Grandins analys: Ny säsong, ny giv
Så, äntligen, efter veckor av sommar och sol. Efter veckor av bedrövelser (Harris) och veckor av lycka (att Bowry lämnar klubben) är det återigen dags för den engelska fotbollen att dra igång.
För egen del känns det spännande. Millwall spelar numera i division ett och man gör det utan press. Annat var det förra säsongen. När Millwall startade ligan det året var förväntningarna lika stora som många. Vi hade missat i kvalet året innan mot Wigan och nu skulle man gå hela vägen. Det kändes som om det var sista chansen för Millwall. Om man inte lyckades skulle spelarna, de unga och talangfulla, fly klubben. Men Millwall levde upp till förväntningarna.
När säsongen var till ända stod Millwall som segrare av division två efter en stark spurt. Inför gator överfulla av fans visade man upp pokalen. Millwall hade äntligen nått division ett igen... Nu är förutsättningarna annorlunda.
Millwall har endast ett krav på sig och det är att hänga kvar i ettan. Det är grundkravet. Att vi förväntar oss något annat är bara, som sagt, förväntningar. Manager McGhee har visserligen högre krav än att hänga kvar, men det måste han väl ha. Ett lags mål måste väl alltid vara att vinna en serie, oavsett om man är nykomling eller inte?
Har då Millwall möjligheterna att ta sig till kvalet, eller, mot förmodan, ta sig till Premier League? Svaret blir nja. Kanske.
Låt oss titta på förutsättningarna. Millwall har fått behålla de viktiga namnen i truppen och har fortfarande ett ungt lag som utvecklas mer och mer. Det talar för att vi kan hålla oss i alla fall på den övre halvan av tabellen. Spelare som Cahill, Reid, Ifill, Sadlier, Livermore och Lawrence hoppas vi ska bli den unga stomme som för Millwall till framgångar, även i division ett. Taktiken Millwall valt är att inte satsa på några riktigt heta nyförvärv, även om man avsatt pengar just för det ändamålet. McGhee har dock uttalat sig vara redo ”att vänta på de spelare vi verkligen vill ha”. Detta kan man tolka som man vill.
Man kan tolka det som om han menar det han säger, och man kan tolka det som om Millwall tänker vänta med att köpa någon förrän en allvarlig tokköpa om serien börjar dåligt. Att vänta är i alla fall ett klokt beslut, i alla fall i dagsläget. Det är bra att man har tillit till den befintliga truppen. En trupp som ser stark ut, men som dock är skör som... GIF Sundsvalls?
Som det är nu har vi bara Harris borta en längre tid. Det är inte så lite det, men ändå är det bara ett namn bland en massa andra i Millwalls lagbygge. Vi bör klara oss bra i ettan ändå. Men...
Det är det här med skador som jag tycker bekymrar. Vi har ett starkt lag, men skulle skadorna börja komma tror jag att Millwall får det mycket svårt. Skador på nyckelspelare, vilka jag nämnt längre upp i texten, vore förödande. Om Cahill försvinner en tid, vem ska stå för det konstruktiva mittfältsspelet? Om Nethercott gör sig illa, vem ska stå för fighterandan i förvsaret? Om Reid försvinner?
Frågorna är många och våra viktiga spelare likaså. Det känns som om varje del i laget är så oerhört viktig att vi inte har råd med några skador. Och skador kommer, var så säkra.
Angående nyförvärven finns väl inte så mycket att säga, tycker jag. Att värva Claridge var ett bra beslut. Han är en krigare och gör de där viktiga målen. Det är också bra att ha en spelare som honom i anfallet. Han har rutin och näsa för vart målet är beläget. Det enda som oroar är att Portsmouth inte ville ha honom kvar. Varför tar vi i Millwall in en spelare som Portsmouth ratat, när vi vill hamna före Portsmouth i tabellen? På något sätt är det en ekvation som inte stämmer.
Savarese är en annan anfallsspelare som vi värvat. Den gubben gör mål, även om han inte spelat så himla högt upp i seriesystemet. Men med rätt omgivning kan en sådan spelare blomma ut ordentligt. Om han får de rätta passningarna. De rätta löpbollarna. Jag tvivlar på att han fick det senast i Swansea. Angående Phil Stamp väntar jag med en kommentar. När det här skrivs är han inte klar för Millwall.
Vad ska då till för att Millwall tar en kvalplats, eller går ännu längre? Ja, först och främst måste vi få vara skadefria. Dessutom måste en spelare i varje lagdel blomma ut, och det ordentligt. Vi måste ha en forward som gör minst 10-15 mål under höstsäsongen. Vi måste ha en mittfältare som utkristalliseras som en av de absolut bästa i divisionen. Vi måste ha en mittback som kör över alla yrväder till forwards som förekommer i divisionen. Vi måste ha en målvakt som kan göra de där spektakulära räddningarna. Dessutom måste vi värva en kanonspelare under hösten som får folk att höja rejält på ögonbrynen. Och, dessutom, måste vi ha tur...
Norwich i första matchen. Lätt som en plätt.
