Stora stygga Millwall...
En händelse, på inget sätt värre än vad som förekommer varje helg i det engelska ligasystemet, börjar få fåniga proportioner.
Hela situationen andas samma luft som när skolfröken tar två små slagskämpar i öronen och en av dem försvarar sig med att säga "han började retas". Kom igen, det är patetiskt! Lika väl som det finns en minoritet Millwall-fans som tydligen tycker det finns en mening i att håna scousers för en hemsk läktarolycka långt tillbaka i tiden så finns det, tro mig, en minoritet Liverpool-fans som har häcklat Graeme Le Saux för påstådda homorelationer, ljudligt deklarerat vad de tycker om David Beckhams fru och med sånger förödmjukat tyska motståndare med det faktum att deras land förlorat två fruktansvärda världskrig där många miljoner människor förlorade livet. Lika osmakligt och barnsligt som det är att sjunga om Heyselkatastrofen är det att häckla människor för deras sexuella läggning, kalla tjejer för hora eller andra nedvärderande ord, och för att inte tala om de smädelser som tyska fotbollsspelare och supportrar konstant får ta emot. Jag skulle önska att ni med Milan Baros på affisch hemma i sovrummet, och som växt upp med legenden om The Kop, tar det i beaktning nästa gång ni tänker likgöra Millwall med jordens avskum.
Föga förvånande så visar en snabb titt på nätet att de flesta artiklar om händelsen på The Dens norra läktare igår kväll har rubriker som får en att tro att det är Millwalls fans som bråkat med den lokala ordningsmakten, igen. Liverpool må vara en av världens mest kända fotbollsklubbar, men fortfarande idag år 2004 finns det inget som säljer lika bra som Millwall-huliganer.
Mer förvånande ser jag på diverse Liverpool-anknytna hemsidor att hemmapubliken ska ha hånat en av gästernas färgade spelare med apljud. Detta gör mig långt mer upprörd än någon Hillsborough-sång i världen. Dels på grund av att Millwall under matchen hade tre egna svarta spelare på planen, men än mer för att det område som klubben representerar är var tredje invånare från en etnisk minoritet och faktum är att över 100 olika språk talas av barnen i skolorna i Southwark och Lewisham. Alla som bekantat sig med den här delen av sydöstra London vet att här bor massor av människor från främst Karibien, China, Vietnam, Cypern, Somalia och Kroatien. Glädjande nog hörde jag själv ingenting av detta under matchen och inte heller media har bekräftat dessa påståenden. FA, som idag meddelat att man ska undersöka händelserna i samband med matchen, skriver inte heller något om några rasistiska utspel. Min gissning är att dessa uppgifter har samma sanningshalt som när TV-kommentatorn igår kväll sa att Millwall-fansen slogs med polisen på läktaren.
Ytterligare ett klargörande är på sin plats. Enligt uppgifter i media har en handikappad person skadats i samband med att föremål, främst stolsitsar, kastats mot planen. Vissa har velat få även detta till ett dåd av Millwall-fansen. Då jag med över trettio Millwall-matcher på plats anser mig ha tillräckligt med kött på benen vill jag kommentera även detta. På The Den placeras alla handikappade personer, och deras skötare, längst ned på den västra läktaren mot bortaläktaren till, detta oavsett deras lagtillhörighet. Om en person på denna plats skadats av ett flygande föremål bör detta enligt all logik ha kastats från bortaläktaren, där uppemot sjuttio stolssitsar enligt en Millwall-talesman förstörts, i riktning mot Millwall-fansen.
I ett officiellt pressmeddelande från Millwall skriver man att efter att ha studerat videoupptagningar från läktaren är man av åsikten att händelsen föranleddes av, håll i er nu, att en Liverpool-supporter som genom en svartabörsförsäljare köpt biljett på västra läktaren gav sig på en Millwall-anhängare. Vad får jag för odds på det? Någon? Att detta inte direkt har belysts i media eller av Liverpool-angängare är förstås ingen överraskning för oss luttrade fans.
Politisk korrekthet är inte min grej men när saker och ting börjar ta rent av fåniga proportioner framtvingar det en reaktion hos mig. Att 15 år senare sparka sönder stolssitsar och leka huliganer bakom en knähög nätavspärrning när någon, om än på ett ordentligt osmakligt sätt, retar en känns faktiskt offside. Länge hade staden Liverpool landets mest avskydda fotbollssupportrar, av anledningar vi inte behöver gå in på nu, men två för sporten vi älskar tragiska händelser har uppenbarligen lett till någon legitim särbehandling som jag inte förstår.
West Ham-huliganer jagade en gång ned två Millwall-supportrar på spåren vid New Cross Gate Station, och en av dem blev påkörd av tåget och dog. Trots att detta uppmärksammades av våra antagonister som "one-nil and the game haven't even started" har detta aldrig varit en accepterad ursäkt för att sparka sönder stolar på Upton Park. Face it.
Glöm inte att små hundar skäller - stora hundar bits!
Fotnot: Millwall-sidan på Svenska Fans tar kraftfullt avstånd från våld och rasism.
