Middlesbrough - Chelsea1 - 0
Middlesbrough 1 - 0 Chelsea
Det otänkbara skedde; det skedde faktiskt. Middlesbrough slog Chelsea med 1-0 på the Riverside.
Nästan för exakt 20 år efter Middlesbroughs senaste semifinal i ligacupen var det nu dags igen. För 20 år sedan var det Arsenal som stod för motståndet. Den här gången var det en mer blåaktig Londonklubb som kom på besök.
Jag vet faktiskt egentligen inte var jag ska börja. För det första så återstår det ett returmöte på Stamford Bridge, men det känns redan som om man kan börja drömma om Wembley igen. Igen, kanske inte för mig, eftersom jag bara var ett år gammal när Middlesbrough lyfte pokalen för första gången. För alla trogna på Teesside, som är lite äldre än mig, är detta dock således en återupprepande drömsekvens. Men sedan 2004 har det som sagt gått 20 år, och det Middlesbrough har åstadkommit under den tiden har varit allt från glamorösa UEFA Cup-finaler i Eindhoven till smärtsamma motgångar som har lett klubben till hårfina undanflykter från spel i tredjedivisionen. Vad som är gemensamt för alla dessa år är att man dock aldrig har vunnit något sedan den där kvällen i Cardiff 2004. Ligacuptiteln återstår som Boros enda titel någonsin och semifinalen i ligacupen mot Chelsea anno 2024, skulle jag och många andra därför vilja hävda att vara Middlesbroughs mest betydelsefulla match i modern tid, i alla fall en av dem. Men hur många var det som vågade drömma sig bort om ännu en resa till Wembley när ett lag värt miljontals gånger mer än Middlesbrough kommer på besök? Jo, förmodligen hela staden. Middlesbrough är i jämförelse med Chelseas miljarder metaforiskt ett litet barn, men ett barn starkt som Herakles. “Infant Hercules”, var vad Englands forne premiärminister, William Ewart Gladstone, kallade Middlesbrough när han först besökte staden år 1862. Oraklet i Delfi föreskrev Herakles att utföra 12 stordåd, varav det första uppdraget var att döda det nemeiska lejonet.
I berättelsen ströp Herakles lejonet till döds med sina bara händer. Riktigt på det viset besegrade inte Middlesbrough motståndarlaget Chelsea, som bär ett blått lejon på bröstet, men det kändes som om rollerna i sagan var ombytta under matchens första femton minuter. Redan i den första minuten dräptes Boros Emanuel Latte Lath av Axel Diasi som tacklade Lath rakt i smalbenet. Latte Lath kunde inte fortsätta och gav plats åt den unge Josh Coburn. I den sjuttonde minuten knuffade Noni Madueke ner Middlesbroughs Alex Bangura vilket ledde till att även Bangura fick lämna planen med en skada. Det kändes redan då kört och man undrade hur Michael Carrick skulle motarbeta dessa motgångar då han redan vid ett flertal tillfällen tidigare fått bemöta kritik för sin stundtals förbryllande match-coachning. Denna gången verkade det i alla fall inte vara några som helst problem för i den 38:e minuten blev Middlesbrough det första laget att göra mål. Den lokalt fostrade Teesside-sonen Hayden Hackney var den som kunde peta in Isaiah Jones inlägg i mål. Vem annars?
Efter detta följde ett bombardemang av chanser från Chelsea, men när man har en så pass dålig dag att man genom Cole Palmer misser ett, praktiskt taget, vidöppet mål vid två tillfällen så vet jag inte riktigt när man som spelare iklädd kulören Chelseablå någonsin ska göra mål. 1-0 slutade första halvlek och på så vis slutade även den andra. Den andra halvleken kunde jag inte bevittna med mina egna ögon, utan fick på öronhåll, genom en radiosändning, förlita mig på kommentatorernas ögon . Det var svårt att få en klar bild av vad som egentligen skedde, och därmed rekommenderar jag att läsa matchreferatet på Chelseas sida här på Svenskafans. Det jag dock fick klart för mig, var att kommentatorernas konstanta skratt riktat åt Chelseaspelarnas håll inte kan ha bådat alltför gott ifall man har Chelseasympatier.
Herakles nästa uppdrag på Delfis lista var att döda Hydran vid Lerna. För Middlesbroughs del väntar elva nya lejon, nämligen lejonen på The Den från Millwall på lördag. Returmötet mot Chelsea på Stamford Bridge kommer att spelas först den 23:e januari. Avancemang för Boro skulle innebära att de blir det första laget från EFL (alltså inte Premier League) att nå en final i ligacupen sedan Bradford gjorde det 2013.
Papa’s got a brand new pigbag.
Röster efter matchen:
Mauricio Pochettino: " Vi var det bättre laget, men vi gjorde inte mål."
Jonny Howson: "Jag ser på detta mer som en livserfarenhet än ett fotbollsminne. Inte allt för långt från nu kanske jag går i pension, men jag kommer alltid blicka tillbaka på nätter som dessa."
Michael Carrick: "Vanligtvis så sover jag gott efter matcher, men jag tror jag kommer ha det svårt att sova efter det där!"
Michael Carrick (om Hackneys mål): Det är ett fantastiskt ögonblick och han förtjänar det verkligen. Han har haft den här matchen i sina tankar jättelänge."