Norwich förödmjukades fullständigt i premiären!
Ligapremiär. Hemmaplan. Derby mot Colchester. Upplagt för fest. Vad händer? Jo förlust med 1-7 och nytt bottenrekord på hemmaplan sedan det förra då Bournemouth besökte Carrow Road 1946 och vann med 6-1. Välkomna till League One Norwich City!
Hallå grabbar, när domaren flöjtar börjar matchen! Och hörde ni inte signalen bör väl ljudmattan från 24.000 hemmasupportrar samt 2.000 bortadito ha varslat om att det är match på gång?!
Denna matchrapport kommer på intet sätt att vara signifikativ för hur vi på Norwich-redaktionen räknar med att presentera våra matchreferat kommande säsong men jag förutsätter att du som läsare och supporter har viss förståelse för att vår mentala balans för stunden inte riktigt lämpar sig för en djupare analys av matchen. Vi nöjer oss helt enkelt med att kort rapportera målen som trillade in enligt följande:
0-1 minut 10, Lisbie.
0-2 minut 13, Platt.
0-3 minut 19, Platt.
0-4 minut 22, Fox.
0-4 följs av ett kort spelavbrott då två hemmafans rusar fram till manager Bryan Gunn och kastar sina säsongsbiljetter framför Gunns fötter.
0-5 minut 38, Lisbie.
Paus
1-5 minut 71, McDonald. ON THE BALL CITY!
1-6 minut 76, Perkins.
1-7 minut 90, Vernon.
Däremellan hade City bud på ytterligare någon halvchans och Colchester på ytterligare ett par mål.
Det är allt ni får om matchen.
Resten av detta utrymme kommer att ägnas åt att försöka reda ut hur det kunde gå så här?
Eller föresten, skall vi ägna sig åt det? Nja, jag tror faktiskt inte det.
Låt mig förklara.
Norwich degraderades i våras från Championship och även om det egentligen inte säger att det bör finnas en viss grundkapacitet i truppen samt att fjolårets tre bästa spelare har flyttat under sommaren så har sommarens träningsmatcher (låt vara för att det har varit just träningsmatcher) visat på en hel del fint och framgångsrikt spel. Alltså finns det en spelide och kvalitet som fungerar någorlunda väl.
Hade denna match förlorats med 1-3 efter att hemmalaget gjort en till synes bra kamp så ja, då hade jag varit en smula oroad och fundersam. Nu gick precis allting käpprätt åt skogen och då är det nog mest bara att konstatera att det helt enkelt bara var en "sådan dag" då ingenting, absolut ingenting blir så som man har tänkt sig.
Visst kan man ägna sig åt att leta missar i spelsystemet och snacka om en mental kollaps och att laget inte pallade trycket men det håller ändå inte. Låt vara att jag är aningen enögd och ser det hela med gulgröna ögon men så stor skillnad som 1-7 mellan dessa lag då båda presterar på "normal nivå" finns inte en chans i världen att det är.
Utan att på något sätt frånta Colchester en mycket väl genomförd prestation så kan man inte bortse från att hemmalaget gjorde en plattmatch av sällan skådat slag långt under sin normala kapacitet samtidigt som ett tidigt ledningsmål startade en "snöbollseffekt" av självförtroende och spelglädje hos gästerna.
Därför så väljer jag att avrunda med att konstatera att "shit happens" och är övertygad om att vi inom kort kommer att få presentera en mer traditionell matchrapport.
Oavsett om vårt gulgröna lag har vunnit, delat på poängen eller förlorat.
COME ON CITY!
