Manchester C - Chelsea
Inför: Norwich - Swansea
Ett pressat Norwich tar emot revansch- och segersugna Swansea hemma på Carrow Road lördag eftermiddag.
Hemmalaget som efter den magnifika perioden november-december hela tiden har haft ett betryggande avstånd ned till det så förhatliga degraderingstrecket börjar nu på allvar att känna flåset från lagen strax efter dem i tabellen. Säsongen sedan jul/nyårshelgerna har för Norwich del bara inneburit en ynka seger! (Hemma mot Everton) Förvisso så har förlustraden blandats upp med en hel del oavgjorda matcher men då lagen längre ned i tabellen plockat ”treor” lite nu och då så har avståndet sakta krympt. Efter förra helgens kostsamma förlust borta mot Wigan med 0-1 så har Kanariefåglarna från East Anglia nu bara fyra poäng tillgodo på Wigan (strax ovanför strecket med en match tillgodo) och Aston Villa strax under detsamma på samma antal (31 st) spelade matcher.
<> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <>
Så med endast en seger på de 14 senaste ligamatcherna börjar det bli alltmer akut för Hughton att få fart på lagets målproduktion. För det är bristen på mål som till stor del varit den stora bristen hos the Canaries. I sju av de tio senaste ligamatcherna har laget gått mållöst av planen. Av övriga tre så gjordes två mål mot Everton vilket således ger en målskörd på två mål på nio matcher! Eller fyra på tio om ni föredrar det. Oavsett vilket så är det ingenting annat än katastrofdålig utdelning offensivt!
Och när den första känslan av att ”Nu LÖSER det sig!” efter att Kei Kamara lånats in från Kansas City och skyttekungen i Leeds, Luciano Becchio, köptes loss i januari nu har landat i ett uppgivet ”Nähe, inte hjälpte det” så känns situationen inte helt trygg. Nu skall inte dessa herrar, inte heller övriga spelare, ensamma lastas för det magra målskyttet utan en stor del måste tillskrivas den taktik som Hughton håller fast vid. Oftast med en ensam forward och två lågt liggande defensiva mittfältare som knappast är grogrund för en sprudlande offensiv. Med tanke på hur defensiven såg ut i början av säsongen och hur väl denna taktik ändå fungerade fram till årsskiftet så kan jag inte klandra Hughton för att han håller fast vid sin tro och inte har börjat vackla och plocka alltför mycket med sin trupp och taktiktavlan. Dock, nu måste även den lågmälda Chris börja gambla lite för att börja vinna matcher och poäng. Någonting jag också tror att han vet och kommer att göra om inte annat i de fyra hemmamatcher som återstår. För det är hemma på Carrow Road som poängen skall hämtas och kontraktet säkras. Borta är Norwich riktigt bleka offensivt och där får han gärna fortsätta att gå för 0-0 de tre matcher som återstår.
Men som sagt, hemma SKA DET SKE! Vi möter i tur och ordning Swansea, Reading, Aston Villa och West Bromwich på Carrow Road och potentialen till tre poäng finns absolut i samtliga av dessa matcher. OM man vågar att gå för det.
<> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <>
Tyvärr så saknas även denna match Pilkington på vänster mittfält. Pilks må inte ha glimrat så som i fjol men med Surman kroniskt skadad så har vi inget bra alternativ på den positionen. Hoolahan trivs bättre i mitten, Bennett trivs inte alls (prestationsmässigt) denna säsong och Snodgrass är klart bättre på högerkanten.
Så hur ska Hughton då formera sin trupp för att få ett offensivt slagkraftigt lag som upprepar målskörden från höstens möte på Liberty Stadium då Norwich gick segrande ur en underhållande match där resultatet till slut skrevs till 4-3 i gästernas favör? Ja säg det… ”Problemet” enligt mitt sätt att se det är Wes Hoolahan. Hoolahan är alldeles för bra för att inte spela såvida han inte befinner sig i en djup formsvacka vilket han inte gör nu. Hoolahan SKA spela centralt och inte på kanten. Hoolahan KAN spela forward men det är i ytan mellan forwards och mittfält han ska utföra sin fotbollskonst.
Så långt är det egentligen inga konstigheter. Klurigheterna börjar först när vi gör klart för oss att det finns inte en chans att Hughton överger sina två defensiva mittfältare. Denna match rimligtvis Johnson och efter skada återkommande Tettey. Eftersom dessa spelar centralt och vi nu vill se Hughton mönstra laget med två rena forwards så återstår i stort sett kanterna. Till höger spelar Snoddy och då hamnar alltså Hoolahan till vänster. Inte optimalt. Själv har jag ingen klockren lösning på denna ekvation men om jag får önska mig en uppställning som jag ändå tror skulle kunna fungera så skulle jag sätta Tettey som centralt placerad ensam städgumma mellan backlinje och Hoolahan som därmed tar ett steg upp i banan men blir kvar centralt med fria tyglar. Till höger rensar Snoddy stupröret längst med linjen och sedan flyttar Johnson ut på vänster sida. Snoddy har lungor av stål och orkar ta jobbet både defensivt som offensivt i 75 minuter. Sedan kan han byta av med Bennett eller Howson beroende på hur matchen ser ut. Johnson på vänster kanten då? Jo jag tror han fixar det. Hans prioritet bör naturligtvis ligga på att inte gå bort sig utan hela tiden finnas tillhands om Tettey/Hoolahan får det körigt men då han har en fin vänsterfot så tror jag mycket väl att även han då tillfälle ges kam ta en rusch för att leverera inlägg till forwards. Vilka två forwards som startar är inte helt enkelt att gissa då varken Kamara eller Becchio ännu har hunnit att visa tillräckligt av hur de fungerar i par med en annan forward. Spontant så känns ju Kamara/Holt som den mest spännande duon men jag vet för lite om hur dessa tre fungerar ihop med varandra. Även Jackson som är av en helt annan sort och som inte satt så mycket prägel på säsongen kanske passar alldeles ypperligt i par med någon av ovan nämnda herrar? In Hughton we thrust låter som ett sunt val här…
Defensivt så är reservkeeper Mark Bunn tillbaka efter en match avstängning och kommer med all säkerhet återta platsen i målen från lånet Lee Camp som vikarierade senast. Camp som tyvärr agerade ytterst tveksamt på Kones segerskott för Wigan. Och så är då äntligen John Ruddy tillbaka på planen efter sitt långa skadeuppehåll. Ruddy ska i veckan som kommer spela för utvecklingslaget så vem vet, kanske får vi återse Ruddy i målet under de sista omgångarna denna säsong?
Även Steven Whittaker är tillbaka fullt ut efter skada och är rimligen sjukt spelsugen. Men att han petar Russell Martin tror jag inte på utan enda chansen till spel från start skulle väl vara om Hughton håller fast vid sin 4-5-1 uppställning och flyttar över Snoddy till vänster och låter Whittaker, som även kan spela på mittfältsposition om det kniper, spela på höger mittfältsposition.
<> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <>
Hos gästande Swansea som sedan vinsten i Ligacupen inte har gått särskilt bra, iofs har man mött ”tungt” motstånd i form av bl.a. Arsenal och Tottenham, är Neil Taylor på väg tillbaka efter den ankelskada han ådrog sig i september men kan ännu bara eventuellt hoppas på en bänkplats. Även Chico Flores och Angel Rangel ska vara ok till spel efter mindre skador medan det är oklart om huruvida Kemy Agustien är redo för comeback ännu.
<> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <>
Swansea ligger tryggt placerade på en nionde plats med sina 40 inspelade poäng och kan mer eller mindre spela av säsongen utan någon som helst press. Dock ska ingen tro att de är nöjda med det utan Michael Laudrup har istället utmanat sina spelare till att försöka nå 50 poäng innan säsongen är till enda. Nu kanske inte detta i sig gör dem våldsamt sugna på att ge Norwich en rejäl match men den svidande 3-4 förlusten hemma på Liberty Stadium är skäl nog för dem att vilja ta revansch och därmed hindra Norwich från att ta säsongens första ”dubbel”.
<> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <>
Det är på förhand svårt att sia om utgången av denna match. Båda lagen besitter goda kvaliteter när de får spelet att fungera även om de spelar in sina poäng på olika sätt. Swansea har fortsatt att spela den attraktivare fotboll som Rodgers lade grunden för även under Laudrup medan Norwich under Hughton har tagit ett stort steg mot ytterligare disciplin jämfört med när Lambert styrde skutan i fjol.
Klart är att det med all säkerhet kommer att bli en mycket jämn tillställning och det lag som lyckas få mest luft under vingarna är det som flyger hem med de tre poängen från detta ”fågelmöte” i ett fortsatt småkyligt Norfolk.
