Redaktör’n tackar för sig, igen
"Talk nineteen to the dozen" eller "like a donkey between two bundles of hay".
Föregångaren till den här sidan, kallad Mind the Lions, slog upp portarna 1998 under ledning av Mats Hedin i Göteborg. I och med att portalen SvenskaFans.com vintern 2000 för första gången såg dagens ljus, där jag hade en otydlig roll, erbjöd jag mig att flytta över Millwall-sidan till denna för att på så sätt hjälpa Mats att nå ut till en bredare publik. Sagt och gjort.
Problemet var bara att när detta arbete var klart hade Mats gått under jorden. Jag såg visserligen en skymt av honom i samband med Millwalls träningsmatch mot GAIS sommaren 2001 men i övrigt var han som uppslukad av jorden. Då Millwall-sidan knappast skulle uppdateras av sig själv var det bara att börja skriva. På den vägen var det.
Och det har skrivits ganska flitigt sedan dess faktiskt. Sanningen är att jag snittat ungefär 250 artiklar per kalenderår fram till förra säsongen, totalt drygt 1 600 publicerade texter allt som allt. Dessutom måste jag ha fått en släng av ADHD eftersom jag med hjälp av MQ drog igång en svensk supporterklubb för Millwall under säsongen 2002-03 med allt vad det innebär.
Jag har till och från fått hjälp av exempelvis Y&P, MQ, Karla, Richard, Ulric, Per, Goran, MB och flera andra jag inte kan komma på just nu (något jag är oerhört tacksam för!). Det har varit kul. Det har varit hysteriskt och kul. Det har också varit tungt. Och med risk för att låta som en martyr är det något jag nästan gjort helt ensam.
Jag har gett ut åtta nummer av fanzinet Millwall Enough Said, organiserat fyra medlemsresor, sponsring av spelare, tillverkat och sålt souvenirer, fixat transport och biljetter för nästan 30 svenskar till FA-cupfinalen i Cardiff, debatterat, tipsat, risat, rosat, ja för att nämna en del.
Trots att jag sökt hjälp med ljus och lykta har ingen varit beredd eller haft möjlighet att engagera sig i någon större utsträckning. Därför så väljer jag nu att helt sluta. Förhoppningsvis kliver nu någon annan fram som kan bilda en redaktion och hålla sidan vid liv. Om så är fallet, tveka inte att kontakta Svenska Fans centralredaktion.
Genom hemsidan och supporterklubben har jag och många med mig skaffat vänner och minnen för livet. Våra gemensamma resor har innehållit folk ur alla samhällets vrår och skikt med Millwall som gemensam nämnare vilket nog är förklaringen till att vi har så kul ihop. Själv har jag lärt känna en hel del fantastiska människor och visst känner jag mig oerhört privilegierad av att genom åren exempelvis ha kunnat sitta ute på gräsmattan och surra avslappnat med lagets då stora stjärna Tim Cahill dagen efter ett derby, eller det faktum att jag när jag vill kan glida upp på Millwalls kansli och veta att det står en kall öl och väntar på mig i kylskåpet hos Deano och Lucy.
Under en intensiv period med många resor sa Millwalls gamla manager Mark McGhee bara ”oh, it’s you again” på bräkande skotska när han såg mig. Det är något som de svenska supportrarna till Manchester United eller Liverpool aldrig kommer att få uppleva.
Och parallellt till arbetet med hemsidan och supporterklubben har Millwall i ärlighetens namn bjudit på en jävla resa. Inom loppet av åtta år har vi vunnit gamla Division 2, så när lyckats kvala oss upp till Premier League med mentala kravaller till följd, spöat West Ham med 4-1, sjungit ut Manchester United i FA-cupfinalen, spelat i Europa för första gången, avverkat över 15 managers, stått med foten i fjärdedivisionen igen, osv. Alltså mer än vad många andra lags supportrar får uppleva under en livstid. Och jag har varit där. Gång efter gång. Och jag ångrar ingenting.
Med den här artikeln vill jag bara meddela att jag kommer att trappa ned mitt Millwall-engagemang framöver. Det säger sig själv att enmansshowen inte kan fortgå i all evighet. Givetvis kommer jag fortfarande följa fenomenet Millwall, huden är bränd, men jag kommer inte att publicera fler artiklar på hemsidan. Likaså kommer supporterklubben att förbli vilande till någon annan gör något. Bollen är kastad.
Känner du att du har engagemang och tid för att skriva om Millwall, och dessutom lite talang för att få ned dit språk i skrift, kontakta Svenska Fans centralredaktion.
Om någon var orolig så tänkte jag avsluta med en handfull dementier (igen):
Ja, jag kommer fortsätta följa Millwall
Ja, jag kommer fortsätta åka och se på Millwall
Ja, jag kommer fortsätta våldgästa Mattes hus
Ja, jag kommer fortsätta skriva på forumet
Ja, jag kommer fortsätta köra Millwall after-work med Y&P
Ja, jag kommer fortsätta försöka tvinga till mig förhandsinformation från mina källor på kansliet
Med andra ord kommer nog det mesta vara sig likt framöver.
Tack för allt vänner!
Miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
