Inför Millwall-Watford
Överraskningslaget Watford gästar Millwall i 2005 års näst sista match. En bitter sanning är dock att oavsett resultat i dessa tvingas vi fira nyår på nedflyttningsplats.
Millwalls usla disciplin fortsätter att kosta klubben dyrt. I matchen mot Leicester City (1-1) på Boxing Day blev Paul Robinson den 10:e utvisade Millwall-spelaren den här säsongen och tvingas nu står över matchen mot överraskningslaget Watford. Samtidigt avtjänar lagkapten Matthy Lawrence den tredje och sista matchen i sin avstängning, medan vänsterbacken Tony Craig förväntas göra comeback efter avtjänat straff. Att ett bottenlag som Millwall inte har råd att ha halva backlinjen avstängd i var och varannan match säger sig självt.
På skadefronten är läget oförändrat och anfallarna Carl Asaba och Barry Hayles är alltjämnt borta, liksom offensiva portugisiska mittfältaren Carlos Fangueira och backen Jamie Vincent.
Gästande Watford ligger på tredje plats i tabellen och kan gott och väl titulera sig som säsongens stora positiva överraskning. I manager Adrian Boothroyd har Watford-fansen fått någon som får dem att minnas klubbens glansdagar under Graham Taylors ledning. En av orsakerna till klubbens framgångar är lagets fina statistik på bortaplan där endast två förluster på 12 matcher imponerar.
Watfords bästa målskytt den här säsongen är Millwall-bekante Marlon King som är född inte långt ifrån The Den och dessutom vid minst två tillfällen uppgets varit på väg till klubben, senast i somras. Den forne Gillingham-anfallaren har gjort 12 mål den här säsongen och kompletterade nyss övergången efter att inledningsvis ha varit utlånad från Nottingham Forest. Årets utropstecken på Vicarage Road heter dock Ashley Young, är 20 år gammal och egen produkt. Mittfältaren har gjort 10 mål under hösten men är skadad sedan ett par veckor tillbaka och missar mötet med Millwall.
Föga smickrande så har Millwall fyra raka förluster mot klubben från de norra utkanterna av London (Hertfordshire för att vara exakt) och som har gayikonen Elton John som före detta ägare och nuvarande hedersordförande. En Steve Claridge-straff säsongen 2001/01 låg bakom Millwall senaste seger mot Watford på The Den. Och senast Millwall vann på Vicarage Road, en arena som Watford för övrigt delar med rugbylaget Saracens, skedde samma säsong då Neil Harris gjorde det avgörande 4-1-målet i 90:e minuten. Ett emotionellt ögonblick för ”Bomber” som besegrat cancern och kommit tillbaka som målskytt och firades av hela laget som bar honom i kungastol tillbaka till egen planhalva.
Ett bevis på den sjuka sommar Millwall genomgått, och som ligger till grund för lagets usla tabellplacering, får man om man tittar på det lag vi ställde upp med mot Watford förra säsongen; blott mittfältarna Marvin Elliott, Jody Morris, Alan Dunne och David Livermore förväntas finnas med i onsdagens startelva.
Med endast två matcher kvar att spela på året kan man konstatera att 2005 varit ett mörkt år för Millwall. Interna stridigheter och en brandskattning som heter duga av den spelartrupp som för 18 månader sedan spelade FA-cupfinal har resulterat i en jumboplats i tabellen. Den bittra sanningen är att oavsett hur det går i dessa två matcher – Watford och Brighton – så kommer Millwall få fira nyår på nedlflyttningsplats.
