Nattsvart på The Den
Publiken krävde managerns avgång när ett riktigt uselt Millwall förlorade med enda målet hemma mot formstarka Preston.
Statistik från kvällens match:
0-6 i skott på mål
3-9 skott utanför mål
1-5 hörnor
4-1 varningar
och 24-12 i orsakade frisparkar
Egentligen behöver man väl inte tillägga så mycket. Siffrorna talar för sig själv. Men jag gör ett försök.
Sanningen är väl att Millwalls manager, Mark McGhee, aldrig har varit särskilt populär bland fansen. Detta trots att han förde laget från Division 2 hela vägen fram till play-off första året i "ettan". Förra säsongen, vilken förstördes på grund av skador på nyckelspelare, började missnöjet växa sig starkare och starkare.
Inför kvällens match mot Preston North End var Millwall fortfarande obesegrade på hemmaplan, ändå diskuterades managerns avgång på gästböcker och pubar runt om. Och när domaren efter 90 minuter förkunnade matchen slutspelad hade slagorden "McGhee out" ekat inne på arenan länge och ljudligt. Men det är inte Paul McKenna segermål och att Millwall förlorar som är den främsta anledningen till supportrarnas ilska. Det är sättet Millwall förlorar på.
Lite överraskande ställde Mark McGhee en 3-5-2-formation på benen idag, inget fel i sig. Men däremot är något fel när han tycks ha lagt lappar med spelarnas namn i en skål och sedan lottat fram vilka positioner de ska spela på. Ikväll spelade vi med en högerback som vänsterback (Muscat), vår enda högermittfältare som anfallare (Ifill), en innermittfältare som högerytter (Wise), samt att han fortsatte att matcha Livermore till vänster på mittfältet, en position han flera gånger visat att han inte behärskar. Snabba yttermittfältaren Fofana då? Nej, han fick snällt stanna kvar på bänken. Istället för att flytta ner Ifill till mittfältet plockade man ut lagets kreativa spelare, som låg bakom våra enda målchanser, och bytte in Peeters med tio minuter kvar att spela. Ridå.
Frustrationen på planen speglade sig även i domarens matchprotokoll i form av fyra ganska onödiga varningar. På läktarna spydde den lilla men högljudda publiken ut sitt missnöje. Och det stannade inte vid McGhee och hans uttagningar, utan det sjöngs även för Robbie Ryan som anses orättvist behandlad och nu är ute i kylan trots att han av många anses vara klubbens bästa spelare.
Gästande Preston förtjänar dock beröm. Man fick matchen precis dit man ville och har nu fem segrar på de senaste sex matcherna, vilket tagit klubben upp till nionde plats i tabellen. I slutet pressade man på för fler mål, endast tack vare en gnutta tur och Tony Warner höll förlustsiffrorna nere. En rejäl förbättring krävs av Millwall och detta med start redan på lördag när vi spelar mot Sheffield Utd. Serieledande The Blades vann ikväll med 2-0 borta mot West Bromwich och ser mycket starka ut. Till dess krävs en fungerande taktik från managern och en helt annan inställning från spelarna. Man får faktiskt inte glömma att det fortfarande är elva spelare där ute som gång på gång underpresterar, oavsett vad McGhee säger åt dem.
Millwall 0-1 (0-0) Preston NE
0-1 (´51) Paul McKenna
Publik: 8,015
Warner - Ward, Roberts, Robinson - Muscat, Livermore (´62 Nethercott), Cahill, Wise, Dunne (´58 Whelan) - Ifill (´80 Peeters), Harris.
