Billy Davies har kommit hem!
Ingen som följer engelsk fotboll och the Championship kan ha missat den parodi som har utspelat sig i Nottingham de senaste veckorna. Totalt kaos i transferfönstret, Alex McLeish fick sparken efter 40 dagar och frågan var vem som skulle ersätta honom. Nu är det dock klart och det lär flyga vattenflaskor i City Grounds inre som på den gamla goda tiden.
Ja, vi tar en kort summering. Sean O´Driscoll inledde säsongen, det mesta såg bra ut och det var frid och fröjd. När vi närmade oss jul var det många som ansåg att Sean var lite för mjuk och att resultaten var lite som lilla berg och dalbanan på Gröna Lund. Efter en remarkabel vinst mot Leeds så fick han otippat sparken. Bu sa vissa, bra sa andra.
Fansen hoppades på ett stort namn men fick den långbollsförespråkande skotten Alex McLeish, han blev den tredje managern på ca 8 månader under Al-Hasawis styre. McLeish gamla meriter i Birmingham var väl okej men hans sorti till Villa var raka motsatsen och väl där gick allt käpprätt nedåt. När Alex tillträdde var vi en poäng från play off, när han nu är borta kan vi lägga till ännu en etta efter par förluster och kryss. Under dessa 40 dagar hann vi tappa vår målvakt Lee Camp och skapa allmänt kaos på transfermarknaden med pinsamhet efter pinsamhet. Höjdpunkten var när vi nekade Peterboroughs storstjärna George Boyd pga ett synfel, synfelet var dock inte värre än att att vi ville låna honom efter deadline istället. Det här dravlet ska dock inte McLeish straffas för utan det var snarare ägaren Fawaz Al-Hasawi som sket i det blå skåpet med sina rådgivare, ett krasst konstaterande är att dessa herrar behöver läsa ett par böcker om affärsmannaskap. Men om man ska se det positiva i den här misären som utspelades så är det att McLeish fick nog och lämnade skeppet.
Som vanligt när en tränare får sparken av nyrika ägare kommer vissa namn upp. För mig är det en gåta att namn som Roy Keane och Mark Hughes har ett så pass gott rykte och precis som när O´Driscoll fick gå så var dessa top of mind. Lyckligtvis så hade Nigel Adkins otippat fått sparken från Southampton och Paolo Di Canio sades också vara tillgänglig vilket tände ett litet hopp om att vi kanske skulle kunna få en intressant tränare trots allt.
Men så började cirkusen göra sig påmind igen. Jimmy Floyd Hasselbainks namn dök upp och då ska man veta att han för bara några veckor sedan fick sparken som assisterande coach. Att Al-Hasawi har en förkärlek till spelare som är stora i sitt hemland är ingen hemlighet så när Goran Tufegdzi seglade upp som en kandidat kändes han som en skräckfavorit. Den okände Goran tränar Kuwaits landslag och hade säkert smakat mumma för vara ägare. Men den twittergalne Fawaz hade sannolikt vid det här laget börjat känna av det ondsinta läget bland fansen, det var dags att tänka om.
Ett stort läger av City Ground publiken har inte glömt Billy Davies, hans namn har konstant nämnts oavsett vem som har tränat laget. Billy gjorde Nottingham till ett topplag i den här divisionen, han stod för en anfallsrik fotboll och hade en karisma på linjen som City Ground inte sett sedan Clough. Men den lille skotten var konstant motarbetad av den dåvarande styrelsen och fick sparken trots att vi var ett stolpskott från Wembley.
Fawaz Al-Hasawi är dock ingen duvunge. Han visste nog inombords att Billy Davies skulle kunna få honom på rätt köl gentemot fansen, och när Davies tackade nej till Blackpool härom dagen var dörren öppen. Billys fiender hade han redan sparkat för några veckor sedan så varför inte starta om på nytt och frälsa den kräsna Nottinghampubliken på riktigt? Mitt förtroende för Al-Hasawi var nedkört i botten efter transferfönstret men det är sekundärt nu, han gjorde det enda rätta i det här läget och tog ett stort steg mot att rätta till sina misstag.
THE KING IS BACK and he hates Derby!
