När helgens envig med Ugglorna från Sheffield summeras kan man räkna upp fem mål, tre underkända mål, en straffspark och en ifrågasatt domare. Spelmässigt såg den första halvleken bra ut men resultatet skrevs ändå till det något orättvisa 3-2 till motståndarna.

I första halvlek var det Norwich för hela slanten och Roeder kunde för sin del inte hitta en enda liten målchans för Wednesday. Trots det ska det sägas att Wednesday hade in boll inne i nätet i den första halvleken då Francis Jeffers hittade rätt, dessbättre hade linjedomaren redan varit uppe med offsideflaggan. Det bortdömda målet var det andra för kvällen då John Kennedy redan i den sjunde minuten hade fått ett mål bortdömt. Kennedy hade vi detta tillfälle återigen hållit sig framme vid en hörna och fotat in en boll som dessvärre blev bortdömt för offside.

Trots press uteblev de stora målchanserna för Norwich i första halvlek. Pattison hade den kanske bästa chansen i första halvlek i den 13:e minuten då han med sitt kanonskott var närmast att ge Norwich ledningen. När halvleken började gå mot sitt slut såg det ut som att Kanariefåglarna skulle gå lottlösa efter en fin halvlek. Den som det tycks allt starkare Hoolahan skulle dock ändra på det med ett ryck inne i straffområdet som tvingade en av matchens huvudfigurer, Wednesdays Marcus Tudgay, att dra ned honom långt inne i straffområdet. Domaren tvekade inte att blåsa straff TILL (för omväxlingens skull) Norwich men valde att inte ge Tudgay det röda kortet vilket kom att bli omdebatterat. Hur som haver var det en annan man som hittat formen, Sammy Clingan, som fick lägga upp bollen på straffpunkten. Därifrån gjorde han inget misstag utan tvärtom så sköt han en i det närmaste otagbar straff hårt och högt bakom Lee Grant i Wednesdaymålet.

Den andra halvan innebar en scenförändring. Wednesday drog upp tempo och blev nu det dominerande laget. Och med 10 minuter gångna av den andra hade man dessutom vänt tillställningen rent resultatmässigt under Norwichsammanbrott som vi har sett tidigare under säsongen. I den 51:a matchminuten kunde först Wednesdays McMahon kvittera efter att omarkerad ha nickat in 1-1-bollen. Att någon får stå omarkerad i vårt straffområde är även det något vi känner igen. Fyra minuter senare var det dags för nästa insläpp. Den tidigare nämnde Marcus Tudgay väggade då på ett snyggt sätt fram Leon Clark som satte 2-1.

Denna ledning skulle dock heller inte bli långlivad då Leroy Lita lite överraskande och på egen hand väckte nytt hopp genom att från just innanför straffområdet diagonala in en kvitteringsboll. Lita hade fram tills nu haft en ganska tung kväll som bl.a. utmärktes av ett evigt offsidespringande men visade återigen att han kan slå till när som helst.

Sluggerfesten var dock, tyvärr, inte över med detta och med ytterligare nio minuter senare var Wednesday återigen i ledning efter att Marcus Tudgay språngnickade in vad som skulle bli matchens sista mål.

Saker och ting skulle dock hinna blev ännu lite värre för Norwich när man återigen drog på sig ett rött kort. Denna gång hette syndaren John Kennedy som fick ett rött kort utan föregående gult efter en foul långt uppe på Norwich planhalva. Denna utvisning gjorde den uteblivna utvisningen på Tudgay än mer kontroversiell. Varför direkt rött på Kennedy men inte på Tudgay? John Kennedy var för övrigt den andra Norwichförsvaren som fick lämna planen denna afton då Adam Drury tidigare under halvleken hade tvingats till ett byte på grund av en krånglande vad.

Med bara tio man på planen lyckades Norwich aldrig sätta riktig press mot motståndarna för ett kvitteringsmål. Dock han i alla fall Leroy Lita med att få sig matchens tredje bortdömda offsidemål på stopptid. Detta var det sista som hände i denna olycksaliga match.


Summering: En halvlek var åt vardera lag. Med tanke på det och med tanke på att vi trots allt gjorde två mål på bortaplan borde vi trots allt ha bärgat en pinne från denna match. Tyvärr har det dock blivit så att när vi nu har fått fart på målskyttet så krånglar försvarsspelet. Vi har nu i snitt litet drygt två mål insläppta i de sju senaste matcherna. Med så pass många mål bakåt ger vi oss själva ett handikapp. Ett handikapp som vi nu måste hantera med Kennedy och antagligen Drury borta för i alla fall nästa match och det i en trupp som för tillfället ser allt för tunn ut. Situationen ser alltså inte allt för ljus ut inför den tuffa månaden december.

Förhoppningsvis hinner någon av våra spelare att läka ihop under veckan inför det viktiga derbyt på söndag mot Ipswich. Förra säsongens hemmamatch mot Ipswich var Glenn Roeders första match för klubben och där vände vi heroiskt 0-2 till 2-2. Laget och Glenn Roeder, som nu efter cirka ett års tid i klubben börjar bedömas efter hårdare mallar, behöver en lika heroisk insats i detta hemmaderby för att minska pressen.