan växla över till att bli betydligt rakare med några andra spelartyper på planen. För det var så målet kom till även i denna match. Under den åtta minuter långa tilläggstiden smiskade Gillesphey upp en långboll mot sista tredjedelen, där Aneke tog hand om höjdduellen och givetvis gick segrande ur den. Andrabollen gick framåt och vidare till Coventry som petade vidare till en påfyllande Berry och med ett steg innanför straffområdeslinjen kunde han placera in 1-0 (90+2) bakom Zach Hemming. Det tog sin tid men ibland är det nästan värt det, för nu fick The Valley ordentlig anledning att brisera ut i ett målvrål - som i slutändan också skulle bli ett segervrål eftersom Leyton aldrig hade kraft att göra match av det här igen under de minuterna som återstod. 
 
Vinst i hemmapremiären, UP THE ADDICKS!!!

Omgångens poäng 
3p - Lloyd Jones: Kanske borde Jones ha tilldelats de här poängen under förra omgången när han gjorde mål och avgjorde, men det får bli nu när han åter gjorde en mycket bra prestation. Låg rätt hela tiden, vann egentligen samtliga sina dueller och leder sina lagkamrater i försvarslinjen. Två hållna nollor på två ligamatcher, när hände det senast? Aldrig under förra säsongen i alla fall, för då blev det sammanlagt fem(!...) hållna nollor på hela säsongen. 

2p - Luke Berry: Rent spelmässigt var det inte så att Berry överglänste sin kamrater på mittfältet med den här insatsen, men det blev han som klev fram och avgjorde - och det blev helt avgörande för tre viktiga poäng. Sånt behövs när offensiven verkar behöva ytterligare tid för att börja fungera.

1p - Tyreece Campbell: Som ny på forwardspositionen har Campbell ändå gjort sig till en startspelare i inledningen av säsongen. Har en stor arbetsradie och vållade Leytonförsvaret problem under de 75 minuter han var verksam. Det som saknas ännu är en slutprodukt i form av avslut, inspel och inlägg - men det arbetar man säkerligen frekvent med träningsplanen, så det är förhoppningsvis en tidsfråga innan det lossnar. 
 
Matchfakta 
Charlton: Mannion; A.Mitchell, Jones, Gillesphey; Ramsay, Docherty (c), Coventry, Berry, Edwards (Small 28); Campbell (Aneke 76), Ahadme (Godden 76)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Anderson, Watson, Kanu

Leyton Orient:  Hemming; Clare, Cooper (Beckles 66), Happe, James (Sweeney 75); Brown, Obiero (Warrington 66); Kelman, Donley (Jaiyesimi 70), O’Neill (Perkins 70); Agyei
Ej använda avbytare: Howes, Pratley

Mål: 1-0 (90+2) Luke Berry 
Publiksiffra: 15,126 (1919 från Leyton)
Domare: Edward Duckworth

Oliver Fredrikssonoliver.f.98@hotmail.com@oliverfredriks2024-08-18 10:42:00
Author

Fler artiklar om Charlton