Avgå Theo, eller!?
Efter lördagens match finns det bara en fråga att ställa: Vad f-n var det som hände?
En del av oss "såg" matchen via webradion, andra följde resultatet på text-tv och alla blev vi säkert lika chockade. Omgångens på förhand säkraste hemmaseger slutade med dunderförlust - 0-6! Ett resultat som inte heller var oförtjänt om man ska lita på upprörda fans på plats. Millwall som slutade på kvalplats förra säsongen, Millwall som inte förlorat en träningsmatch, Millwall som har så gott som hela spelartruppen skadefri, ja vänner, detta Millwall blev förnedrade av ett lag som i maj slutade fyra från slutet och höll sig kvar i serien endast tack vare bättre målskillnad!
Så här sa manager Mark McGhee efter matchen:
"Det här var det pinsammaste jag varit med om i hela min karriär. Det oroar mig verkligen att jag tror att där ute på planen idag handlade det inte bara om fotboll, utan om saker vid sidan om."
Skrällar är en del av vardagen inom fotboll och kommer så alltid att vara. Men när en given favorit faller med 0-6 på hemmaplan måste man fråga sig vad f-n var det som hände? Vi kan alltså inte skylla på en dålig startelva, skador eller ens tveksam form. Vad har vi då kvar? Ja, turbulensen vid sidan av planen.
Ordförande Theo Paphitis, den i England 7:e rikaste enskilda ägaren av en fotbollsklubb, har bestämt sig för att driva Millwall Football Club PLC som ett vinstdrivande företag, och har vad jag känner till inte gjort några investeringar alls i klubben. Nu när ITV-bubblan sprack och det började blåsa snålt ekonomiskt förlorade Millwall oturligt med 0-1 i play-off kvalet till Premier League. Millwall som endast spenderat £500,000 på nyförvärv var ack så nära att ta steget upp till fotbollens finrum. (Som parantes kan nämnas att Manchester City, som blev uppflyttade, samma säsong spenderade £19,5 miljoner på nya spelare.) Hade man lyckats hade det varit en berättelse som hämtad direkt från Buster.
Efter matchen slogs tyvärr Millwall-anhängare med polisen. Detta skedde flera kvarter från arenan och pågick ända till tre timmar efter matchen. Trots att detta alltså inte skedde på arenan fick givetvis klubben Millwall skulden. Ingen nytt där. Enda skillnaden var att den här gången lyckades faktiskt någon av kritikerna klämma fram ett förslag på åtgärd. Medlemstvång för att köpa biljett. Detta ansåg då polisen, och ordförande Theo, skulle förhindra bråk flera kvarter ifrån arenan flera timmar efter match. Sagt och gjort.
För de som inte känner till det så kan jag berätta att Millwall hör hemma i sydöstra London. Ett område strax söder om Docklands som kanske inte är det allra bästa, ett område där tilliten till myndigheter och diverse register av förståeliga skäl inte är särskilt stor. I detta område har alltså en grek-cypriotiskt affärsman, efter påtryckningar från polisen, bestämt att de lokala fotbolls-fansen måste betala för ett medlemsskap, skicka in identitetshandlingar och fotobevis för att få gå och titta på sitt lag. Sin egen fotbollsklubb. Millwall som förra säsongen allt som oftast hade runt 15-16,000 åskådare på matcherna drog idag knappt 7,000 betalande fans. Vem är egentligen förvånad? Theo?
Theo Paphitis som länge känt till att klubbarna i de lägre divisionerna skulle komma att få det knapert höll hårt i plånboken i sommar. Tre spelare fick under sommaren inte förlängda kontrakt eftersom ordföranden inte ansåg sig ha råd ett betala lön åt dem. Den ena av dem, Sean Dyche, var direkt ansvarig för att Millwall tog sig till kvalet. Sanningen är att Paphitis inte ens öppnade plånboken. Istället flyttade han upp några till juniorer med lärlingslöner. Hela sommaren har det spekulerats om spelarförsäljningar, vilka som ej får förlängt och ska jag vara ärlig så tror jag inte att någon av klubbens 4-5 bästa spelare trodde att de skulle vara kvar i laget när serien drog igång. Trots succén bara för några månaders sedan. Osäkerhet. Både på plan och läktare. Det är mycket som inte varit som det ska runt South Bermondsey och New Cross i sommar.
Jag skrev i min inför-analys att det tycktes som om denna turbulens runt Millwall hade gett något positivt. I min enfald trodde jag faktiskt att det hade svetsat samman gruppen än mer. Det kändes som om mentaliteten var "vi håller ihop och skiter i vad Theo och polisen hittar på". Resultaten på försäsongen tillsammans med den harmoni spelarna visade i Göteborg (bortser från Livermore...) tydde faktiskt på det. Ja, ni minns säkert hur "krislaget" Hammarby ifjol vann Allsvenskan. Men nu vet jag att jag hade fel. Väldigt fel.
Jag lider med de fans som trots allt köade i timmar för att lösa ut sina medlemsbevis, vilka klubben misslyckats med att skicka ut i tid till av del av de som hade ansökt, jag lider med de som förnedrades i regnet av både motståndare och ledning. Lördagen 10:e augusti 2002 förtjänade inte Millwall sina fans.
Under ordförande Theo Paphitis fem år i klubben har Millwall spelat final i Auto Windscreen Shield, kvalat till Division 1, vunnit Division 2 samt kvalat till Premier League. Dessutom har han sett till att få klubbens ekonomi på fötter igen efter byggandet av arenan på Zampa Road. Allt detta utan att investera någon av alla sina miljoner. Jag är inte en sämre människa än att jag kan nämna det.
Men jag är inte heller dummare än att jag kan lista ut att Theo måste sköta sina kort rätt den kommande tiden. Många fans, de är farligt nära majoritet nu, har vänt honom ryggen. Fortsätter det här kommer Millwall störtdyka både sportsligt och ekonomiskt. Ingen som inte redan löst medlemsskap kommer att göra det till nästa match. Öppnar Theo inte plånboken kommer Millwall börja blöda. Och då kommer alla att glömma vad du gjort för klubben.
Nefflyttningstippade Rotherham serieledare. Ja, vem trodde det? En annan dag hade jag sagt att det är detta som är charmen med fotboll...
Olycksfall i arbetet? Javisst!!
Mats Hedins matchrapport kommer snart på MTL.
