The Old Den
Detta är historien om Millwall FC´s hem i över 80 år. Detta är historien om The Den - Cold Blow Lane.
Mellan åren 1885 och 1910 hade Millwall Athletic, som klubben då hette, en del sporadiska arenor alla något förvånande belägna norr om Themsen. Efter att ha spenderat £10.000 kunde byggnadsentreprenören Humpreys of Knightbridge 1910 presentera klubbens nya arena. Trots att Millwall på den tiden bara var ett southern league team, motsvarande ett amatörlag, invigdes arenan av FA´s dåvarande ordförande Lord Kinnaird. Och dessutom så förlades en landskamp mellan England och Wales på arenan året efter invigningen.
Den nya arenan blev omedelbart kallad för The Den på grund av klubbens smeknamn The Lions. En grov svensk översättning blir Lejonens kula. Arenan var omringad av järnvägsspår, små slingriga vägar och snabbt växande bostadsområden. Fördelen var att man hade gångavstånd från inte mindre än tre tågstationer. Frivilliga arbetare ställde upp och byggde arenan på det före detta grönsaksfältet. Enligt historien användes 400 fulla skotkärror med stenflis om dagen för att lägga grunden. Huvudläktaren ritades av Archibald Leitch som är samme man som designat arenor som Ibrox, Stamford Bridge och Hillsborough.
Först 1920 började Millwall spela i den professionella ligan och ytterligare fem år senare togs Athletic bort som efternamn. Bakom ena målet byggdes en stor kortsida och arenan började få samma form som den hade då den revs 1993. Under samma årtionde, närmare bestämt 1937, sattes klubbens arenans publikrekord då 48.672 personer kom för att se Millwall ta emot Derby County i cupens 5:e omgång.
Under Andra Världskriget drabbades Londons hamnområden och sydöstra delar hårt av de tyska bombplanen. Huvudläktaren blev så pass förstörd att A-laget fick spela på rivalerna Charltons arena, The Valley, under flera år. Med ekonomisk hjälp från War Damage Comission fick The Den 1947 en ny huvudläktare mot Ilderton Road. Under 50-talet byggdes ytterligare två nya läktare. Första gången strålkastare användes på The Den var i oktober 1953 i en vänskapsmatch mot Manchester United. Värt att nämna är också att The Den var den första engelska arenan där det spelades en ligamatch på en söndag. Detta hände när Millwall tog emot Fulham i januari 1974.
Genom nästan alla år på The Den var det två saker som kännetecknade arenan mer än något annat, två saker som var en nagel i ögat på klubben. Det första var huliganism. The Den har stängts fler gånger än någon annan engelsk arena på grund av åskådarupplopp; 1920 (första ligasäsongen), 1934, 1947, 1950 och 1978. Oavsett det faktum att huliganer har funnits i princip varje brittisk klubb är det Millwall som fått ta de flesta smällarna, alltför ofta förtjänt. Det andra kännetecknet var att The Den var den enda London-arenan som det aldrig spelats Division 1-fotboll på. Men anledda av hjältar som Sheringham och Cascarino ändrade Millwall på det när man 1988 tog steget upp i den högsta divisionen efter att ha besegrat Hull borta i den sista och avgörande matchen. Två säsonger kunde The Den titulera sig som en Division 1-arena.
Efter den tragiska branden 1985 på Bradfords arena Valley Parade som slukade 56 människor blev The Den underkänd av The Safety of Sports Grounds Act. Arenans kapacitet reducerades från 32.000 till 19.000 åskådare, och för att tillgodose myndigheternas krav fick klubben betala £400.000.
Många saker gjorde troligen The Den till den mest svårfunna arenan i Storbritannien för den oinvigde besökaren. För det första fick man inte göra misstaget att bege sig till området Millwall som ligger på Isle of Dogs i Docklands, utan klubben har sitt hem i New Cross-området söder om Themsen. För det andra var det nästan omöjligt att ta sig till arenan med bil. Det fanns bara en bilväg som överhuvudtaget kom i närheten av arenan - Cold Blow Lane - vilken sträckte sig från arenan via små slingriga vägar under järnvägstunnlar till ett nybyggt bostadsområde. Ett av de största problem var att arenan låg nästan helt gömd bakom New Cross-sjukhuset och de många järnvägsvallarna. Arenans strålkastarljus var så pass låga att de inte utgjorde något riktmärke. Och om du mot all förmodan skulle se dem, hur skulle du då hitta dit via alla labyrintliknande småvägar?
Cold Blow Lane en mörk och regning natt skulle kunna varit en perfekt inspelningsmiljö för en Jack The Ripper-film. En våt, trång, kullerstensbelagd väg genom låga järnvägstunnlar, små övergiva hustomter med skrot, människor bakom höga stängsel och höghus som tornar upp sig jämt emot horisonten. I vägen fanns fortfarande gamla järnvägsspår nedbäddade. Dom visste vad dom snackade om när dom kallade den Cold Blow Lane, snålblåstens väg.
Arenan var tight och inhägnad, dominerad av en vädernött gulbrun färg på både läktare och tak. På grund av problemen med att ta sig till arenan kändes det som om man var på en ö i ett hav av förvirring. De nedklottrade väggarna, polisens bås, den mörka läktaren och de låga taken gjorde också så att det kändes som en fälla för motståndarlaget. Det är ingen överraskning att Millwall satte ett svårslaget rekord genom att spela 59 matcher utan förlust här. Ingen kan bli så fruktade som Lejonen i sin egen kula...
I 83 år spelade Millwall på The Den på Cold Blow Lane. Den 4:e augusti 1993 invigdes The New Den när Millwall tog emot Sporting Lisabon i en vänskapsmatch.
Fotnot: Fritt översatt från The Football Grounds of Great Britain. Boken är författad av Simon Inglis.
