Leeds United - Middlesbrough3 - 1
Middlesbrough förlorade "derbyt" mot Leeds
Middlesbrough såg sig besegrade efter en tuff match i rivalmötet mot Leeds.
Middlesbrough spelade senast 1-1 mot Burnley i en ganska slö och fuktig match. Fuktig var den mycket tack vare stormen Darragh, och Middlesbrough hade innan matchen mot Burnley varit på en riktig storm-artad målform, med 15 mål på 5 matcher. Men nu har stormen Darragh sakta lugnat ned sig, och efter pyspunkan mot Burnley har Middlesbroughs storm också nått sitt slut, och i Leeds dog den helt, i en match där Leeds gjorde fyra mål, och Boro noll.
På avbytarbänken hade Michael Carrick gjort tre ändringar från startelvan mot Burnley.
En i Middlesbrough som känner till Leeds väldigt väl, förutom mig då, är den långhårige yttern Luke Ayling, som tillbringade ett par (8) säsonger i Leeds innan sin permanenta flytt till Teesside och Middlesbrough. Å ena sidan så känner förmodligen ingen i truppen till Leeds United lika bra som guldlocken Ayling, men å andra sidan känner nästan alla i Leeds till honom. Ayling fick inte starta i matchen mot Burnley och under helgen som gick hade Carrick en kortare betänketid på sig för att bestämma ifall fan-favoriten Luke skulle starta eller inte. Till slut fick Luke bli kvar på bänken under hela matchen mot Leeds. När han värmde upp fick han i alla fall ta emot värmande stående applåder från Leeds-publiken.
En annan som minst sagt är populär med fansen (både han och Luke Ayling har fått egna ramsor) är Emmanuel Latte Lath. Även han fick sitta på bänken under matchen mot Burnley och ersattes istället av de två nyförvärven Delano Burgzorg (från Huddersfield) och Tommy Conway (från Bristol City) i den matchen. Det visade sig inte ge avkastning, men 1-1 borta mot Burnley är ändå inte fy skam. I sina tre senaste matcher mot Leeds, innan den här matchen, hade Latte Lath gjort fyra mål och en assist. Efter pyspunkan från Burgzorg och Conway i matchen mot Burnley skulle de flesta bytt in målsprutan Lath, och Carrick verkar ha gått med strömmen. Den ivorianska anfallaren fick vara med i startelvan, medan Conway och Burgzorg började på bänken. Ett rimligt beslut, tycker jag – men det verkade inte spela någon roll i slutändan.
Gårdagens kvällsmatch var viktig av flera anledningar. Leeds är, förutom Sunderland och Newcastle, Boros absolut största rivaler, och det har alltid varit något av ett hatiskt möte, lagen emellan. Vissa vågar till och med kalla det för ett sorts derby. Leeds var dessutom serieledare innan matchen och precis som Boro i väldigt bra form. Under hela säsongen har laget från West Yorkshire bara förlorat en enda match på hemmaplan. Samtidigt var Boro, innan matchen, seriens femte bästa bortalag, med 11 mål på sina tre senaste bortamatcher. Det fick en att ställa sig själv frågan kring den oemotståndliga kraftens paradox: Vad händer när en oemotståndlig kraft möter ett oflyttbart objekt? I ligacupen tidigare den här säsongen möttes lagen på Elland Road, och då vann Boro stort. Ikväll var svaret på frågan: 3-1 till Leeds.
Leeds inledde starkt, och Boro fick nästan aldrig nudda bollen, förutom när den skulle rensas. Det var således inte konstigt att Leeds också hade de farligaste chanserna under början av matchen. Under de första 30 minuterna kunde Boro inte ens kliva över på motståndarnas planhalva, och när de faktiskt fick över bollen gick den ur spel direkt. Det hela gav, inom kort, svar på tal när Leeds stjärnanfallare, Willy Gnonto, redan i den 14 minuten gjorde mål efter en tilltrasslad situation i målområdet. För tilltrasslingen stod Boros målvakt Seny Dieng, som varit i krass form på sistone – både på planen och utanför, då han varit sjuk under en viss tid. När Dieng var borta ersattes han av den mindre erfarne och yngre Sol Brynn, som många tyckte imponerade i Diengs frånvaro. Jag, precis som många andra, ansåg att han nu förtjänade en plats i startelvan. Carrick tyckte dock att senegalesen Seny Dieng förtjänade platsen mer, och var tillbaka mellan stolparna så fort han blev frisk igen, på gott och ont.
Trots att första halvleken inleddes slarvigt av Boro var det Leeds som inledde den andra på samma tröga vis. Middlesbrough hade förmodligen gått igenom en av Michael Carricks typiska och effektiva halvtidssnack, för i början andra halvlek var laget från Teesside ett helt ändrat sådant. Redan nio minuter in i halvleken fick Boro en hörna som Leeds österrikiska försvarare Maximilian Wöber, råkade nicka in bakom sin egen målvakt.
Men precis när Boro hade fått det momentum de behövde visade Leeds sin klass när Dan James kom helt fri och satte bollen rakt i krysset 20 minuter senare. Det var frustrerande och kändes som ett typiskt nybörjarmisstag att tappa greppet om matchen på det viset. Boro borde bara ha parkerat bussen efter kvitteringsmålet, men laget verkade vara oförmögna att göra det.
Michael Carrick har ofta blivit kritiserad för sina medelmåttiga byten, och idag visade han igen att han förmodligen måste jobba mer på sitt beslutsfattande. Boros enda två byten kom i den 82a minuten, och då var det redan för sent. Leeds, å andra sidan, gjorde ett par byten med en halvtimme kvar att spela, vilket bara fem minuter senare ledde till ett ledningsmål, tack vare en assist från den ny-inbytte Joel Piroe.
I matchens slutminuter utökade Leeds åter sin ledning, till 3-1 genom amerikanen Brenden Aaronson.
Efter de två tuffa bortamatcherna mot Burnley och Leeds mäktade Middlesbrough bara med en poäng, vilket i och för sig förmodligen är ett godkänt resultat. Nu väntar ett lättare spelschema över julen, och då är det läge att börja vinna igen.
Många trodde att Boro skulle kunna nå direktuppflyttningsplatserna den här säsongen, men för varje vecka som går börjar det uppenbara sig som en önskedröm. Middlesbrough är nu åtta poäng andraplatsen och riskerar att trilla ut playoff-platserna idag om Watford och West Bromwich lyckas ta poäng. Jag håller dock fortfarande hoppet uppe och känner mig rätt säker på att vi grejar top 6, men top 2 är helt utom räckhåll nu.
