Intervju med en Forest supporter
Denna vecka pratar vi lite med In Commons we trust...
Namn: Mathias ”In Commons We Trust”.
Ålder: 25.
Bor: Göteborg
När blev du Forestsupporter: Omöjligt att säga, jag minns helt enkelt inte, men man var väl i tretton, fjorton års åldern när Forest av alla lag fångade ens själ.
Ditt första minne av Forest: Ett dataspel, jag valde alltid att spela med Forest, med hjälp av Clough jr och Sheringham så krossade jag mina kompisar, det var tider det!
Skönaste Forest ögonblick: Svårt nämna något särskilt, men det var kul när vi lekte hem ettan sist. Då var livet lättare.
Favoritspelare i dagens Forest: Kris Commons, ett underskattat geni, hoppas han får vara skadefri.
Hur många gånger har du sett Forest spela live (ej på TV): 0.
Vad för Forestsouvenirer äger du: 3 Tröjor och 1 halsduk.
Vem är din absoluta favorit Forestspelare genom tiderna: Stuart Pearce.
Vilket lag i England är minst populärt hos dig: Derby är klart värst, sheepshaggers!
Andra favoritlag: Blåvitt, AC Parma samt Atletico Madrid.
Brian Clough eller Colin Calderwood: Brian Clough. Vilken fråga...
Archie Gemmill eller Scott Gemmill: Ingen aning, men gillade aldrig Scott.
Des Walker eller Viv Anderson: För ung för Viv, väljer Des.
Pierre Van Hoijdonk eller David Johnson: Önskar jag kunde svara DJ men jag glömmer inte Van Donkeys säsong när han pulveriserade motståndarna och sköt upp oss i PL, sedan betedde han sig som en åsna, men det är en annan sak.
Ale (öl) eller Sangria (vin): Guiness.
Skog eller Får: Skog.
Klädd på matchdag: Inget särskilt. Men inte pajashatt och ansiktsmålning.
Önskevärvning till Forest: Håkan Mild. (Oh my… / Robbo anm.)
Värsta match du kommer ihåg: 1-8(?) mot Manchester United -99. Det var tunga steg till skolan dagen efter.
Hur går det i år: Vi vinner ligan med minst tio poäng.
Kommer du att se någon match på City Ground denna säsong eller nästa, vilken: Ska försöka ta mig över.
Vem blir nästa landslagsman (senior): Ser ingen i dagens startelva som är ens nära.
Till sist, varför ska folk börja hålla på Nottingham Forest: Ärligt talat, ingen aning. Men man ska nog gilla besvikelser och att knyta näven och säga, nästa år, då jävlar... Skämt o sidå, man är ju inte Gajsare... Lyssna till hjärta bara, så ordnar det sig. Forest 'til I die!