Smash-and-grab på Molineux
Ett tappert och på förhand uträknat Millwall inkasserade säsongens första seger borta mot Wolverhampton på tisdagskvällen. Matchhjälte blev Barry Hayles som slog till med en lobb på övertid.
Wolverhampton 1-2 (1-1) Millwall
1-0 (´19) Carl Cort
1-1 (´27) Jermaine Wright
1-2 (´93) Barry Hayles
Publik: 21,897 (74 Millwall-fans…)
(4-4-2): Marshall – Vincent, Phillips, Williamson, Ifil – Livermore, Morris, Wright, Dunne – May, Hayles
”We’ve got Barry Hayles, say we’ve got Barry Hayles…”
Jumbolaget Millwall var dömda långt innan avspark. Matchen var bara ren formalia innan Wolverhampton kunde lägga säsongens fjärde raka hemmaseger till handlingarna. Och inledningsvis fanns det ingenting som tydde på annat. Hemmalaget inledde precis så stabilt som man kunde vänta sig och kunde ha tagit ledningen omedelbart då David Livermore nästan nickade bollen i eget mål.
Under de 24 timmarna innan avspark hade Millwall förstärkt laget med tre spelare; försvararna Philip Ifil och Ady Williamson från Tottenham respektive Coventry, samt Leeds-mittfältaren Jermaine Wright, och alla gick direkt in i startelvan. Med en nästan helt ny backlinje hade Millwall svårt att hitta positionerna inledningsvis och det var bara en tidsfråga innan Glenn Hoddles topptipade lag skulle ta ledningen. Målet kom i den 19:e minuten då Carl Cort satte en kraftfull nick i nätmaskorna bakom en Andy Marshall.
Just Marshall har haft svårt att övertyga under säsongsinledningen. Flera olyckliga ingrepp i samband med ännu olyckligare uttalanden i media har gjort att han fått majoriteten av Millwall-supportrar mot sig. På Wolves ledningsmål var han dock chanslös, och ju längre matchen gick kom han att växa till en ogenomtränglig mur som både en och två av motståndare skulle komma att drömma mardrömmar om under natten.
I och med att mittfältet med Alan Dunne (äntligen på rätt position!), David Livermore, nye Jermaine Wright Jody Morris började ta för sig mattades hemmalagets dominans något. I den 27:e minuten kom hörnan som var upprinnelsen till Millwalls kvittering. Morrins inlägg rensades bara halvt varpå bollen hamnade hos nyförvärvet Wright som drog till bollen med vänsterfoten rakt i mål från 25 meters håll. Den i Millwall fostrade Wright, som anslöt till Millwalls trupp knappt tre timmar tidigare, kunde inte ha fått en bättre debut!
Detta blev startskottet på en kraftig Wolves-dominans och Marshall i mål spelade ut hela registret innan domaren blåste av halvleken. Särskilt en fantomräddning på en Cort-nick i 37:e minuten fick publiken på Molineux att sucka högt.
Den andra halvleken fortsatte med mycket bollinnehav för det alltmer frustrerade hemmalaget. Cort var sannerligen olycklig i straffområdet. Mitt i all Wolves-dominans kom Millwall i en blixtsnabb kontring som så när höll på att ge gästerna ledningen. Barry Hayles blev neddragen och den efterföljande frisparken nådde pannan på Mark Phillips vid den bortre stolpen men Michael Oakes gjorde en fin reflexräddning.
Ju närmare 90 minuter klockan närmade sig desto mer komfortabla blev Millwall om en poäng. Wolves desperata offensiv gav luckor bakåt och i den tredje av fyra övertidsminuter, när flera tusen i hemmapubliken redan lämnat sina säten, då slog Millwall till. Hayles gav allt på en långboll, återvann balansen trots en uppvaktande försvarare, tog sikte och lobbade bollen i en elegant båge över en utrusande Oakes, efter vad som beskrevs som minuter från de tillresta 74 Millwall-supportrarna rasslade det till i nätmaskorna. Millwall hade gjort det omöjliga.
Kalla det för smash-and-grab-kupp, knivhugg i ryggen eller vad du nu vill. Det var värt att vänta tills den åttonde omgången ifall det innebär att segrarna då känns så här underbart! Wolves vann hörnorna med 13-2 och skotten med 16-5 – men Millwall vann matchen!! Tack Millwall.
”We’ve got Barry Hayles, say we’ve got Barry Hayles…”
