Millwall kryssade i schizofren match
Söndagens tv-sända match borta mot Plymouth Argyle slutade mållöst och Millwall ligger fortfarande sist i tabellen när vi går in i november månad.
Millwall och Plymouth Argyle delade på poängen i en minst sagt annorlunda match inför Sky Sports tv-kameror på söndagen. Länge var det en av de mest intetsägande matcher jag bevittnat på länge. Millwall föreföll stressade, helt utan eget spel och matade meningslösa långbollar utan adress. Mot ett bättre lag är sanningen nog att Millwall hade blivit rejält utspelade, men nu har sån tur var även Plymouth problem med det offensiva spelet. En utomstående betraktare skulle inte förvånas över de båda lagens tabellposition, även om det skall sägas att matchens kvalitet knappast ökade med en blåsglad domare i händelsernas centrum.
När Millwall i den andra halvleken under två korta perioder äntligen tycktes vakna ur dvalan och faktiskt producera en handfull giftiga målchanser hade hemmalaget fram till dess varit snälla nog att placerade de flesta avslut utanför mål – och de andra två tog i stolpens utsida.
Det första bytet – Ben May in istället för den anonyme Carl Asaba – kom strax efter Plymouths andra stolpträff. Omedelbart var den unga anfallaren inblandad i en situation där domaren valde att inte blåsa för straff, vilket sannolikt var rätt beslut. Men den stora förändringen kom med 20 minuter kvar att spela då slitvargen Marvin Elliott och unga vänsterbacken Tony Craig bytes in. Plötsligt vågade Millwall anfalla och nu springandes med bollen vid fötterna istället för en hopplös långboll på ostadig kurs från backlinjen.
Matchens bästa målchans hade Tottenham-lånet Phil Ifil i 74:e minuten då försvararen avancerade förbi två Plymouth-backar på sin färd in i straffområdet, men han misslyckades att överlista en utrusande Romain Larrieu som kunde avvärja avslutet. På den efterföljande hörnan från Jody Morris svarade den nyss inbytte Elliott för en fin nick som Larrieu räddade på mållinjen. Och fler chanser följde när Millwall jagade segern. En frispark från Ifil nådde David Livermore på vänsterkanten som ur en nästan omöjlig vinkel vid kortsidan så när lyckades få in bolluslingen på volley. På nästa hörna damp bollen ned vid fötterna på May som tyvärr stod med ryggen mot mål och inte lyckades avsluta snabbare än att försvararna kunde blockera. Matchens sista målchans blev också den mest omdebatterade. Hårt slitande Barry Hayles fick med huvudet, bokstavligen talat, in bollen i nätet men domaren dömde bort segermålet för offside. Precis som Steve Claridge, före detta Millwall-spelare och bisittare i studion, sa är det att förstöra spelet att blåsa ifall det inte ens med hjälp av tv-reprisen går att se om det är offside eller inte.
En match där Millwall under stora delar producerat bedrövlig fotboll och haft fullt upp med att freda det egna målet slutade osannolikt nog med besvikelse över en utebliven trepoängare. Det var inte för intet man kände sig aningen schizofren när man lämnade puben och började gå hemåt i höstmörkret.
Backlinjen förtjänar beröm för en inspirerad kämpainsats, hade man inte varit på tårna hade matchen varit över i halvtid, speciellt Ade Williams som fick byta efter en sträckning imponerade på mig och unge Paul Robinson som gjorde sig bäst när han i slutskedet av matchen fick spela mittback ska ha en eloge för hur han tog emot minst två armbågar i ansiktet utan att gnälla. Mittfältet var bedrövligt anonymt och de ska sägas att de flesta bollar tog luftvägen över denna lagdel. Inlånade Jermaine Wright var helt osynlig under 90 minuter, medan starke Marvin Elliott tack vare ett fint inhopp som nästan kröntes med ett mål bör ha stärkt hans chanser att få spela från start i nästa match. På topp ska Barry Hales ha beröm för att han aldrig ger upp och sliter kopiöst från start till mål. Det är imponerade hur detta muskelknippe tycks outtröttlig. Ben May, som för övrigt är sponsrad av den svenska supporterklubben, fick på 20 minuter mer uträttat än vad Carl Asaba åstadkom under de första 70 minuterna.
En poäng innebär att Millwall fortfarande ligger sist i tabellen med fyra poäng upp ovanför sträcket. På bortaplan har Millwall nu spelat sju raka matcher utan förlust. Närmast väntar Burnley borta på tisdag, sedan väntar Crewe som ligger näst sist i tabellen på lördag i en match Millwall bara måste vinna för att inte tappa hoppet. Det är nu november och Millwall har fortfarande inte vunnit på hemmaplan.
Plymouth Argyle 0-0 (0-0) Millwall
Publik: 11,764
Marshall – Robinson, Williams (´70 Craig), Lawrence, Ifil – Livermore, Morris, Dunne (´70 Elliott), Wright – Asaba (´59 May), Hayles
