Leicester - Manchester C
Upp till kamp
Ingenting är sig riktigt likt sedan Rafa Benitez i fredags äntrade scenen. På måndagskvällen går han tillsammans med ett gäng hårt ansatta fotbollsspelare upp i ringen för rond 1 borta mot serieledarna Leicester. Frågorna är många, svaren är oklara – målet är glasklart.
För att inleda: Overklighetskänslan
På bara ett par dagar känns hela Newcastle pånyttfött. Den känslan kom redan när den här bilden uppenbarade sig på sociala medier. Och sedan dess har det gått snabbt. Världstränaren Rafa Benitez kritade på kontraktet, kallade in laget för extrainsatt träning, drog på sig träningskläderna och sedan dess har jag, och säkert väldigt många med mig, egentligen aldrig blickat bakåt igen.
Om man ber supportrar till exempelvis Napoli, Inter och Real Madrid om deras syn på Benitez lär tongångarna vara hårda, men här och nu, i Mike Ashleys sargade Newcastle tas den meriterade spanjoren förstås emot med vidöppna armar. Här har mediokra, och inte sällan katastrofala lakejer till tränare passerat förbi. Oftast i ligatabellens undre och förruttnade land.
När träningsbilderna från de senaste dagarna nu strömmar ut står i stället en Champions League-vinnande MANAGER där iförd träningsjacka med Newcastle-emblem på. Med sig har han en tränartrio, som precis som han själv inledde säsongen med att dela ut instruktioner till Cristiano Ronaldo i en av världens absolut allra största klubbar. På Bentons träningsanläggning står nu en manager som bland annat vunnit ligan med Valencia två gånger, som vunnit Champions League med Liverpool, och Europa League med Chelsea. Den Newcastle-anhängare som inte känner en kittlande känsla, en förhoppning och ja, även en jävla stolthet, är redan förlorad för alltid.
Den bistra verkligheten tycks alltså ha hunnit ikapp Ashley. Med risken att gå miste om oändliga mängder pengar i tv-intäkter har klåparna i klubbens toppskikt tvingats att välja en annan väg. Kanske är det som Noa skriver i Expressen. Att klubbens agerande är en kapitulation för sporten fotboll. Man kan inte se det på annat sätt än att det växande glappet till platserna över strecket har tvingat Ashley att trycka på den stora feta röda knappen. Med tanke på summorna som lagts på spelarköp det senaste halvåret har tecknen redan funnits där. Om uppgifterna att klubben kontaktade Benitez redan inför den här säsongen stämmer stärks tesen ytterligare. Och efter förra helgens nattsvarta och lika symptomatiska insats mot Bournemouth tvingades man så till sist att agera på riktigt.
”Head coachen” McClaren är borta. Managern Benitez är här. En sparkad Championship-tränare har ersatts av en sparkad Real Madrid-tränare. Sammanfattat på det viset är kontrasterna så tydliga och enkla som de kan bli.
Men i själva praktiken, det vill säga de tio matcher som återstår för att rädda Premier League-kontraktet, är det med alla dessa stora ord sagda, fortfarande betydligt snårigare än så.
För att fortsätta: Verkligheten
Benitez må kunna sy ihop täta försvar, balansera upp mittfält och skapa ett snabbt och rörligt anfallsspel, men när han på måndagen ställer sig vid sidlinjen som Newcastle-manager för första gången har han en, eller förmodligen två faktorer emot sig.
Den första är givetvis tiden. Eller bristen på den. Benitez tycks gilla långa projekt där han får bygga om klubbar i grunden. Nu ska han på tio matcher ta 19:e placerade Newcastle till säkerhet. I nuläget är Sunderland ovanför strecket en ynka poäng före, men avståndet upp till Swansea på 16:e plats är nio poäng.
Det andra faktorn som försvårar projektet är spelartruppen. Vad kan Benitez göra med spelare som Steven Taylor, Jamaal Lascelles, Paul Dummett, Jack Colback och Rob Elliot? På längre sikt kan han säkert få de flesta av dem mer organiserade, men hur ska han direkt kunna gå in och radera huvudlösa misstag och feltajmade tacklingar ur deras register?
Och hur kan han få spelare med lite större grundpotential som Ayoze Perez, Giorginio Wijnaldum, Jonjo Shelvey, Daryl Janmaat och Moussa Sissoko att höja sig och faktiskt göra skillnad? Kan han snabbt nog göra Aleksandar Mitrovic till en effektivare målskytt? Går det ens? Kan han få i gång Seydou Doumbia som hittills knappt har fått spela? Som sagt, frågorna är många och svaren är oklara.
Hur snabbt spanjoren kan förbättra det här laget är det ännu omöjligt att sia om. Men det vi alla bör kunna förvänta oss är en nytändning hos spelarna där man springer de extra metrarna i defensiven, där man jobbar ännu hårdare för varandra (inte svårt göra detta bättre…), där man gör de där nödvändiga offensiva löpningarna. Att motivationen har höjts verkar ju redan tydligt då ”skadade” (?) spelare som Fabricio Coloccini och Andros Townsend plötsligt verkar vara spelklara igen. Och som vi har lärt oss från klichéernas gyllene värld kan man ibland nå långt på ren motivation.
För att bli konkret: Matchen
Leicester har hela säsongen haft allt det där som Newcastle inte har, men som vi sedan i fredags redan har börjat fantisera om. Ett sammansvetsat, disciplinerat, grovjobbande och organiserat lag med en solklar spelidé. Ett lag med spets i form av fotbollskonstnärer som Riyad Mahrez och vindsnabba målmaskiner som Jamie Vardy. Och inte minst pumpar de upp sig själva med just motivation, något som rimligtvis bör finnas i överflöd den här våren.
Leicester leder alltså ligan, två poäng före Tottenham med en match mindre spelad. Man är åtta poäng före Arsenal och nio före Man City. Claudio Ranieris lag har pole position och måste ärligt talat ses som favoriter till titeln.
En annan självklar nyckel till framgångarna är kontinuiteten. Laget har haft väldigt få skador på nyckelspelare och kunnat mönstra ett liknande lag hela säsongen. Det saknas inte heller något betydande namn inför kvällens match.
Formmässigt har man skakat av sig förlusten mot Arsenal i februari och vunnit två och kryssat en sedan dess.
För Newcastles del kan alltså Coloccini och Townsend vara tillgängliga igen, men skadeläget i truppen innehåller en del frågetecken. Klart är åtminstone att Dummett, Massadio Haidara, Kevin Mbabu och Gabriel Obertan saknas. Räkna inte heller med Papiss Cisse eller Siem de Jong eller Cheick Tiote (vad har hänt med honom?). Sedan är viktige Chancel Mbemba förmodligen borta även här, men ska kunna göra comeback i derbyt på söndag.
Med tanke på allt som har hänt känns det alldeles för svårt att ta ut en trolig startelva inför den här matchen. Benitez älskar 4-2-3-1, men anser han sig ha spelarmaterialet till detta? Räkna åtminstone med Eliott, Janmaat, Shelvey, Ayoze, Sissoko och Wijnaldum i startelvan.
Lika klurigt känns det att spekulera kring matchutgången. Leicester är solklara favoriter och har bara förlorat en enda match på hemmaplan och Newcastle har ju som vi vet varit totalt usla på bortaplan under säsongen. Men samtidigt är Leicester mänskliga. Hemmasegern mot Norwich för några veckor sedan bärgades till sista av ett sent 1-0-mål och detta följdes upp med 2–2 hemma mot West Bromwich. I båda matcherna har Leicester tvingats föra matcherna på ett annat sätt än vanligtvis. Mot West Brom hamnade man i underläge, men redde upp situationen innan man i slutändan ändå tappade en poäng.
Så nyckeln bör ligga i organisera sig med ett tätt försvarsspel, ha tålamod, inte förivra sig och sedan hugga på kontringar. Att låta hemmalaget smaka på sin egen medicin. Med rätt inställning kan vi hota framåt, men går vi bort oss kan det rinna iväg. Även med Benitez. Lyckas vi sedan vara lite mer effektiva framåt än alla tusen gånger tidigare så vägrar jag att utesluta någonting. Samtidigt är alla poäng här en bonus. Främst vill vi se en reaktion och en hunger. För oss fans känns det som att något stort har hänt. Nu måste spelarna visa att de känner detsamma.
För att avsluta: Vägskälet
Den 2 maj förra året inkasserade Newcastle sin åttonde raka förlust efter 0–3 borta mot Leicester. Vi låg under efter en minut. Janmaat och Mike Williamson blev båda utvisade och John Carver anklagade efter matchen Williamson för att ha tagit sitt andra gula med flit. Vid den här tidpunkten var hela klubben sedan länge ett skämt. Likgiltigheten inför klubbens öde var total och under den här vintern har samma gamla bekanta känsla återkommit. En första glimt hopp, sedan besvikelsen och till sist hopplösheten och apatin.
Jag hade återigen förlikat mig med tanken på nedflyttning. Jag hade börjat inse att resten av säsongen mest skulle gå åt till att raljera över hela farsen.
I ett enda svep har allt det ändrats. Det kan vara för sent. Jag fruktar att det är så. Men i samma sekund som den där bilden på Benitez utanför St James Park dök upp dunkade det där, i fotbollssammanhang sargade organet i bröstet till. Och takten bara ökar.
Med Ashley kan fortfarande vad som helst hända, men vi måste låta oss själva få känna lite hopp. Om klubben klarar sig kvar i Premier League väntar en transfersommar och en ny säsong med en Benitez som av allt att döma ges betydligt friare tyglar än sina föregångare. Benitez är här för att bygga något nytt och friskt, och höjdarna i klubben har åtminstone för stunden öppnat dörren för allt detta på glänt. För det måste tillslut till lite jävla fotboll för att driva en fotbollsklubb.
Vägskälet som klubben nu står inför är enormt. Själva grundförutsättningen för att ta den rätta riktningen tycks vara vald, men var vi i slutändan hamnar är ett öde som inte riktigt går att välja. Det ena hållet pekar mot en Premier League-framtid där vad som helst kan hända. Det andra mot Championship. Hamnar vi där lämnar Benitez redan i vår och känslan av vad som kunde ha blivit lär förmodligen bli bottenlöst förlamande. ”Benitez tar över ett Newcastle på väg ner i dödsskuggans dal”, som en Liverpool-supporter uttryckte det på deras forum här på sajten. Dramatiskt visst, men det är där vi hamnar i så fall.
Mannen som på en enda dag tycks ha enat en hel stad har också varit tydlig med att vi måste börja från scratch och glömma det gamla. Det är rent livsnödvändigt för att laget ska lyckas styra vidare på rätt väg. För det är de tio återstående matcherna som avgör destinationen. Målet har blivit glasklart och självklart tar jag alla dagar i veckan den här nya gastkramande nervositeten före apatin. Men dobbar måste vässas, adrenalin måste pumpa och gamla spöken måste kastas av kuvade ryggar. Först då finns chansen till en kanske, kanske ljusnande framtid.
Matchen sänds live på Viasat Fotboll med start kl. 21.00.
