Blekt Millwall förlorade - igen
Avsaknaden av vettig spelidé och pådrivare, ett försvarsspel med stora brister och ett idiotbeslut av Kevin Muscat gjorde att Watford enkelt kunde besegra Millwall.
- Han kostade oss matchen och kommer bli bestraffad, sa manager McGhee efteråt.
Millwall åkte på sin andra raka ligaförlust på lördagen då Watford rättvist vann en dålig fotbollsmatch med 3-1 på Vicarage Road. Bortalaget svarade rakt igenom för en blek insats och i fråga om både spelidé och kreativitet så väl som försvarsspel lämnade matchen mycket kvar att önska. Trots att lagkapten Dennis Wise spelade hela matchen och David Livermore kom in i andra halvlek saknar man en pådrivare på planen.
Inför avspark hade managern valt att göra ett par oväntade förändringar i laget. Den kreativa mittfältare Paul Ifill fick spela på topp tillsammans med Bob Peeters vilket lämnade Neil Harris på bänken och Noel Whelan helt utanför 16-mannatruppen. Istället fick snabbe "Abou" Fofana chansen från start ute till vänster, och även om han inte fick så många bollar att arbeta med och ofta saknade understöd är han en spelare som kan bli något riktigt stort. På vänsterbacken fick unga Tony Craig chansen igen trots en svag insats mot Gillingham. Den här gången blev han utbytt i halvtid.
Innan den omtalade straffsituationen och utvisningen på Kevin Muscat var Millwall med i matchen i högsta grad. Bruce Dyer gav Watford ledningen redan i 8:e minuten efter att försvaret inte hunnit med hemåt. Båda mittbackarna stod kvar och signalerade (felaktigt dessutom) för offside så att Dyer alldeles för omarkerad kunde stöta in bollen bakom Warner. En riktigt dålig insats av såväl Muscat som mittbackarna Ward och Nethercott.
Men Millwall utjämnade efter en dryg halvtimme efter att långa Bob Peeters nickskarvat bollen vidare till Paul Ifill som pressade in den vid första stolpen. Innan dess hade Tony Warner i mål avstyrt ett friläge när backlinjen än en gång inte hann med. Då fanns det hopp.
Men så var det ju det här med Kevin Muscat. På övertid i första halvlek vinner han enkelt en chansboll i kamp med Danny Webber i Millwalls straffområde. Men innan han börjar avancera framåt i banan med den överspelade Webber bakom sig svarar han för matchens mest idiotiska beslut. Avsiktligt kliver han med full kraft Webber på smalbenet och domaren blåser för straff och plockar utan att tveka fram det röda kortet. Ingen Millwall-spelare tar Muscat i försvar efter avblåsningen. Mittbacken Neil Cox tvekar inte utan dundrar in bollen till höger om Tony Warner som går åt fel håll.
Under den andra halvleken fanns det egentligen ingenting som tydde på att Millwall skulle få med sig en poäng hem. McGhee ändrade om i laget under pausen och både David Livermore och Paul Robinson fick komma in utan att nå önskat resultat. Med en man mindre på plan fick Millwall jaga mycket boll men kom allt som oftast tvåa på dem. Watford fick matchen precis dit man ville och spelade bra utefter sina förutsättningar.
Efter sju spelade omgångar måste man däremot säga att Millwall har förtvivlat svårt att spela ihop en slagkraftig startelva. På mittfältet var Tim Caill trots en bra målchans direkt dålig, Dennis Wise utanför spelet under alldeles för stora perioder och backlinjen får rakt igenom underkänt.
Det var ingen ful match som spelades på Vicarage Road och det är inget annat än ett mirakel hur domaren kunde hinna med att dela ut åtta varningar och en utvisning på 90 minuter. En insats av Herr Knight som till och med skulle göra de sämsta Allsvenska domarna gröna av avund. Jag försvarar inte utvisningen på Muscat, men tror däremot att en annan spelare utan samma värstingstämpel på sig skulle kunna ha kommit undan med det.
Watford hade innan lördagen endast gjort två ligamål, nu tilläts man göra tre och ta sin första seger den här säsongen. Manager Mark McGhee har mycket att fundera på inför tisdagens match mot Wimbledon. De kritiska röster som hela tiden har funnits där börjar bli fler och fler.
Watford 3-1 (2-1) Millwall
1-0 (´08) Bruce Dyer
1-1 (´34) Paul Ifill
2-1 (´46) Neil Cox, straff
3-1 (´92) Ashley Young
Publik: 11,350 (960)
Warner - Craig (´45 Livermore), Ward, Nethercott, Muscat - Fofana (´61 Harris), Roberts (´45 Robinson), Cahill, Wise - Peeters, Ifill.
