Min första Millwall-match
16 år gamla Petrus Palmgren från Gävle berättar om sitt första besök på The Den.
Tåget från Gävle skulle gå tidigt på morgonen, närmare bestämt fem i halv åtta på morgonen. Så det var bara att kliva upp och göra sig i ordning. Vi gjorde oss i ordning och gick sedan iväg till tågstationen. Tågresan gick bra vi satt en timme på tåget innan vi var framme vid Arlanda. Det var för övrigt första gången jag skulle flyga. Vi gick in på Arlanda och började med att växla pengar för att sedan checka in oss. På Arlanda fick vi vänta i cirka en och en halv timme innan flyget till London och Heathrow skulle gå. Vi käkade frukost och tog det allmänt lugnt. Sen var det dags att stiga på planet. Flygresan finns det inte så mycket att berätta om allt gick som det skulle och det tog två timmar och åka över Nordsjön.
Väl framme i London tog vi tunnelbanan direkt till Stamford Brook (väldigt mycket Chelsea över det stället) där vi skulle bo. Vi lämnade våra grejor på hotellet där vi fick bo med några andra som var bosatta där. Sedan var det dags att åka till The Den för första gången i mitt liv.
Vi skulle fixa biljetter till matchen som skulle spelas dagen efter mot Cheltenham. Vi tog tunnelbanan ut till Surrey Quays och hoppade av där. Efter att ha frågat ett antal gånger så hittade vi till slut fram till The Den. Att se Millwalls arena var verkligen något trevligt för ögat. Det var en underbar känsla när vi stod där utanför The Den, det kommer jag aldrig att glömma. Vi gick in en snabbis i souvenirshopen där det fanns mycket fina souvenirer. Sen drog vi oss mot biljettluckan och köpte våra biljetter. Vi fick plats på East Stand Upper. Efter att vi köpt biljetter åkte vi in till stan. Vi drog runt på stan hela dagen käkade kollade lite och tog det allmänt lugnt i världens vackraste huvudstad. Vi kollade runt lite utan att hitta något att köpa. När det var stängningsdags så hittade jag tillslut en tröja och då var pengar slut efter det köpet. Därefter fann det inte så mycket att göra vi satte oss på McDonalds och tog en hamburgare, sedan åkte vi tillbaka till Stamford Brook. Där vi somnade nästa direkt.
Sedan vaknade man och den efterlängtade lördagen var kommen. Det var dags för match, jag skulle för första gången i mitt liv få se mitt favoritlag från sydöstra London. Jag skulle få se Millwall. Det kändes pirrigt i hela kroppen i väntan på matchen. Vi åkte in till Picadilly Circus och käkade, kollade runt återigen och tog det lugnt. Sen var det dags att ta tunnelbana ut till Surrey Quays igen.
Det var cirka två timmar till matchstart och vi kollade omgivningarna runt The Den. Väldigt trevligt ställe och jag skulle absolut kunna bosätta mig i sydöstra London. Det tog en himla tid att hitta ingången och vi snurrade runt och frågade en massa personer, men tillslut hittade vi fram och jag var inne på The Den. Det var en otrolig känsla att vara där. Vi köpte ett matchprogram och satte oss och tog det lugnt innan matchen började. Vi beskådade uppvärmningen och jag kände pulsen slog extra när Millwall gjorde entré.
Matchen var som jag hade förväntat mig Millwall gjorde sitt jobb och slog Cheltenham med 2-0 efter ett bra spel främst från Darren Byfield. Jag vart främst imponerad av att 10,000 människor kan skapa ett sådant tryck. Det var en otrolig stämning när hela The Den stämde upp i ett enda "MILLLLLL".
Efter matchen drog vi oss återigen in till stan där jag fick en Millwall matchtröja av han jag åkte med. Vi gick runt och kollade runt, det var ju kväll, och något pubbesök vart det inte då jag inte har åldern inne. Men det var trevligt att gå runt i London på en lördagskväll, det var väldigt trångt men trevligt.
På söndagen var tvungna att vara ute från hotellet före tio på morgonen. Sen var det en heldag i London då mest bara gick runt och kollade på olika saker som t ex Big Ben och Buckingham Palace. Flyget hem gick på kvällen och det enda som var negativt då var att planet var en timme försenat.
Jag längtade tillbaka till London reda när jag kom hem. Jag vill tillbaka.
MILLLLLLLLL!!!
