Burnett är inte bitter
Dennis Burnett var kanske aldrig en stjärnspelare, inte den som gjorde det där extra - men historien har visat att det i Millwall istället är de hårda grovjobbarna med omutlig inställning som går hem hos fansen, i den kategorin hör Burnett definitivt hemma.
Ironiskt nog kommer två av Millwalls främsta försvarsspelare någonsin - Harry Cripps och Dennis Burnett - från våra rivaler i lila och blått på andra sidan floden.
Burnett skrev på för Millwall i augusti 1967 i en affär värd £15.000. Som ytterback, mittback och libero missade Burnett mellan 1967 och 1973 bara tre matcher - vilket är ett fantastiskt facit! När bästa kompisen Cripps blev skadad och missade säsongen 1971-72 fick han dessutom äran att bära lagkaptensbindeln. Det året gick Millwall miste om avancemang till den högsta divisionen på grund av färre gjorda mål än Birmingham. I den sista omgången vann Millwall med 2-0 mot Preston NE, vilket innebar att Birmingham tre dagar senare var tvungna att vinna borta mot Leyton Orient.
Burnett tror att det var mer än två poäng som stod på spel den kvällen på Brisbane Road:
"Ryktet gick att en rik Millwall-supporter hade erbjudit Leyton en rejäl summa pengar ifall dom vann. Men innan matchen pratade jag med en av deras spelare som sa att dom hade blivit erbjudna mycket mer för att inte göra sitt bästa", har Burnett sagt i en intervju med South London Press.
"Men det ska sägas att Birmingham spelade brilliant den kvällen. Jag tror att dom var inne i en svit på 21 matcher utan förlust."
Nästa säsong, i slutet av oktober 1973, såldes Burnett till Hull City för £70.000 efter att ha kommit i onåd med managern Benny Fenton.
"Jag var missnöjd - det kändes som Millwall stod still, man sålde sina bästa spelare och vi andra fick knappt betalt. Antar väl att jag tyckte gräset var grönare på den andra sidan", erkände Burnett senare.
I mars 1975 hämtade Millwall hem försvararen igen, den här gången på lån, för att med hans hjälp försöka undvika nedflyttning. Men Millwalls kraftansamling misslyckades och efter bara sex matcher på The Den fortsatte Burnetts karriär istället i Brighton, och senare Ilford innan han som så många andra på den tiden flyttade till USA för att tjäna några sista dollar som fotbollsproffs (St. Louis Stars) innan han la skorna på hyllan.
Efter äventyret på andra sidan Atlanten ville Burnett återvända till Millwall, nu färdigutbildad FA-tränare, för att hjälpa till som coach - men den dåvarande managern Gordon Jago hade stängt dörren.
Burnett växte upp i Bermondsey och sparkade som liten knatte boll runt om Alscot Road med sina kusiner John och Alan Dennis, som sedan skulle komma att bli proffs i Arsenal respektive Tottenham. Anmäld av sin far åkte Burnett för att provspela med West Ham, och det gick rätt hyfsat för honom och inom ett par veckor erbjöds han, Rodney Marsh och Harry Redknapp kontrakt på Boleyn Ground värt £12 i veckan.
Under sina totalt 48 matcher för West Ham gjorde han inte så mycket väsen av sig. Mest uppmärksamhet fick Burnett nog när han gjorde mål mot Oldham med en rensning slagen 10 meter utanför eget straffområde och som studsade på den isiga planen förbi målvakten.
West Hams manager Ron Greenwood försökte sedan byta honom mot Charltons Billy Bonds och blev rasande när Burnett sa nej. Det var då Millwall höll sig framme.
* * *
Istället för i Millwall hittade Burnetts agent ett tränarjobb - i Norge!
"Jag var först lite tveksam, jag menar är det inte alltid mörkt där? Men jag träffade Hauger's ordförande i London och allt löste sig fint."
Första träningen skedde på en delvis snötäckt grusplan i fyra minusgrader och fick senare avbrytas när en av spelarnas hästar tog sig in på planen. Men det skulle komma att gå bra för Burnett. Laget blev uppflyttade två gånger på tre år, fick spela i den högsta divisionen och tog sig till final i norska cupen, vilken man tack vare ett självmål och en straff förlorade mot Viking, som också vann norska ligan. I Cupvinnarcupen besegrade man bland annat schweiziska Sion. Burnett trodde att detta skulle kunna ge honom ett managerjobb i England och flyttade hem.
"Men det gick inte. Man tycks få mer beröm som ungdomstränare i division fyra än för att ha nått framgång utomlands. Det känns om man måste känna rätt människor eller kunna rabbla namnen på alla spelare i seriesystemet för att erbjudas ett jobb i England - och det kan du lära sig genom att titta på Sky Sports! Varje gång jag sökte ett jobb sa dom alltid att Norge var ett Musse Pigg-land. Det var som att säga du har lärt dig att simma i havet men du kan inte simma i en pool."
Idag är Burnett manager för Saltdean FC. Jobbet som manager för Millwall har han sökt flera gånger, senast var 1997, men alltid har han fått 'nej tack'. Ändå säger han sig inte vara bitter på Millwall.
"Näe, möjligtvis skulle jag inte ha flyttat till USA. Om jag istället hade stannat i Millwall hade jag nog naturligt kommit att fortsätta i någon form av tränarroll. Men det är alldeles för länge sedan nu."
* * *
Den Premier League-aktuelle mittfältaren Paul Ifill spelade två testmatcher för West Ham innan han tillslut hamnade i Millwall.
"I den första matchen gjorde han två mål och spelade fram till 3-0", säger den idag 60 år gamla Burnett.
"Men efter matchen pratade alla istället bara om en viss Joe Cole. I den andra matchen gjorde han ett till fantastiskt mål, spelade fram till ett till, men fortfarande ingen reaktion från West Ham. Då plockade jag fram telefonen och ringde för Pauls räkning till Jeff Burnige i Millwall. Han och Bob Pearson kom och tittade på honom och skrev sedan kontrakt med honom på en gång."
På så sätt fick Burnett göra lite nytta för Millwall.
Dennis Burnett spelade totalt 293 matcher och gjorde åtta mål för Millwall. Han var kanske aldrig en stjärnspelare, inte den som gjorde det där extra - men historien har visat att det i Millwall istället är de hårda grovjobbarna med omutlig inställning som går hem hos fansen, i den kategorin hör Burnett definitivt hemma.
Han är dessutom en av de få Millwall-spelare som har representerat det engelska landslaget medan han fortfarande spelade i den blåa tröjan.
