Infor Millwall-West Ham
Forsta riktiga derbyt soder om floden pa 12 ar - som vi har langtat!
Pa sondagen spelas en av de viktigaste fotbollsmatcherna - tillsammans med FA-cupaventyret - pa manga, manga ar for de som ar uppvaxta i sydostra London. For manga av invanarna i New Cross, Peckham, Deptford, Bermondsey och sa vidare handlar matchen mot West Ham om sa mycket mer an fotboll. Det ar vi mot dom, det ar lokalstolthet och en over 100 ar gammal rivalitet. For forsta gangen pa over 12 ar kommer pojkarna i "claret and blue" soder om floden, for forsta gangen till the New Den, och dom kommer att fa ett hett mottagande!
Precis som infor de senaste matcherna ar bade spelande managern Dennis Wise och mittbacken Darren Ward fragetecken. Den forstnamnda fick sy sju stygn i knaet efter forsta motet med Tranmere och "Wardy" har spelat de sista matcherna pa smartstillande sprutor. Everton-anfallaren Nick Chadwick har atervant till London pa lan, for andra gangen den har sasongen, men om inga sena skador intraffar ska han inte komma narmare startelvan an en plats pa banken.
Pojkarna i "claret and blue" har enligt de brittiska tidningarna flera viktiga spelare skadade. Matthew Ertherington har problem med benet, Hayden Mullings ryggen och Steve Lomas foten. Daremot atervander fore detta Wimbledon-spelaren David Connolly igen. Men sedan ar det alltid sa att infor viktiga matcher, specielt derbyn, morkar garna tranarna for att inte ge motstandarna nagra fordelar. Orovackande ar dock att Danny Dichios matchtroja inte fanns upphangd i omkladningsrummet pa The Den - utan ska man tro det vi sag spelar i sa fall Harris och Chadwick pa topp. Later otroligt och forhoppningsvis fanns det en forklaring till varfor den langa anfallarens troja, med nummer 10 pa ryggen, saknades.
Utan tvekan har Millwall fatt ett enormt lyft efter att Dennis Wise tog over som manager i slutet av oktober. Semifinal i FA-cupen, for forsta gangen pa 67 ar, och en imponerande klattringen i ligan talar sitt tydliga sprak. Millwall ar att rakna med, vilket blott en forlust under 2004 och sju segrar pa de tio senaste cup-och ligamatcherna ocksa bekraftar.
West Ham maste ga upp igen. Pressen fran sponsorer och fans ar enorm. West Ham har ett lag med stjarnor som Marlon Harewood, Bobby Zamora och Michael Carrick och vardet pa deras spelare ar sakerligen flera ganger det dubbla jamfort med vara anonyma hjaltar. West Ham anses spela underhallande, vi anses sparka och springa. West Ham och Bobby Moore lag bakom Englands enda VM-guld 1966, vi har aldrig vunnit nagonting overhuvudtaget. Men faktum ar att vi bryr oss inte. Vi ar Millwall och oavsett vad ska West Ham smyga hem igen efter matchen med noll poang i bagaget. Vi vill inte att det ska vara vackert. Vi vill inte bli hyllade i media, vara bekvama eller passa in. En av grabbarna nere i South Bermondsey satte ord pa hur folk kanner infor matchen; "We're Millwall and we don't give a fuck!"
Senast West Ham vagade sig soder om Themsen (1992) vann Millwall med 2-1 pa the Old Den. Hoppas grabbarna gor oss lika stolta pa sondag.
"Miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii"
