NAC Breda - PEC Zwolle
Inför Millwall - West Ham
Årets match - hemma mot West Ham. En oerhört viktig match, både på grund av traditioner och en evighetslång motsättning. Även rent fotbollsmässigt en ohyggligt viktig match. Seger och vi hamnar på hyfsat säker grund, förlust innebär att WH klättrar upp mot den absoluta toppen, och vi kommer farligt nära nedflyttningsstrecket. Eller är det bara en match bland alla andra i den inledande serielunken? Det får vi se.
Alla kan vid det här laget historierna om Millwall och grannarna WH. Hur båda lagen grundandes av arbetare i södra London, som konkurrerade både om arbete och på planen. Lagen möttes oräkneliga gånger under mellankrigstiden, vilket ökade rivaliteten. På senare tid har lagen inte möts så många gånger, men det har bara ökat spänningen inför varje match, stök och bråk är mer regel än undantag när lagen möts. Otaliga filmer och böcker har gjorts om fenomenet, den ena mer värre våldsrunkande än den andra.
Ingen var gladare än Millwall när WH åkte ur PL förra året, vilken den numera legendariska flygplansbanderollen visade. WH vill ingen annat än att visa Millwall vilka som är storebror och täppa till käften på oss. Vi vill ingen annat än att vinna – till vilket pris som helst. Lagen och framförallt supportrarna har laddat hela sommaren och i helgen kommer klimax.
Men trots allt runt omkring så är det en fotbollsmatch som ska spelas. West Ham har inlett säsongen bra och ligger på fjärde plats. Olustigt för oss så har tre av deras fyra segrar kommit på bortaplan vilket tyder på starkt psyke. De har gjort mer än dubbelt så många mål som oss, och släppt in ett färre. De har värvat bra i sommar, och kronan på värvningarna måste vara Newcastles Kevin Nolan, en fullfjädrad PL spelare som är väldigt viktig för sitt lag. Glädjande för oss så lämnade Scott Parker nyligen. Men trots det en väldigt fin och stark trupp.
Millwall spelade förra helgen med sina nyförvärv Feeney och Simpson. Matchen gick inte alls bra, utan det blev förlust med hela 0-3 mot Birmingham. Glädjande är att Feeney enligt uppgift var riktigt duktig och har kommit bra in i lagen. Simpson hade inte en av sina bästa dagar. Vi snittar ett mål per match, men de senaste tre matcherna har vi inte lyckats göra ett enda. Oroväckande, chanserna finns med avsluten är inte tillräckligt bra. Vi saknar en måltjuv, en avgörare, en Morison. Förhoppningen är att det lossnar för Simpson och målen börjar droppa in.
Ovan nämna Feeney spelade som sagt bra, men han har petat James Henry, en av mina personliga favoriter i Millwall. Troligen får Henry sitta på bänken igen på lördag, men jag skulle gärna vilja se båda på plan samtidigt, även om de konkurrerar om samma platser. Trotter kom tillbaka förra helgen och fick lika goda omdömen som Feeney, och han lär spela. Bouazza och Mkandawire gjorde inte sina bästa matcher i Millwalltröjan, men jag har svårt att se några ersättare för dem. Racon är borta i två veckor till. Om Jackett spelar 4-4-2 blir det ännu en match på bänken för Adbou.
Längst fram har vi centertanken Henderson och kollegan Simpson. De måste börja leverera nu. Backlinjen som tyvärr sett lite svajig ut kommer nog att vara den samma.
Jag har inga bra känslor inför matchen, det känns som det kan gå hur illa som helst. Som tur är brukar jag sällan ha rätt i mina förutsägelser. Det kommer att vara fullsatt och en enorm stämning, och jag hoppas och tror att alla från Millwallforumet här på svenska fans som reser över skriker, skrålar och sjunger Millwall till en oväntad och skön seger.
Troliga lag
Millwall:
Forde
Dunne, Robinson, Ward, Craig
Feeney, Mkandawire, Trotter, Bouazza
Henderson, Simpson
West Ham:
Green
O’Brien, Reid, Tomkins, McCarthy
Bentley, Nolan, Noble, Lansbury, Taylor
Cole
MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!
