Inför Wolverhampton-Millwall
Tabelljumbon Millwall ställs mot tufft motstånd när man gästar Molineux på tisdag kväll. Hur de skadeskjutna lejonen ska kunna hota de aningen uppstudsiga vargarna är på förhand mycket oklart.
Millwalls säsongsinledning är lika svart som natten. Jag kan skylla på en styrelse som reat ut alla våra spelare utan skaffa ersättare. Jag kan med rak rygg säga att vi på sju matcher faktiskt aldrig varit utspelade. Jag kan till och med säga att vi har haft stundtals skrattretande otur med domslut och försvarsmissar i slutskedet av matcherna. Men det ändrar inte på någonting. Faktum är att Millwall lik förbannat ligger tvärsist i tabellen. Och att de flesta i den så kallade fotbollsfamiljen faktiskt gläds åt det.
I helgen föll Millwall för fjärde gången den här säsongen med 1-2 i slutminuterna, efter att för fjärde gången den här säsongen arbetat sig tillbaka till 1-1 med tjugo minuter kvar att spela. Bra lag har tur. Millwall har det inte. Manager Colin Lee har inför mötet med Wolves, som han var manager för mellan 1998-2000, febrilt jagat förstärkningar på lån. Det har under den senaste veckan varit mycket på gång som av en eller annan anledning runnit ut i sanden. Man kan väl sammanfatta det med att Millwalls ekonomi inte tillåter några smickrande löner, och att Millwalls tabellplacering i sig är osmickrande. Men dagen innan match fick Lee äntligen presentera två namn. Och försvarsspelare. 34-åringen Ady Williamson med över 420-ligamatcher bakom sig ansluter från Coventry medan 19 år gamla Philip Ifil tar tuben söderut från Seven Sisters och Tottenham. Rutin och talang i samma julklapp. Och trots att vi Millwall-supportrar länge levt i tron att vi har bra back-up i försvaret har de senaste veckorna klart och tydligt att det inte fungerat. Orutinen har lyst igenom. Gång på gång har vi straffats för individuella misstag som ett lag i medvind sannolikt hade kommit undan med. Det är ingen tillfällighet att vi tappar oavgjort till uddamålsförlust hela tiden.
Förra säsongen lyckades Millwall lura av Wolves alla tre poängen uppe på Molineux och jag tror nog ingen riktigt någon vet hur det gick till. En seger på tisdag känns väl än mer osannolikt. Grabbarna i ’old gold’ har tre raka segrar på hemmaplan och är väldigt segervissa. Och när statistiken visar att Millwall i snitt förlorar med 3-0,66 på bortaplan låter det vettigt.
Elementärt för Millwall är att målvakten Andy Marshall svarar för en stabil insats mot Wolves. Hittills har faktiskt de flesta av de mål han släppt in sett tveksamma ut. Detta, i kombination med hans stora glappkäft under förra säsongen och sommaren, har gjort att hans förhållande med Millwall-fansen är iskallt. Samarbetet med lagets unga backlinje har fungerat uselt och han har trots sin rutin inte varit det stöd som dom behövt. Millwall har lånat in målvakten Paul Jones från just Wolves som back-up för Marshall, men det finns många som hellre ser honom mellan stolparna på tisdag.
I anfallet får duon Barry Hayles och Ben May konkurrens av nyförvärvet från Stoke City, Carl Asaba, som är hel igen efter en lättare skada.
På grund av tidsbrist blir det inte längre rapport denna gång.
