Vi ska inte lura oss själva
När ett lag sparkar en manager leder det till spekulationer. Det är naturligt. Särskilt om det sker 36 dagar efter han fått jobbet.
Att påstå att Millwall som klubb inte mår bra vore idag ett rejält understatement. Det som till synes började som en maktkamp mellan den då nya ordföranden och den dåvarande managern Dennis Wise har eskalerat och nåt i det närmsta ofantliga proportioner. Sedan den 8 maj har det på The Den hänt mer än vad som inträffar i andra klubbar på flera år.
Eller vad sägs om detta axplock;
Klubbens kanske mest framgångsrika manager någonsin avgår eftersom han inte delar den nya ordförandens strategi, klubbens av fansen utsedde bästa spelare för andra året i rad säljs till en rivaliserande klubb som dessutom nyss har relegerats, klubbens lagkapten flyttar till Australien för ägna sig åt Kalle Anka-fotboll, klubbens mest talangfulla spelare vilken det talats om att man ska bygga laget kring säljs, klubben utser en före detta spelare och spelmissbrukare till ny manager, klubbens oslipade diamant och tillika skotska landslagsman flyttar till en klubb som hamnade fem poäng under oss förra säsongen för att man inte hunnit erbjuda honom ett nytt kontrakt, klubbens näst bästa målskytt bjuds ut men när man accepterat ett bud och spelaren kommit överens om ett kontrakt ändrar man sig, klubben skrattas ut i media varpå affären går igenom efter att man ännu en gång ändrat sig, klubbens nytillträdde ordförande avgår ”av personliga skäl” men sitter kvar i styrelsen, klubben har med mindre än två veckor kvar till premiären förlorat 10 spelare från föregående säsong, klubbens enda nyförvärv är en League One-mittfältare som inte fick nytt kontrakt i Swindon, klubbens för 36 dagar sedan nytillträdde manager får sparken, klubben utser den nyss sparkade managerns val av assisterande manager till ny manager.
I grova drag så är detta vad som har hänt under sommaren. Visst, kanske lite ironiskt och inte så lite bittert men det är ju en av de få rättigheter man faktiskt äger som betalande fotbollssupporter.
Millwalls kanske främsta akilleshäll är lögnerna så jag ser det. Man trodde, eller i alla fall hoppades att det skulle bli bättre under Jeff Burniges ledning, men så blev ej fallet. Att klubbens ekonomiska situation är allt annat än tillfredställande står klart och tydligt. Men hur illa är det? Blir nästa steg att klubben går in i Administration och drabbas av poängavdrag? En snabb huvudräkning visar att spelarförsäljningarna måste genererat minst £2 miljoner. Ändå tycks det inte finnas pengar åt nyförvärv, utan det har istället spekulerats i att ytterligare välavlönade spelare i laget är på väg bort.
Nu ska vi inte räkna ut Millwall. Visst finns det talang i truppen med en handfull intressanta namn som Marvin Elliott, John Sutton, Barry Cogan och Mark Phillips. Och vi ska inte stirra oss blinda på försäsongsresultaten. Men det som vi alla är överens om är att laget måste förstärkas - och det inom alla lagdelar. Den ekvationen går inte ihop utan pengar.
Ny manager blir alltså Colin Lee. På sätt och vis kan det tyckas märkligt att hans namn aldrig dök upp tidigare under sommaren då Millwall jagade en efterträdare till Dennis Wise. Det som slår en när man talar om Lee, som varit arbetslös sedan han under märkliga omständigheter fick lämna Walsall för 15 månader sedan, är att det faktiskt finns tre faktorer som gör honom mycket lämplig på posten: han är vann att arbeta utan ekonomisk backning, han är van att kämpa undan nedflyttning och framförallt så ger han ett realistiskt intryck.
"Jag blev tillfrågad om jag var beredd att ta över positionen som manager för Millwall. Det var självklart svårt för mig eftersom Steve är någon jag känner, en kille som jag spelat tillsammans med, och det var ärligt talat en obekväm situation. Men jag är faktiskt manager, jag är fotbollstränare och jag har saknat det här i 15 månader", säger han i sin första intervju.
"Det här ger mig chansen att komma tillbaka, chansen att sätta tänderna i ett jobb som jag bara kan beskriva som det allra svåraste under min karriär. Vi vet alla att laget har slagits i spillror sedan förra säsongen och det är nu mitt uppdrag att sätta ihop ett lag som kan utmana i serien den här säsongen. Vi ska inte lura oss själva, det här är ett jätte, jätte svårt jobb."
Den före detta Tottenham-, Chelsea- och Brentford-spelaren beskrivs som en organiserad, målmedveten och defensiv manager som är van att arbeta med små medel. Efter en kortare tid i Watford fick han sitt genombrott i Wolverhampton. Först som assisterande manager till den Millwall-bekante Mark McGhee, men sedan som permanent manager när skotten fick sparken. Men Lee hamnade dock i onåd hos Wolves-ledningen och på Molineux var de pund som ämnades till förstärkningar under hans tid lätträknade. Inte riktigt samma situation hans efterträdare Dave Jones satt i. Ändå blev han kvar i två säsonger innan parterna bestämde sig för att separera. Förutom tiden i Walsall där kampen undan nedflyttning blev till hans vardag har han skaffat erfarenhet som höger hand åt Paul Jewell vars Wigan tog klivet upp till Premier League i maj.
Spekulationerna om varför Claridge efter blott 36 dagar fick lämna klubben är många. Det enda vi vet är att han fick beslutet på ett möte med styrelseledamoten och tidigare ordföranden Theo Paphitis. På det mötet hade Claridge tänkt föreslå Colin Lee som assisterande manager. Men något hände innanför de stängda dörrarna och Lee erbjöds istället Claridge jobb. Ridå. Sedan tidigare har det mumlats om att Paphitis aldrig ville ha Claridge som manager utan att det var den då nytillträdde ordföranden Burniges egna beslut. Krångligt? Japp, det är Millwall det här.
Målvakten Andy Marshall sa idag till BBC:
"Jag är en erfaren spelare. Jag har upplevt många försäsonger, men den här sköttes inte rätt."
Närmare sanningen än så kommer vi nog inte. Millwalls styrelse fortsätter sin minst sagt ljusskygga verksamhet bakom de tunga ekdörrarna och väldigt lite av det som sipprar ut tycks kunna bekräftas.
Millwalls målsättning säsongen 2005/06 är att hänga kvar i The Championship.
Vi ska inte lura oss själva, sa Lee.
