Tack Millwall!
Efter en katastrofal matchöppning kom Millwall starkt tillbaks och fick oavgjort mot Leicester City efter en kvittering signerad rubrikernas man Dennis Wise. På övertid räddade Tony Warner en straff.
Så här dagen efter matchen kan jag inte säga annat än att jag känner en stor stolthet över Millwall. Ganska snart efter den traumatiska inledningen där Leicester gör 0-1 efter 38 sekunder och 0-2 efter 3 minuter tog hemmalaget över matchen och svarade både för bollinnehavet och de flesta målchanserna. På något vis känns det som det var hjältarnas dag. Steven Reid gjorde comeback och mål i sin första match för säsongen, Wise som utsatts för mordhot och en mängd tuffa tacklingar på planen kvitterade till 2-2 och Warner som inledde matchen tveksamt räddade på övertid en minst sagt billig straff. I min pre-match analys efterlyste jag respektlöshet och kamp och det var vad jag fick.
Knappt hade matchen startat förrän gästerna fick en frispark en bit utanför straffområdet. En chip in i straffområdet och Robbie Ryan förlorar en nickduell mot Matt Heath varpå bollen i en retfull båga seglar över Tony Warner i målet som kommit på halvdistans. En mardrömsöppning, men det skulle bli värre. Knappt två minuter senare bryter Stewart Jordan igenom det stillastående försvaret och slår in bollen bakom Warner. Vid det laget såg det ut som Leicester skulle gå mot tre enkla poäng och jag var knappast den enda som svor över vår fyrabackslinje. Men så var det den här Dennis Wise. Den storvuxna Leicesteranfallaren Brian Deane som varnats efter en tackling på Lawrence fick efter 12 minuter hjärnsläpp då han i en riktigt full tackling satte båda dobbarna i sin forna lagkamrat Wise. Domaren tvekade förstås inte när han plockade fram det röda kortet. Trots att domaren och de båda tränarna innan matchen vädjat till sina spelare att ta det lugnt och professionellt blev det en tuff match där framförallt Wise fick ta emot de flesta smällarna. Sammanlagt delade domaren ut sex gula och ett rött. The Foxes’ Callum Davidson, som Wise spräckte käken på i somras, byttes ut av Leicester-tränaren i början av matchen då han var rädd att spelarens okontrollerade tacklingar skulle resultera i ännu en utvisning. Wise själv tog det hela med ro och sprang omkring med ett konstant hånleende på läpparna.
Efter 23 spelade minuter gjorde den populära irländska landslagsmannen Steven Reid comeback då han kom in istället för vänsterbacken Ryan. Detta gav Millwalls anfallsspel en helt ny dimension och det var också på den kanten som de flesta farligheterna skapades. Det dröjde bara fem minuter innan reduceringen kom. Andy Roberts avslut räddades av gästernas Ian Taylor som inte kunde hålla bollen och returen slog – förstås – Steven Reid in från nära håll! Nu var det match på riktigt. Millwall kontrollerade händelserna och Reid kunde faktiskt ha kvitterat bara minuterna senare då han drog på ett fint skott som Taylor tippade över ribban. Hemmahjältarna hade ytterligare några halvchanser, men Izzet’s nick i ribban för Leicester, på övertid i första halvlek, ska inte glömmas bort.
Leicester hade första chansen i andra då Dickov testade Warner. Men sedan var det nästan bara Millwall. Steven Reid drog till ännu ett sånt där drömskott som Taylor lyckades parera. På returen slänger sig Neil Harris hårt uppvaktad fram och hur han lyckas få den utanför stolpen är fortfarande en gåta. Stevie Claridge hade en giftig nick strax efter som följdes av ett skott från Paul Ifill som smet centrimetrarna utanför stolpen. Med en kvart kvar att spela byte Millwall in friskt blod i form av den kreativa mittfältaren Christopher Kinet och unge anfallaren Ben May som ersatte Harris. Och detta skulle visa sig vara ett lyckodrag. Med klockan på 80 minuter svarade May för en enorm kämpainsats när han tog sig runt på vänsterkanten och parallellt med kortlinjen slår in bollen framför mål där Dennis Wise – vem annars? – dyker upp och bredsidar in 2-2-kvitteringen! Tala om ödets ironi. För första gången under matchen försvann hånleendet från Wise’ läppar då han i vild extas jublade med lagkamraterna. Med tanke på alla smällar han fick ta emot denna eftermiddag kan jag inte tänka mig någon som var mer förtjänt av att göra mål i det läget.
Av alla hjältar denna dag fick Tony Warner i mål sista ordet. På övertid ansåg domaren att Matty Lawrence, för dagen mittback, drog ner Benjamin Travis i straffområdet och pekade på 11-meterspunkten. Som vanligt kunde inga protester i världen få domaren att ändra på sig. Men detta gav dock Wise tid att tala med Warner och, ja resten är ju historia. ”Denzil” slängde sig till vänster och greppade hur säkert som helst Muzzy Izzet’s straffspark och matchen slutade oavgjort. Något som ändå får anses som rättvist.
Sammanfattningsvis så tycker jag att Millwall efter mardrömsöppningen spelade bra fotboll. Givetvis så påverkades Leicester av den tidiga utvisningen, men jag kan inte låta bli att tycka att det är oprofessionellt av före detta Premier League-spelare att gå in i så vårdslösa närkamper så som man gjorde. Det är svårt att utse någon ”man of the match” då det finns flera heta kandidater. Stevie Claridge betyder mycket för Millwalls spel även om han idag inte är inblandade i så många avslut, Wise har god blick och är bra i sin roll som play-maker, Steven Reids inhopp lovar gott inför framtiden och man får inte glömma att det var när han kom in som matchen vände på riktigt, och Warners straffräddningen var extra skön då han fick revanschera sig efter den lite tveksamma matchöppningen. Ett plus till McGhee som vågade chansa med att slänga in Kinet och May, jag är också nöjd med att se aktiv coachning av honom från bänken. Tyvärr kom inte Neil Harris upp i den klass vi vet att han besitter. Det är bara att hoppas att han känner flåset från May och Braniff i nacken.
- - - - -
Millwall 2-2 (1-2) Leicester City
0-1 (´01) Matt Heath
0-2 (´03) Jordan Stewart
1-2 (´28) Steven Reid
2-2 (´81) Dennis Wise
Publik: 10,772
Laguppställning: Warner – Johanson, Lawrence, Nethercott, Ryan (´23 Reid) – Ifill, Wise, Roberts (´73 Kinet), Livermore – Claridge, Harris (´73 May).
- - - - -
Till sist - jag hoppas och tror att gårdagens match gör att vi kan få se Millwall fler gånger på Tipslördag den här säsongen.
