Det var en lätt förändrad elva med ett genomfört krismöte i ryggen som sprang ut för att försöka att underhålla den saknade Darren Huckerby och de övriga 23224 på Carrow Road.

Matchstarten kom dock knappast att upplevas som särskilt underhållande. Trots att det var Norwich som gjorde avspark så fick hemmalaget vittja det egna nätet efter mindre än två minuter spelade då en långboll in i eget straffområde ställde till det för framförallt comebackande Jon Otsemobor. Och som extra salt i såret var det den före detta Norwichspelaren Chris Brown som gjorde målet som dessutom var hans första mål på Carrow Road(!).

Man kan misstänka att Huckerbys läppar började hänga än mer i den nionde minuten då Stefanovich blev förd på bår ut från planen och ersatt av den petande Doherty. Hur allvarlig skadan är har ännu inte meddelats från Carrow Road.

Norwich samlade sig dock fort och några minuter senare var man med i racet igen. Detta efter att David Bells precisionshörna mötte Leroy Litas panna till Litas femte mål för klubben och för klubbens första mål för matchen.

Efter detta handlade halvleken om ett fritt flödande spel från hemmalaget. En definitiv uppryckning jämfört med de senaste två matcherna på bortaplan. Och visst kunde man ha fått med sig en ledning till halvtidstéet:

Den bästa chansen till ett ledningsmål kom kring halvtimmen spelad då Norwich den för dagen bäste hos hemmalagen, Bell, samt Bertrand kombinerade sig fram till ett avslut signerat Bertrand. Hade avslutet som tog i undersidan av ribban träffat mål hade vi få sett ett av de snyggare målen på Carrow Road. Hade Crofts retur träffat mål i stället för att förpassats utanför hade vi KANSKE i alla fall fått sett ett halvsnyggt mål.

I övrigt droppade halvchanserna i på ett regelbundet och fint sätt. Lita såg se hela tiden vaken ut och tog tre avslut under första halvlekens andra hälft. Det mest spektakulära avslutet togs just i slutet av den första med en fräsig cykelspark.

Norwich noterades därtill för hela sju hörnor under första halvlek. Så visst: chanserna till ledningsmål fanns där hela tiden utan att materialisera sig.

Mer trista nyheter i form av ytterligare skadeproblem hans med just innan halvtid då Sibierskis krånglande knä tvingade honom att utgå. In kom i ställer Cureton som alltså fick chansen till mer speltid än han fått på länge. Ett piggt inhopp skulle det visa sig att bli för övrigt.

I den andra halvleken så producerade Norwich möjligen inte lika många chanser men såg ändå ut att hålla i den berömda taktpinnen. Och när Bell prövade Lonegran i Prestonmålet riktigt ordentligt just före timmen spelad med ett fint långskott så var det en skift på väggen om vad så om komma skulle. Några minuter senare var det återigen Bell i blickfånget. Denna gång med ytterligare en hörna. Och återigen en lyckad sådan. Bells hörna möttes denna gång av mittbacken Kennnedys vrist som slog in ledningsmålet med en vristare från nära håll.

Preston höll visserligen att få till en snabb kvittering just efteråt då en frispark från deras sida skapade oro i Citys målområde. Men frånsett det så såg det nu ut som att tre friska poäng var på väg in i Norwich famn.

Med lite flyt så hade Norwich rent av kunnat döda matchen före sista kvarten. Närmast kom man då Cureton slet sig in i Prestons straffområde där han för ett kort ögonblick hade ett bra skottläge men där han tvekade och i stället kom att försöka med ett misslyckat pass till en framstormande Croft.

Med bara dryga tio minuter kvar av matchen kom dock tillställningen att få en oväntad tvist. En rätt odramatisk situation där Russell inte ville ge bollen till Prestons Ross Wallace efter en avblåsning slutade med att Russell satte handen i ansiktet på nämnde Wallace. Den välplacerade domaren Taylor valde då att ge Russell rött med en gång. Hårt dömt måhända men ändå ett onödigt tilltag av vikarierande lagkapten Russell.

Plötsligt fick vi nu se en annan matchbild. Och bara ett par minuter efter utvisningen kom ett orättvist reduceringsmål. Inhoppare Chaplow hittade inhoppare Mellor med ett pass som sedan Mellor pangade in.

Och även om nu Norwich kändes närmare än vinst så var det ändå Preston som var närmast ett 3-2 mål, om ni förstår logiken? Med dryga fem kvar så var det nämligen återigen duon Chaplow och Mellor som var i farten. Chaplow snodde då bollen av Clingan och försökte sedan hitta Mellor, ståendes inne i straffområdet, med en cross. Turligt nog gick bollen inte fram. Så, det var till sist med en viss lättnad som domaren blåste för de fulla 90.

Sammanfattning: Bra match av Norwich på det hela taget. En uppryckning jämfört med de två senaste matcherna. Det är en påfallande skillnad mellan hur laget spelare på hemma-respektive bortaplan. Tyvärr ställer slarv (0-1 målet) och odisciplin (Russells onödiga utvisning) till det för Canaries återigen. Vi får verkligen inga gratispoäng med oss denna säsong.

Bell är bäst!