Lagbanner

1-1 för Norwich med två svenska fans på plats

Det ville sig inte riktigt igår heller. Säsongens första derby på Carrow Road, som för övrigt undertecknad och Mats Lygrell (hela Norwichredaktionen på plats med andra ord) såg live slutade rättvist 1-1. Ett litet extra plus går ändå till hemmalaget som i andra halvlek var närmst ett segermål.

Derby och Norwich brukar annars förknippas med heta matcher mot Ipswich, men igårkväll var det ett annat East Anglia-lag som var på besök. ”The U´s”, som Colchester också kallas för, ligger strax söder om Ipswich i ett område som heter Essex. För deras fans smäller säkert matcherna mot Ipswich ett litet snäpp högre än mot oss, men ett derby är ju ändå alltid ett derby. För några veckor sedan vann man mot just Ipswich med 1-0, efter ett mål från lagkaptenen Karl Duguid, hans första mål på tre år.

Inför matchen igår var det inte många som trodde på spel för våra två offensiva spelare Darren Huckerby och Robert Earnshaw. Jag och Mats spekulerade hej vilt vilka som skulle komma att ersätta och även de fans vi träffade på stan och på puben innan match hade sina gissningar. Men då, med cirka 30 minuter till avspark nere i puben under Carrow Roads läktare någonstans får vi syn på kvällens startelva. På en liten TV-skärm rullas den upp, och tro det eller ej, men i denna finns både Huckerby och Earnshaw med. Det visar sig att manager Peter Grant väljer att spela en 4-4-1-1 uppställning. Målvakt plus backlinjen är som vanligt, men på mitten låter han Carl Robinson sköta högerflanken, medan ynglingen Robert Eagle tar vänsterkanten. I mitten spelar Youssef Safri och Dickson Etuhu. Ensam på topp hittar vi den snabbe Zambiafödde lille Walesaren, Robert Earnshaw. Mellan honom och mittfältet spelar nummer sex, Darren Huckerby. Hade vi varit lite skeptiska till en seger tidigare idag så kände vi nu hur självförtroendet sakta men säkert ökade, nog skulle vi kunna gå hem med en trea ikväll!?

Själva matchen startar Colchester klart bäst. Man parkerar bokstavligt talat på Norwich planhalva första fem minuterna och är riktigt nära att göra 1-0 efter någon minut, men skottet smiter precis utanför Paul Gallachers högra stolpe. Den stora och högljudda Colchesterklacken verka nöjda och sjunger på för full hals. Sakta men säkert kommer dock ”vi” in i matchen, både på läktaren och på plan. Dock har vi svårt att skapa de där riktigt heta målchanserna. Earnshaw har något skott, Huckerby är halvnära någon gång, men så mycket mer kommer jag inte ihåg från första halvlek. Gallacher i vårat mål får även han ingripa ett par gånger, bl.a. gör han en riktig idioträddning då en spelare i ”the U´s” får nicka i ett fritt läge. Att det är Colchester som varit närmst ett ledningsmål kan ingen av de 25 067 i publiken förneka. Både jag och Mats är överrens om att Norwich, trots att man ligger under på poäng, emellanåt spelar riktigt fyndigt. Så länge man håller bollen på backen vill säga. Vi kommer ganska ofta till inläggslägen på våran vänsterkant, men att slå luftpastejer på Earnshaw är ingen lyckad kombination. Huckerby känns inte heller riktigt klockren i sin roll som släpande forward, utan vi vill ha honom mer till vänster samt att vi ska byta in en stor targetplayer på topp bredvid Earnshaw.

Granty, som manager Peter Grant även kallas, verka ha hört vårt resonemang i halvtid. Bytet som vi föreslagit kommer, men inte förrän i den 59:e matchminuten. Ett byte sker dock i halvlek. Gary Doherty tvingas byta på grund av en skada i ryggen och in kommer istället veteranen Craig Fleming. Han gör en utmärkt andra halvlek i mittförsvaret tillsammans med Jason Schakell. Anfallsbytet ska emellertid kommma så småningom. Dess för innan hinner bortalaget med att göra 0-1. Ett omdiskuterat mål. I den 52:a minuten lyckas den förre detta Norwichspelaren Jamie Cureton att trycka dit 0-1, efter diverse flipperspel i Norwich straffområde. Gallacher räddar första skottet, men på returen är en Colchesterspelare först och passar fram Cureton, som befinner sig i en väldigt misstänkt offsideposition. Från nära håll kan den gode Cureton enkelt trycka in ledningsmålet. Efter 0-1 tar Norwich över helt. In kommer Dion Dublin och ut går Robert Eagle. Huckerby tar Eagles plats på vänsterkanten och plötsligt har vi en stor spelare innen i boxen att sikta på. Man märker direkt att Dublin är/har varit en klassspelare. Han spelar smart och gestikulerar hur han vill ha det. Även om vi nu tagit över matchen så lyser de där riktigt heta chanserna med sin frånvaro. Tills minut 72 vill säga. Huckerby spelar bollen snett bakåt i mitten till Dickson Etuhu, som har sedan gör allt själv. Han avancerar några steg mot Colchesters straffområde innan han laddar bössan. Någon tiondel senare är vi i 7:e himlen. Etuhus skott placerar sig stenhårt nera i målvaktens vänstra hörn och Carrow Road exploderar! Allt detta får Mats med på sin digitalkamera. Han har nämligen börjat filma lite från matchen och turligt nog får han med hela denna sekvens. Mats får även med hur undertecknad ser ut när han precis har bevittnat ett mål för Norwich. Det hoppas, skriks och kramas kopiöst från min sida...

Efter målet avtar Norwich spelövertag lite och Colchester tillåts att komma igen lite. Dock är vi riktigt nära ett par gånger till innan domaren blåser av för full tid. Dublin har en flygande nick strax över ribban, Earnshaw skjuter ett skott med vänsterfoten, men det blir bara hörna. De två vassaste chanserna har annars målskytten Etuhu och Earnshaw. Först är det Etuhu som i ett samspel med Dublin, där Dublin klackar fram honom till ett bra läge i straffområdet. Tyvärr får Etuhu inte på någon bra träff, för då hade det garanterat varit 2-1. I slutet är det Earnshaws tur. En frispark som vi från vår position på Carrow Road tror är inne, smiter istället preciiiiis utanför. Det annonseras sedan för tre minuters stopptid och vi vet inte vad vi ska våga tro? Ska vi ha tur och avgöra för en gångs skull, eller ska det bli som vanligt, d.v.s. ett sent segermål för det andra laget? Svaret vet ni, för några fler mål blir det inte denna kväll.

Matchen är slut, vi känner oss inte helt missnöjda trots allt, utan beger oss istället bort till souvenirshopen för en tredje gång denna dag. Nu ska det handlas ännu mer.
Vi är båda helt slut och Mats är så hes så att det nästan är omöjligt att försöka prata med honom mer denna kväll. Dock är vi överrens om att just nu är vi inte så mycket bättre än tabellen visar och om vi ska kunna vara med i toppen av tabellen måste vi få vara skadefria samt ha Huckerby och Earnshaw i riktigt bra form. Ikväll var dessa två sådär. Bäst i Norwich ikväll tycker jag personligen Paul Gallacher i målet var samt Dickson Etuhu, och då inte bara för hans vackra mål. Även Craig Fleming kom in och gjorde en bra insats som mittback. Nu skadade även han sig i slutet av matchen rapporteras det, så vill det sig riktigt illa så står vi där med bara Schakell som mittback på lördag då Sunderland kommer på besök.

I och med gårdagens match på plats var detta mitt andra besök på det så trevliga Carrow Road. Än så länge är jag obesegrad, något jag gärna blir fler gånger. Vi planerar att framåt våren göra en ny resa till Norwich, och då kanske det är fler svenska Norwichfans som vill hänga på? Vi kommer att undersöka lite datum och annat, så håll utkik på sidan i vinter. För erkänn, visst hade det varit kul med ett helt gäng fans från Sverige på Carrow Road!

Laget: (4-4-1-1)
Gallacher
Colin, Doherty (ut 45), Schakell, Drury
Robinson, Safri (ut 69), Etuhu, Eagle (ut 59)
Huckerby
Earnshaw

Bänk:
Camp, Fleming (in 45), Dublin (in 59), Hughes (in 69), Thorne

Målen: 0-1, minut 52, Jamie Cureton. 1-1, minut 72, Dickson Etuhu.

Skott på mål: Norwich-Colchester 11-4

Skott utanför mål: Norwich-Colchester 8-6

Hörnor: Norwich-Colchester 7-13

Publik: 25 067 

källor: www.pinkun.com

Lars Axelsson2006-11-01 19:52:00
Author

Fler artiklar om Norwich