Några funderingar efter Malaysia XI - Manchester City 1-3
Manchester City avslutade turnén i Asien under måndagen med att besegra en kombination från Malaysia. Nu återvänder laget till Manchester för att fortsätta förberedelserna inför ligastarten den 19 augusti. De lediga spelarna som spelat EM i fotboll kommer nu att ansluta till träningen.
Manchester City spelade på nytt en match i Asien mot en landslagskombination från Malaysia under måndagen. Till uppbyggnadslägret i Österrike och turnén i Asien har samtliga spelare som deltog i sommarens EM spel fått ledigt i från. Dessutom har Edin Dzeko inte deltagit på grund av skada, Micah Richards spelar OS fotboll för Storbritannien och till den avslutande matchen mot Malaysia fanns inte heller Vincent Kompany med när han blev skadad mot Arsenal.
Med andra ord är har vi det varit b-laget förstärkta med Yaya Toure och Sergio Aguero som varit på träningsläger och turné i Asien.
Frågan är hur detta kommer att påverka laget i de närmaste matcherna när många spelare ligger efter med förberedelserna? Matcherna mot Arsenal och Malaysia XI och Besiktas för den delen har gett en hel del oprövade kort och några utlånade spelare möjligheten att få visa upp sig i A-lags miljö, när merparten av de ordinarie spelarna varit på semester. Matchen mot Malaysia XI mönstrade Mancini följande startelva:
Pantilimon
Savic - K Toure - Zabaleta
A.Johnson - A Razak - Y Toure (c) - D Suarez - A Kolarov
Carlos Tevez - Sergio "Kun" Aguero
Matchen spelades under extrem värme och luftfuktighet och det som imponerade på mig var att Manchester City lyckades hålla så pass högt bolltempo under hela matchen och att passningsspelet var strålande under hela matchen.
En annan detalj i spelet är att Mancini för andra matchen på raken valde att spela med en 3-5-2 uppställning. Denna uppställning valde Italien att spela med under EM och Napoli hade även de framgångar med spelsättet under fjolåret.
Det skall bli intressant och se om Mancini även kommer att praktisera detta spelsätt mot Chelsea i Community Shield den 12 augusti. För egen del kan jag tänka mig att det kan fungera på hemmaplan mot lag från den undre halvan av ligan.
Det finns naturligtvis fördelar med att spela ett 3-5-2 spel där man låser upp stora delar av motståndarnas backlinje till defensiva uppgifter och kan få rejält tryck på motståndarna givet att man är bollhållande lag. Dock finns det klara nackdelar med spelsättet som jag ser det. När det gäller defensiven blir det ofta tre mittbackar och på kanterna använder man sig av ofta av ytterbackar vilket i praktiken innebär att man spelar med fem backar och inte tre som det var tänkt. Gör man inte det utan som igår låter Adam Johnson ta hand om en kant så får de offensiva spelarna lägga ned stor kraft i löpningar "hemåt". Fördelen med 4-2-3-1 är att de två balansspelarna på mitten kan täcka ytor och att de tre offensiva spelarna till största del kan ägna sina krafter åt offensiven. Den sista nackdelarna är att man släpper stora ytor för spelvändningar och att mittbacken måste ta långa löpningar i sidled för att ge understöd till sina "ytterbackar". Ett paradexempel på detta var målet som Malaysia gjorde när Zabaleta kom på mellanhand och deras forward fick gata framåt och den nyligen inbytte Boyata inte hann med att ge understöd.
För egen del är jag klart tveksam om detta spelsätt kommer att hålla mot de verkligt bra lagen i Premier Leauge. Säsongen 2002-03 försökte det taktiska oraklet Kevin Keegan spela 3-5-2 med Manchester City. Jag minns den sista matchen i den exprimentfasen mot Chelsea på bortaplan den 22 mars 2003. Slutresultatet blev 0-5 och det var bara och vända spel på tomma ytor för hemmalaget och taktiken kändes som ett självmord. Men City har bättre spelare tio år senare så osvuret är bäst.
Ser man till insatserna i Österrike och Asien så har vi fått en del positiva och negativa svar från spelarna som fått chansen. De unga löftena i form av den 16-årige Marcos Lopes och den 18-årige Denis Suarez bör bägge få chansen i A-truppen kommande år. Även Abdul Razak har gjort bra från sig men frågan är hur mycket speltid den snart 20-årige defensive mittfältaren kommer att få under nästa säsong? Dessutom har vi löften i form av Karim Rekik, Jose Angel Pozo och Jordi Hiwula som alla bör ges chansen i A-truppen. Som grädde på moset finns även John Guidetti att tillgå.
Men för att dessa spelare skall få chansen krävs att det städas lite i A-truppen och Boyata som inte gått framåt under de sista säsongerna är nu 22 år och måste i mina ögon lämna plats för nya talanger. Även Michael Johnson, Alex Nimely, Vladimir Weiss, Abdisalam Ibrahim måste lämna City för att ge plats åt mer utvecklingsbara spelare. Vad Luca Scapuzzi och Filippo Mancini har att göra med A-laget har jag svårt att se. Mancinis bägge söner är nu 20 och 22 år och borde hitta egna klubbar att representera. Pappa skall inte behöva underhålla dem och fixa kompisar från Italien.
Ser man till behoven av nya etablerade spelare till kommande säsong så känns behoven av en mittback allt starkare efter att ha sett Stefan Savic in action i två matcher. Han agerar utan självförtroende och även mot det mediokra motståndet som Malaysia XI bjöd på så är hans passningsspel på tok för svagt. Han skulle må bäst av att få spela samtliga matcher i någon klubb som utlånad under kommande säsong.
Till sist så var Kun Aguero, Carlos Tevez och Yaya Toure riktigt bra i matchen mot Malaysia XI. Av de yngre spelarna så utmärkte sig Denis Suarez med ett moget och klokt spel om man bortser från några bolltapp under de första 20 minuterna. Pantilimon som vaktat målet har gått framåt rejält och bevisat att han håller i enstaka matcher. Dock är hans fötter inte riktigt i "Joe Hart klass".
