Millwalls kanske viktigaste match
Stora ekonomiska intressen spelar fia med knuff om Millwalls framtid. Här följer några rader om en av Millwalls kanske viktigaste matcher någonsin.
Det som händer på planen i all ära, men i dagarna går Millwall en av sina kanske viktigaste matcher någonsin då klubbens aktieägare ska ta ställning till om man ska acceptera ett erbjudande från ett amerikanskt konsortium vilka vill investera £7 miljoner, givetvis mot vissa garantier.
Millwalls finansiella problem är ett ständigt återkommande ämne. För knappt 10 år sedan stod Millwall på ruinens brant och mer eller mindre räddades av den idag väldigt impopuläre Theo Paphitis som tog över ordförandeklubban och åtminstone inledningsvis investerade en hel del pengar i klubben. Detta och en bra kull med talanger från akademin var grunden till Millwalls avancemang till dåvarande Division One och skrällsäsongen då man som nykomlingar fick kvala om en plats i Premier League. Under de senaste 2-3 åren, i samband med att Paphitis avvecklat sitt intresse i klubben, har dock en sorglig karusell tagit vid med intern pajkastning, avhopp och nya ekonomiska bekymmer. Millwall förlorar pengar varje dag och är i stort behov av intäkter för att säkra den dagliga driften.
Det råder delade meningar om huruvida klubben klarar sig sex månader eller ett år innan tvångsadministration hotar, vilket i bästa fall bara resulterar i poängavdrag och i värsta fall döden för Millwall FC. Men oavsett tidsperspektiv så är klubbens finansiella situation dålig. Mycket dålig. Detta alltså mindre än tre år efter att Millwall spelade en mycket ekonomiskt vinstgivande FA-cupfinal.
Under de senaste veckorna har ett nytt namn klivit in på scenen. En Graham Ferguson Lacey har nyligen köpt aktier i stora mängder, främst från Theo Paphitis, men också den senaste i raden av ordföranden, Peter de Savary, och är alltså hastigt och olustigt största aktieägare i Millwall med uppskattningsvis 15 procent i sin ägo. Detta är den överlägset enskilt största aktieposten i en tid när aktiens värde är så lågt att det nästan inte går att handla med. Laceys bakgrund är kanske inte alldeles smickrande. Killen har visserligen kapital så det räcker och blir över, och har näsa för affärer, absolut, dock är hans rykte inte helt fläckfritt utan det finns ett antal nedlagda företag med i bakgrunden och andra tveksamma projekt.
Det är ingen hemlighet att såväl amerikanerna liksom Lacey intresserar sig för Millwall främst av en anledning; och det är inte på grund av fotbollslagets oerhörda talang. Nej, bara ett par kilometer söder om Tower Bridge och väster om Canary Wharf ligger The Den minst sagt strategiskt till. Marken är värd massor med pengar och möjligheter att exploatera området ytterligare, utan att nödvändigtvis göra intrång på själva arenan, finns.
Amerikanerna, ett konsortium kallat för Chestnut Hill Ventures som tidigare bland annat investerat i och utvecklat sportarenor i USA, vill ju givetvis ha någonting tillbaka om man tillåts investera. Egentligen kan man säga att det rör det sig om ett lån på £7 miljoner – nästan 100 miljoner kronor – och amerikanerna hoppas förstås att investeringen slår väl ut och att man får tillbaka pengarna med råge. Investeringen kräver dock att man får en betydande styrelsepost i Millwall Holdings. Men för att detta ska bli av krävs att 75% av Millwalls aktieinnehavare godkänner affären, och detta är vad som kommer att avhandlas på ett extrainsatt aktieägarmöte (EGM) nu på onsdag. Amerikanerna har under julen bevisat sina goda intentioner genom att gå in med runt £1 miljon i klubben i ett kritiskt skede. Men mer pengar kräver ju garantier, och där är en styrelsepost en viktig fråga.
En som sannolikt inte röstar ja är den tidigare nämnda Graham Ferguson Lacey. Miljonären har förstås inte sopat marknaden på Millwall-aktier för att se ett amerikanskt konsortium komma som frälsare, slänga in lite dollars och sedan håva hem en rejäl hacka. Alltså en rejäl hacka av de pengar som klubbens numera största aktieägare hoppas på att ta del av. Och då Lacey uppskattas äga uppemot 15% av aktierna innebär det alltså att det krävs en rejäl uppslutning med ja-sägare för att affären med Chestnut Hill Ventures ska gå igenom.
Ej bekräftade uppgifter i media gör gällande att Paphitis och De Savary tillsammans fortfarande äger närmare 10% av aktieposterna – i så fall skulle deras röster kunna bli direkt avgörande. Skulle de rösta nej till CHV:s bud skulle det teoretiskt sett kunna innebära att Millwall går i konkurs.
Som ni märker är det många om och men i den här affären. Och framförallt är det svårt att säga vad som är bäst för Millwall FC. Amerikanerna har erfarenhet av sådana här projekt tidigare, bra renommé och har uttryckligen sagt att man går in i projektet med förhoppning att förstärka klubben och få fotbollslaget Millwall att klättra i tabellen. Exploateringen av området runt The Den intresserar förstås också, men man har poängterat att klubben skall fortsätta spela på The Den och att man värdesätter Millwalls historia och tradition.
Laceys avsikter är mer okända. Dock ska man komma ihåg att åtminstone än så länge är han endast en stor aktieinnehavare, utan styrelsepost och alltså utan möjlighet att påverka i större utsträckning. Däremot kan han sannolikt sätta käppar i hjulen för den amerikanska investeringen. Och Millwall är i stort behov av pengar.
Klubben kan hålla sig flytande ett tag till. Men frågan är hur länge? Till saken hör att den sittande styrelsen redan innan jul tackade nej till en investering från Lacey då man tvekade på hans intentioner. Enligt en av lokaltidningarna hade Lacey planer för The Den som inte var förenliga med Millwalls. Sannolikt kommer han att göra en ny framstöt ifall han lyckas förhindra affären med amerikanerna. Och har Millwall då råd att säga nej ifall erbjudandet egentligen inte är helt av godo för klubben? Är Lacey den Dart Vader-liknande figur en del framställer honom som? Eller kanske bara en hårdnackad affärsman? Enligt uppgifter i media kan Lacey få fler affärsbekanta att investera ”betydande summor” i Millwall om det pågående dramat går hans väg.
Många har uttryckt sin besvikelse över att Paphitis sålt sin aktiepost till en så pass tveksam karaktär, men grekcyprioten har försvarat sig med att han sålt via en mellanhand och inte visste vem köparen var. Samma sak gäller för PdS som så sent som under julhelgen tillsammans med CHV investerade egna pengar i klubben vilket bland annat möjliggjorde värvningarna av Neil Harris och David Brammer.
Millwalls sittande styrelse har rekommenderat aktieägarna att rösta för det amerikanska förslaget, och det gör även företrädare för Lions Trust som representerar de små aktieägarna bland supportrarna.
Under helgen ska amerikanska CHV ha fört samtal med Lacey, men utkomsten av mötet är inte känt.
Man behöver inte vara svensk för att tycka att det är svårt att förstå alla turer och hur allt hänger samman. Även klubbens engelska fans har svårt att sätta sig in i situationen. Den främsta anledningen är att det inte finns något enkelt rätt eller fel. Det är ett spel och det spelas på en hög nivå med stora insatser. Som vanligt är det vi supportrar som är de stora förlorarna när andra tjänar pengar och leker med det som vi älskar. Det bästa man kan göra tills vidare är att fortsätta lösa biljett, köpa program och göra ett par raider förbi souvenirshopen.
Vi lär få anledning att återkomma i ämnet.
