Att vinna eller försvinna?
Det hela är till synes ganska enkelt. Vinner Millwall mot Gillingham på lördag så räddar man kontraktet. Förlorar man så är risken överhängande att det är ett League 2-lag vi följer efter sommaren.
Svaga resultat i de ”lite enklare matcherna” som skulle föra Millwall uppåt i tabellen innebär att vi med endast fem matcher kvar att spela riskerar spel i fjärdedivisionen nästa säsong. Lokalrivalerna Gillinghams seger i tisdags innebär att man inför lördagen match bara befinner sig två poäng bakom Millwall. Vinner man den så går man förbi Millwall i tabellen och då är det mycket tveksamt om Kenny Jacketts mannar klarar av att rädda kontraktet med en kraftigt nedåtgående spiral.
Vi skulle i all evighet kunna diskutera hur det kommer sig att Millwall befinner sig i denna utsatta position. Men istället nöjer jag mig att konstatera att det knappast varit till lagets fördel att vi nästan regelbundet under säsongen haft en komplett startelva på skadelistan. Faktum är att Millwall hittills använt sig av 42 spelare, varav fem olika målvakter, och ligger sist i Fair Play-ligan. Alla fem lag som i skrivande stund befinner sig bakom Millwall i tabellen har tagit poäng av oss. Det är som ni förstår inte ett recept på framgång.
Nu ska vi dock inte glömma bort Crewe Alexandra som innehar 44 poäng, alltså en mer än Gillingham och en mindre än Millwall, och vilka således alltså befinner sig i en än mer utsatt position. Skulle Crewe förlora sin match mot Southend i helgen medan Gillingham besegrar Millwall är det dem som först och främst halkar ned under det förhatliga strecket.
NÄSTA MATCH
Vi ska inte sticka under stolen med att det finns åtminstone en viktig detalj som talar för Millwall. Gästande Gillingham har åtta raka förluster på bortaplan! Tillsammans med Port Vale är man seriens tveklöst sämsta bortalag och Kent-klubben släpper i snitt in 2,35 mål per bortamatch, ett facit så uselt att det endast kan matchas av Premier Leagues tabelljumbo Derby County.
Gillingham är en klubb som många Millwall-fans tycker distinktivt illa om. Många av förlusterna har kommit till på synnerligen irriterande sätt. Vi har tappat en 3-2-ledning till förlust i slutminuterna, vi har förlorat tack vare självmål och vi har förlorat tack vare feldömda straffar. Men det är inte det folk stör sig mest på. Nej, Gillingham är klubben som Gud glömde. I brist på riktiga rivaler har deras fans bestämt sig för att se matcherna mot Millwall som ett derby trots att vi varken ligger närmast till hands eller än mindre bryr oss nämnvärt om dem.
Däremot har Millwall dokumenterat svårt för Gillingham på planen. Som jag skrev här om dagen bröt Millwall visserligen en sex matcher lång svit utan seger mot Gillingham på hemmaplan i oktober 2004, men på bortaplan kvarstår oförmågan att vinna. Det är nu över 10 år sedan Millwall vann på Priestfield i Gillingham.
Millwalls skadekris blev igår om möjligt ännu värre då anfallaren Gary Alexander och den amerikanska backen Zak Whitbread utökade skadelistan från 13 till 15 spelare. Situationen är så absurd att man inte vet om man ska skratta eller gråta längre. Läget innebär hur som helst att manager Kenny Jackett tvingas hålla sina kort dolda till strax innan avspark. Ändringar i startelvan från match till match är som vem som helst kan lista ut idag en given regel när Millwall spelar.
TABELLEN
45p Millwall
44p Crewe
- - - - - - - - - -
43p Gillingham
35p Bournemouth *
33p Luton *
32p Port Vale
* Tilldömts 10 minuspoäng pga ekonomiska problem
