När Millwall gjorde det omöjliga
Läs historien om laget som säsongen 1982/83 räddade Millwall kvar i Division 3 mot alla odds.
I början av 80-talet harvade Millwall i mittskiktet av Division 3, alltså dagens League One. Traditionalisterna muttrade över det nya poängsystemet som innebar tre istället för två poäng för seger, Liverpool besegrade Aston Villa vilket innebar att man slog Millwalls tidigare rekord på 59 raka hemmamatcher utan förlust, legenden Barry Kitchener hängde upp skorna efter att ha spelat osannolika 595 matcher för klubben och Millwall-fansen hotade med bojkott då klubbledningen sålde lagets bästa spelare för att sanera ekonomin.
Inför säsongen 1982/83 värvade Millwall Trevor Aylott från Burnley. Anfallaren kostade klubben £150,000 vilket då var Millwalls dyraste värvning någonsin. Också en av de sämsta skulle det senare visa sig. Säsongen inleddes på sämsta tänkbara sätt (trots en minnesvärd 3-0-seger mot Crystal Palace) och förlusterna duggade tätt, publiken uteblev och laget rasade neråt i tabellen likt ett ton betong. I slutet av november fick lagets spelande manager Peter Anderson sparken. Kitchener tog temporärt över ledarskapet tillsammans med Roger Cross men det dröjde inte länge förrän klubbledningen presenterade Millwalls nya manager – den då tämligen okända George Graham. Den före detta Arsenal-, Manchester Utd-, Chelsea- och Crystal Palace-spelaren hade en framgångsrik karriär på 70-talet då han vann ligan, spelade FA-cupfinal samt 21 landskamper för Skottland, men som manager var han helt oprövad. Under några års tid hade han jobbat som hjälptränare för både Palace och QPR men meriterna var tveksamma till och med för att ta över ett bottenlag i Division 3.
Och hans tid i Millwall började knappast på bästa sätt. Utrensningen fortsatte och under brinnande säsong byttes i princip halva truppen ut. Graham plockade in åtta nya spelare – bland dem Steve Lovell, Kevin Bremner och Anton Otulakowski – men det var knappast tal om någon omedelbar succé. Drygt åtta månader efter att den tidigare nämnda Aylott skrev på för Millwall såldes han till Luton Town för £55,000. Publiken lät främst klubbledningen få höra sitt missnöje då laget bland annat förlorade med 0-3 mot Bournemouth, 0-4 mot Walsall och 1-5 mot Huddersfield. Den 19:e mars 1983 låg Millwall sist i dåvarande Division 3 med 12 poäng upp till säker mark. Ingen trodde att Millwall hade en chans att klara sig kvar. Laget var utdömt.
Det är svårt att säga vad som egentligen hände. Det till stor del nya laget började nu fungera just som ett lag, men kanske framförallt storspelade Peter Wells stundtals mellan stolparna och framåt började Dean Neil och Kevin Bremner göra mål för kul skull. I den sista hemmamatchen mot Brentford kom 9,097 åskådare vilket var klubbens bästa publiksiffra på många år. Millwall vann till slut åtta av de 12 sista matcherna och slutade på 17:e plats på tabellen – två poäng ovanför strecket. I den sista omgången vann Millwall med 1-0 borta mot Chesterfield, men det var så jämnt att Millwall hade kunnat hamna på nedflyttningsplats om de andra resultaten gått fel väg. Före full tid stormade hundratals fans planen för att fira då de trodde domaren blåst av, och polis fick rensa planen så att de sista tre minuterna kunde slutföras. Millwall hade gjort det omöjliga under en säsong då man i endast fem av 46 omgångar låg på säker mark i tabellen. Neil blev lagets främsta målskytt med sammanlagt 25 mål.
Fotnot: Boltons manager Sam Allardyce, aktuell som efterträdare till Sven-Göran Eriksson, spelade 36 matcher och gjorde ett mål för Millwall säsongen 1982/83. George Graham är idag brittisk fotbolls mest framgångsrika manager efter Sir Alex Ferguson med två segrar i ligan, en i FA-cupen, tre i ligacupen och en i Cupvinnarcupen.
