Kasimpasa - Akhisar Bld5 - 0
Forest - Brighton 2-2
Forest kom tillbaka två gånger genom mål från McGugan och Lansbury och krigade till sig en välförtjänt poäng i toppmatchen mot Brighton.
Det två veckor långa uppehållet hade skapat kraftig abstinens hos undertecknad, särskilt som man skulle bevittna möjligheten för Forest – seriens mest formstarkas lag, att vinna sin sjunde raka ligaseger på plats – en bedrift som skulle innebära ett tangerat rekord från 1922!
Arenan var såklart fullsatt. 28124 betalande åskådare. Det var alltså inte bara jag som hade drabbats av fotbollsfrossa. Dessutom var det ett toppmöte och en riktig sexpoängsmatch. Brighton hade haft en riktigt bra säsong och var ett av seriens bättre lag.
Matchen började riktigt lovande för Forest. Mycket bollinnehav och ett rörligt anfallsspel. Brightons mittfält var nästan tvåa på alla bollar.
Majewski kom fram fint genom vackert väggspel med Henderson och var väldigt nära att trycka in ett ledningsmål från nära håll. Forest hade flera bra möjlighteter att ta ledningen med Brighton försvarade sig riktigt bra och hade även en hel del tur.
Brightonspelaren Lua Lua ska vara riktigt glad att domaren inte gav honom ett rött kort då han ursinnigt knuffade ner Hutchinson till marken. Domaren nöjde sig med ett gult kort här och fick genast höra hemmapublikens missnöje.
Brighton var väldigt nära att ta ledningen på en ruskigt välskruvad frispark som Karl Darlow parerade. Returen sköts från nära håll och Danny Collins stog på rätt ställe och kunde nicka bort bollen.
I andra halvlek hade Brighton fått fason på sitt mittfält och kunde därigenom få fler bollar upp i anfall. I den 57: minuten kom så matchens första mål. Det var väldigt oorganiserat i Forests backlinje på en Brightonhörna. Darlow hade räddat ett skott och hann inte tillbaka på returen som Ulloa välplacerat kunde slå in. Jag vill inte skylla målet på Darlow utan det var snarare bedrövligt försvarspel av backlinjen som alla såg ut som frågetecken. 0-1.
Brighton var så nära att göra 2-0, men Darlow gjorde en riktig klassräddning på en hård nick från nära håll.
Billy Davies bytte så småningom in Jara, McGugan och Sharp. Alla tre gjorde riktigt bra ifrån sig när de kom in.
Förhoppningarna var såklart skyhöga på Lewis ”Supersub” McGugan som hade gjort mål i de tre senaste matcherna.
Idag blev det för fjärde gången, då han i den 82:a minuten fick en passning av Reid, gick några steg med bollen, förhindrade försvararen skickligt att komma i närheten, måttade och sköt vackert in bollen i det bortre krysset! 1-1!
Forest hade hittat tillbaka det fina spelet från första halvlek och nu kändes det som att ett ledningsmål var i luften.
Det var det också, men det var bortalaget som något överraskande gjorde det. Återigen var det dålig markering på Brightonspelare och Buckley stod omarkerad och kunde trycka in ännu ett ledningsmål för gästerna. 1-2.
I den 90:e minuten fick Henri Lansbury bollen och sköt ett hårt skott en bit utanför straffområdet. Bollen går rakt på målvakten som ser ut att ha full koll på den, men till hans fasa smiter den genom hans ben och fortsätter rulla in i mål. Ett riktigt turligt mål, men samtidigt så var det helt rättvist om man ser till matchen som helhet.
Forest hade kommit tillbaka två gånger i matchen, riktigt starkt och detta kommer att höja spelarnas moral tror jag. Fördelen med att man inte vann idag, är också att man nu inte längre behöver oroa sig för att inte kunna utöka rekordsviten. Nu kan man slappna av och börja på ny kula. Forest är trots allt fortfarande obesegrade i åtta matcher och ligger bra till för att ta en playoff-plats.
För mig personligen har det varit en mycket minnesvärd dag, då jag även fick träffa Billy Davies innan matchen och Jamaal Lascelles ( en av Forests mest lovande unga spelare) i halvtid. Detta var den tionde Nottinghamresan för mig och jag får nog ranka denna matchen som en av de mest spännande.
Come on you Reds!
