Millwalls säsong är över
Efter att Millwall förlorat med 2-0 hemma mot Brighton & Hove Albion är det bara att konstatera att klubbens fiaskosäsong är över. Millwall spelar i League One nästa säsong.
”Störst bland stormakter – vanmakten.” (Hans Ruin)
I säsongens viktigaste match gick allt fel redan från början. Knappt elva minuter in i matchen stod det 0-2 på resultattavlan och allt var över. På nittio minuter lyckades Millwall skapa en enda kvalificerad målchans vilket inte är annat än katastrofalt uselt.
I klubbens omklädningsrum är devisen ”pride, passion and purpose” målad på väggen – något man inte på långa vägar levde upp till idag. Spelarna svek supportrarna idag, klubbens hjärta och själ, med en insats så dålig att vilken yrkesman som helst borde skämmas. Ingen lastar spelarna för att klubben befinner sig i den situation man är, eller att man åker ur, männen som är ansvariga för klubbens fiasko sitter i styrelserummet – men däremot är det skandal att man inte kan ställa upp med bättre inställning och mer hjärta i en sådan här viktig match.
Gissningsvis är spelarna knäckta, vilket inte är förvånande om så är fallet, men är det så att dom inte bryr sig och redan hade gett upp innan domaren blåste igång matchen förtjänar dom ingenting annat än att pryglas på Old Kent Road innan dom blir stenade under järnvägstunneln på Cold Blow Lane.
Tillsammans med Theo Paphitis, Jeff Burnige och övriga styrelsemedlemmar förstås.
Fler kommentarer och reflektioner följer.
Fotnot: Bilden föreställer en ensam Millwall-supporters protest inne på planen våren 1996 då laget åkte ur dåvarande Division 1. Nu tio år senare befinner sig klubben i samma situation och vi fans upplever samma vanmakt.
Millwall 0-2 (0-2) Brighton & Hove Albion
0-1 (´06) Paul Reid
0-2 (´11) Paul McShane
Publik: 13,209
Marshall – Vincent (´45 May – ersattes av Branoiff efter 87 minuter), Robinson, Whitbread, Lawrence – Livermore, Dunne, Elliott, Cameron – Asaba (´45 Williams), Hayles
